Denna uppsats syftar till att studera hur könslönegapet, med kontroll för sedvanliga humankapitalvariabler samt sektortillhörighet, påverkas av matchningsprocessen på den svenska arbetsmarknaden. Detta har gjorts med hjälp av linjär regression och metoden minstakvadratskattningen, även kallad OLS (ordinary least squares). Den data som ligger till grund för undersökningen är tvärsnittsdata från Levnadsnivåundersökningen år 2010. Det teoretiska ramverk som studien tar avstamp i är den klassiska humankapitalteorin vars antagande är att utbildning är en investering för individen som höjer dennes produktivitet och därigenom leder till en högre framtida lön. Dock har tidigare forskning visat att utbildningens avkastning står i relation till arbetets utbildningskrav, där en överutbildad person får avsevärt lägre avkastning för de år som dennes utbildning överskrider arbetskravet i jämförelse med en rätt matchad person. Resultaten i denna studie visar att det finns ett könslönegap i Sverige som uppgår approximativt till 14 procent utan hänsyn tagen till några lönepåverkande faktorer, men att matchningsprocessen på den svenska arbetsmarknaden inte tycks påverka könslönegapet. Studiens centrala hypotes, att könslönegapet minskar när hänsyn tas till skillnader mellan män och kvinnor avseende humankapital, sektortillhörighet och matchningsprocessen, finner med andra ord inget stöd i data.