Denna uppsats undersöker Uppsala kommuns arbete med blandning av upplåtelseformer vid nyproduktion av bostäder. Flera metoder används i studien: en kvalitativ textanalys av policydokument, en intervju med en tjänsteman samt en kvantitativ metod som ligger till grund för deskriptiva kartor över upplåtelseblandningen i Uppsala centralort. Resultaten visar på att upplåtelseblandning är en aktiv policy i Uppsala kommun, tongivande motiveringar för blandningen är social sammanhållning och hållbarhet. Det finns mål för att minst 30 procent av nyproduktion samt 37 procent av bostadsbeståndet i kommunen ska utgöras av hyresrätter. Kommunens medel för upplåtelseblandning är främst prisdifferentiering vid markanvisning. Hos tjänstemän finns en viss tveksamhet mot upplåtelseblandning som ett mål, då det snarare anses vara ett medel för social blandning och mer jämlik bostadsmarknad än ett mål i sig. Studien kommer även fram till att förändringar av andelen upplåtelseformer i olika delar av Uppsala centralort och kringliggande områden lett till både ökad blandning och homogenisering. Nyproduktion kan sägas vara en av de bakomliggande orsakerna till förändringarna, men även ombildning av upplåtelseformer kan antas vara orsaken till förändrad blandningsgrad.