Sammanfattning ART-metoden har i denna undersökning använts som en multimodal metod. ART-metoden utvecklades från början för barn som uppvisade ett aggressivt beteende. Där dess grundare Goldstein, Glick och Gibbs (2001) menade att ett aggressivt beteende var ett komplext socialt inlärt beteende och således inget barn föddes med. Detta resonemang resulterade i att beteendet enligt dem kunde läras om. Den mesta av forskningen som gjorts om ART-metoden innefattade barn som redan utvecklat svåra uppförandeproblem. I dessa forskningar lades fokus oftast på specifika barn, oftast pojkar. I detta arbete undersöktes om och i så fall vilka effekter en helklassintervention med ART-metoden hade på barns uppförandeproblem i hem och skola. Detta oavsett kön, om barnen var ”normala”, om de var på gränsen till att utveckla eller redan hade svåra uppförandeproblem. Grundtanken i ART-metoden var att programmet skulle utföras i tio veckor med tre lektioner i veckan för att metoden skulle hinna implementeras hos barnen. ART-metoden bestod av tre olika delar för att dämpa barnens uppförandeproblem. Interpersonell färdighetsträning, där barnen lärde sig sociala färdigheter, ilskekontrollsträning, där barnen lärde sig hantera sin ilska, samt moraliskt resonerande träning, där barnen genom KBT lärde sig moraliskt tänkande. Alla dessa tre delar var tänkta att stödja varandra och ge ett långvarigt resultat. I detta arbete genomfördes en longitudinell studie i sex klasser, två årskurs sex och fyra årskurs två. Varav en klass i årskurs sex och två klasser i årskurs två tog del av ART-metoden och de resterande klasserna fungerade som kontrollgrupp. Undersökningen genomfördes i skolan och hemmet. Detta med en förmätning som genomfördes innan klasserna fick ta del av ART-metoden och en eftermätning som genomfördes tio veckor senare direkt efter att ART-metoden var slut. I skolan genomfördes sedan en uppföljningsmätning för att se hur resultaten av ART-metoden blev under tid.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur arbetet med Skol-Komet gick till i arbetslagen som gick kursen och hur handledningen följdes och förstods, vid en mellanstor skola i Mellansverige, samt hur det fortskred efter avslutad kurs, relaterat till kursmaterialet.Detta görs genom observationer av den egna undervisningen, kvalitativa intervjuer av pedagoger och textanalys av handledningen. Resultatet visar att handledningen uppfattas som lätt att förstå, även om inte alla områden prövas och valda delar används efter avslutad kurs. Tendenser som anas, trots det ringa urvalet, är att återträffar behövs för vidmakthållandet och för att få en större programtrohet. Arbetet visar också på relevans för användandet av Skol-Komet, när det gäller uppförandeproblem av olika slag, både genom studier av litteratur och i det praktiska arbetet.