Tanzania har länge strävat efter att uppnå så kallad universal grundskoleutbildning, men haft blandad framgång, år 2001 genomfördes ett nationstäckande projekt för att försöka uppnå detta (BEMP). Som en del av projektet avskaffades skolavgiften i landets statliga grundskolor vilket förväntas öka närvaron i skolorna. I denna uppsats kommer en utbildningsmodell användas för att analysera hur situationen har utvecklats från år 1994 till 2004 samt effekterna av projektet. En aning förvånande så visade det sig att närvarograden har sjunkit mellan de undersökta åren. Slutsatsen som kan dras av det är att skolavgiften endast utgör en liten del av kostnaden som förknippas med grundskoleutbildningen och att det krävs fer åtgärder än att endast ta bort ekonomiska inträdeshinder för att uppnå universal grundskoleutbildning.