<p>I tidningar kan vi läsa nästan dagligen att antalet sjukskrivningar har blivit ett allvarligt problem i samhället. Sjukfrånvaron inom poliskåren har också ökat markant de senaste åren. Inom polisen har det tills idag inte funnits några direkta förslag för hur man ska lösa detta problem, motivera till fysisk aktivitet. Polisen behöver finna alternativa medel för att minska sjukfrånvaron. Rikspolisstyrelsen skrev i oktober 2004 en överenskommelse med Svenska polisidrottsförbundet som innebär att förbundet aktivt skall medverka i satsningar för ökad motion i Polisen och dessutom ge stöd vid genomförande av de konditionstest för anställda i Polisen. Syftet med rekommendationerna angående konditionstest för anställda inom polisen är inte att slå fast generella krav utan att stimulera den enskilde individen till ökad fysisk aktivitet, som i sin tur ger en bättre fysisk förmåga för att klara arbetets krav. Ytterligare en effekt är att en typ av test och uppföljning av den fysiska statusen för de anställda kan leda till bättre hälsa och sänkt sjukfrånvaro. Syftet med denna rapport är att undersöka/ta reda på vad det är som ligger bakom detta förslag om att införa fysisk aktivitet och testmöjligheter inom polisen och vad polismyndigheterna tror sig kunna uppnå med hjälp av detta avtal.</p>

<p>Syftet med denna rapport är att fler poliser ska få en inblick i det svenska polisrytteriet och dess arbetsuppgifter. Vi vill också synliggöra, en för de flesta ganska anonym verksamhet inom polisorganisationen. I rapporten har vi behandlat deras arbetsuppgifter och även kommit med egna åsikter angående en tidsenlig utveckling. För att göra arbetet mer lättförståligt för dem som inte tidigare har kunskaper om hästar och ridning, har vi även beskrivit lite om den utbildning och träning som krävs för både ryttare och häst för att kunna arbeta som ett väl fungerande ekipage inom polisrytteriet. När det gäller tillvägagångssättet i denna rapport så har vi kontaktat de tre olika rytterierna i Sverige för att få skriftlig information från dessa. Vi har även vänt oss till Rikspolisstyrelsen för att få ta del av en inspektion som har gjorts under 2003. Utöver detta har vi läst den begränsade litteraturen som finns inom detta område. Vi har även sökt information på Internet. I diskussionen har vi lyft fram på vilket sätt vi anser att polisrytteriet i Sverige bör arbeta. Vi tycker det är viktigt att det på ett objektivt sätt utreds vad polisrytteriet ska användas till för att på bästa sätt utnyttja de resurser som finns inom rytteriet. Vi anser att polisrytteriet, om det används på rätt sätt, är en viktig resurs inom polisorganisationen och även ett mjukt verktyg för polisen att använda sig av i ett allt hårdare samhällsklimat.</p>

<p>Syftet med denna rapport är att undersöka hur After Action Debriefing (AAD) fungerar på polismyndigheten i Södermanlands län. Rapporten har sin utgångspunkt i åsikter från anställda poliser i distriktet i Eskilstuna angående frågor om debriefing. Rapporten fokuserar också på åsikter från ansvarig debriefingledare om debriefingens funktion och slutligen vad lagen (Arbetsmiljöverkets kungörelse) säger om rätten till debriefing. Tillvägagångssätt för insamling av data har skett genom enkäter, intervju samt litteraturstudier. Polisyrket är ett krävande yrke på många sätt, och risken för att utsättas för jobbiga händelser är stor. Då man utsatts för kriser, trauman och jobbiga händelser kan det både vara omstörtande och psykiskt påfrestande. Varje individ påverkas olika av situationer man har utsatts för. Det viktigaste av allt är att det finns professionell hjälp att få på myndigheten för att kunna hantera efterföljande beteende på bästa sätt samt minska risken för psykiska problem. Det finns ett stort behov hos de anställda poliserna till utökad debriefing, men att det finns för lite resurser och motivation till att utveckla det. Vi poliser kommer i allt råare situationer då samhället går mot en mycket hård utveckling. Vi är trots allt vanliga människor som inte tål vad eller hur mycket som helst, det vi möter idag är en tuff verklighet som jag tror kommer att bli allt svårare att hantera och till vår hjälp behövs debriefing.</p>

<p>Omhändertagande och avlivning av djur beror på många olika orsaker, det kan handla om djurplågeri, ägaren har avlidit/saknas eller att ett djur har blivit påkört och skadat. Syftet med denna rapport är att åskådliggöra polisen och andra myndigheters förfarande då det gäller olika djurfrågor. Kommunen har ansvaret för djurskyddstillsynen i kommunen medan Länsstyrelsen ansvarar för den regionala djurskyddstillsynen i länet. Det är polisen som handhar den praktiska hanteringen med djuret. Är djuren märkta underlättar det polisens arbete eftersom djurets ägare går att eftersöka i register. Djuren har kategoriserats upp som husdjur/tamdjur, vilda djur och statens djur, detta eftersom det finns olika bestämmelser beroende på djurets tillhörighet. Vi har kontaktat olika polismyndigheter med en enkät med olika frågor som belyser våra frågeställningar och utifrån deras svar har vi valt att fördjupa oss i vissa frågor som vi finner intressanta utifrån vårt syfte med rapporten. Rapporten skall även belysa allmänhetens tillvägagångssätt vid en trafikolycka där djur kommer till skada.</p>

<p>Huvudargumenten till att införa en flexibel arbetstidsmodell har varit att man vill få större delaktighet för personalen i planeringen av arbetet. Från arbetsgivarsidan vill man få en möjlighet att styra bemanningen efter verksamhetens behov. Denna arbetsform har av de allra flesta uppfattats positivt. Argument som att det blir längre ledigheter lyfts ofta fram, det blir mer tid över till familjen, och att det är ganska lätt att byta arbetspass i händelse av sjukdom. I denna rapport vill vi betona de nackdelar som en flexibel arbetstidsmodell kan föra med sig. Flera av dessa nackdelar kan man med framsynthet och kreativitet minska redan när man sitter i en förhandlingsfas om arbetstidsmodellen. Det som avhandlas i denna rapport är bland annat de faktorer som på olika sätt kan påverka arbetsmiljön och hur omgrupperingar av personal påverkar gruppens prestationsförmåga samt ledarskapet. Vad som händer med sjukproblematiken är mycket svårdefinierad, vissa rapporter visar på att korttidsfrånvaron har sjunkit på flera håll. Vad det gäller långtidsfrånvaron är det fortfarande osäkert och mer forskning behövs. Vi anser att nackdelarna med periodplanering överväger fördelarna för poliser i yttre tjänst eller utryckningsverksamhet. Anledningen till detta är främst att den psykiska påfrestningen för individen ökar och på sikt medför risk för ohälsa.</p>

<p>Polisyrket är ett högriskyrke vad gäller våld och hot. Bakgrunden till detta arbete är vårt eget intresse i ämnet individuellt krisstöd och att ge läsaren en inblick i vilka metoder som används vid krishantering. Vi vill också påvisa de följdverkningar som kan uppkomma om en polis inte får adekvat hjälp efter en traumatisk händelse. Bearbetas dessa upplevelser på ett rationellt sätt så kan resultatet bli en polis som utför sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt, vilket gagnar alla i samhället. Vårt arbete bygger till stor del på de handlingsplaner vi studerat från Jämtlands respektive Västerbottens läns polismyndighet. Utöver dessa handlingsplaner har vi genom litteraturstudier inhämtat kunskap som är relevant för ämnet, vi har även samtalat med debriefinghandledare för att få en syn på hur debriefing går till. Resultatet av arbetet är att båda myndigheterna har dokumenterade handlingsplaner för debriefing, där det beskrivs när det är befogat och på vilket sätt som debriefingen skall genomföras. Ingen av myndigheterna har däremot någon förutbestämd plan för hur den enskilde polisen skall beredas någon ytterligare hjälp. Vad som framkommit i arbetet är att individuell debriefing vid skrivandet av detta arbete inte är högt prioriterat på myndigheterna. Det kan kanske förklaras genom att debriefing i grupp har den effekt som önskas, eller så kan det vara så att det inte är ekonomiskt försvarbart.</p>

<p>Krisberedskapsmyndigheten har upphandlat ett nytt radiokommunikationssystem (Rakel) som ska implementeras inom flertalet verksamhetsområden, bland dessa polisorganisationen. Syftet med detta arbete är att belysa vilka eventuella hälsorisker som kan följa med det nya systemet samt hur krisberedskapsmyndigheten och fackförbunden arbetat med upphandlingen. Under arbetets gång har vi försökt spegla en nyanserad bild av den forskning som finns inom det elektromagnetiska området. Den forskning vi beskriver i arbetet är en sammanställning av både de positiva och negativa ståndpunkterna i frågan. De övriga källor som vi använt är främst intervjuer med personal från Krisberedskapsmyndigheten, polisförbundet och brandförsvaret. Sammanfattningsvis kan nämnas att forskarna inom det elektromagnetiska området är ense om att det inte går att bevisa att elektromagnetisk strålning är farligt men bedömningen om vilka de eventuella hälsoriskerna är skiljer sig. Vår slutsats grundar sig på att krisberedskapsmyndigheten har genomfört en väl utförd upphandling och att fackförbunden har tagit hälsofrågan på stort allvar. Vi anser att det nya kommunikationssystemet ska implementeras men att ytterligare forskning och uppföljning inom området bör genomföras.</p>

<p>Huvudsyftet med uppsatsen är att undersöka vad som krävs för att en polisman skall ha möjlighet att erhålla brottsskadeersättning för kränkning från Brottsoffermyndigheten då han eller hon utsatts för våld och eller hot i tjänsten. Ytterligare ett syfte med uppsatsen är att undersöka om det finns några brister i gällande lagstiftning och praxis när det gäller brottsskadeersättning. Vidare är ett syfte med uppsatsen att tydliggöra vilket försäkringsskydd en polisman har samt vilka skadetyper/skadestånd som de försäkringarna täcker. Poliser har ett bra försäkringsskydd då det handlar om ersättning för sveda och värk samt lyte och men. Vi tycker dock att det vore en god idé att se över möjligheterna till en heltäckande försäkring för polismän, som är helt skild från skadeståndsrättslig praxis. För att en polis skall ha rätt till brottsskadeersättning för kränkning, skall han eller hon utsättas för en större grad av våld, för att kunna anses ha blivit allvarligt kränkt. Detta synsätt får dock, enligt lagstiftaren, inte dras så långt att den personliga kränkningen blir mindre viktig. Om en polis i tjänsten utsätts för en brottslig kränkning som direkt angriper den privata sfären, bör han eller hon ofta få ersättning för detta, trots att det ingår i arbetsuppgifterna att ingripa mot våldsamma och stökiga personer. Högsta domstolen har nu kommit med en ny dom som förmodligen kommer att bli vägledande när det gäller polisers möjlighet att få ut brottsskadeersättning när de blivit spottade på. Vi hoppas att detta innebär en ändring i praxis och att man från Brottsoffermyndighetens håll väljer att ta ledning utifrån den nya domen.</p>

<p>Att poliser blir utsatta för hot i tjänsten är inte ovanligt. Undersökningar visar att vi som nyutexaminerade unga poliser löper större risk för att bli utsatta för hot (SCB, 2003). Därför ansåg vi att det skulle vara intressant att undersöka hur bland annat polismyndigheten i Västra Götaland hanterar dessa hot. Syftet med denna rapport är att undersöka hur arbetsgivaren hjälper poliser som blivit utsatta för hot i tjänsten och vilka åtgärder som kan bli aktuella. Vi vill även ge en lättillgänglig och överskådligt bild över vad som händer när en polis blir hotad i tjänsten i Västra Götaland respektive Västerbotten. I vårt fördjupningsarbete försöker vi besvara följande frågeställningar. Har Rikspolisstyrelsen (RPS) utfärdat styrdokument för polismyndigheterna avseende poliser som blivit utsatta för hot i tjänsten och hur är dessa utformade Har det utifrån RPS utformats handlingsplaner? Finns det vid polismyndigheterna i Västerbotten respektive Västra Götaland några rutiner vid den här typen av särskild händelse? Vi har även undersökt vilka åtgärder som vidtas vid respektive myndighet när anställd polis blir utsatt för hot? Att arbeta med denna typ av ärenden har under de tio senaste åren varit en växande verksamhet. RPS har inte gett några direkta direktiv till polismyndigheterna i landet, utan de har själva utvecklat verksamheten utifrån personalresurser och ekonomi. På detta sätt har alltså insatserna blivit olika för en polis beroende på i vilken myndighet denne tjänstgör. Med anledning av stegringen av våldet och hoten mot poliser har man bestämt sig för att utveckla en nationell handlingsplan för att kunna ge varje polis samma skyddsåtgärder oavsett vilken polismyndighet man arbetar vid i Sverige</p>

<p>I denna rapport har jag försökt att kritiskt granska och kartlägga hur polishundar tränas att hantera påträffade föremål. Det finns två tekniker som nyttjas olika mycket. Det skiljer sig mellan föremål som påträffas när hunden spårar efter en person, och när hunden sänds på ett s k saksök, eller uppletande. I den här undersökningen kan man konstatera att en teknik är säkrare än den andra. Säkrare för hunden, hundföraren, och rättssystemet. Man har som hundförare ett odelat ansvar för hur hunden tränas, och detta präglas tyvärr av hur mycket kunskaper i hunddressyr och hundars mentalitet som hundföraren besitter. Men man har som polishundförare givetvis även ett ansvar i den brottsutredande verksamheten. Hunden bör inte hantera föremål som kan vara bevis på ett ovarsamt sätt. Men i denna rapport blir det tydligt att detta sker i relativt hög utsträckning. Nedan följer ett tänkvärt citat från Officer Gregory Price Williams vid City of New London Police Dept: ”Om du inte gör allt du kan, för att säkerställa att du och din hund utsätts för, och tränas i, att lösa olika situationer och uppgifter som kan förekomma I tjänsten, så tar du inte din del av ansvaret. Som alla vet, är det ett stort ansvar att vara polishundförare, ett ansvar som är tredelat, och där du har ansvar gentemot, din arbetsgivare, din kollega hunden, dina övriga kollegor, vars liv kan bero på hur väl förberedd du och din hund är”</p>