Older q-labeled buildings may not be changed according to the corruptions banning, resulting in difficulties in energy efficiency of q-marked buildings, as traditional energy efficiency methods cannot be used without altering the building's properties. This report examines the profitability to energy-efficient a q-labeled building with a heat insulating plaster based on Z1 quartzene and lime cement render. By only changing the render properties of the plot, the building does not change characteristic or cultural historical value. The report sets out a general framework describing the maximum additional cost of a heat insulation plaster in comparison to a traditional plaster at four different thermal conversion coefficients; 0.2, 0.4, 0.6 and 0.8 W/m2 ×K. The framework can be used as a template that shows what a heat insulation plaster at varying thermal conductivities maximally may cost for the product to be economically viable compared to lime cement plaster.  A life cycle cost analysis is used in a case study to assess if it is profitable to energy-efficient a qlabeled building in Gävle, with a heat insulating plaster based on Z1 and lime cement pits. Five theoretical mixtures with different proportions of Z1 and lime cement plaster was analyzed to assess profitability at different thermal conductivity. The result of the case study shows that all heat-insulating plasters is economically profitable, where the most profitable mixing is the one with the highest proportion of Z1 (80%). That the most profitable mixture is the one with the highest proportion of Z1 can be explained by the fact that energy saving is increasing at a faster rate than the additional cost of the heat insulating plaster The estimated additional cost of the case study is tested in the cost ceiling to identify the profitability at different heat transfer coefficient. The results shows that walls with an high heat transfer coefficient has the largest profitability, while the walls with a lower heat transfer coefficient (a better heat transfer coefficient) is the least profitable. This is because of the walls with a higher heat transfer coefficient has a greater energy saving potential then walls whit a lower heat transfer coefficient / Äldre q-märkta byggnader får enligt förvanskningsförbudet inte förändras, vilket resulterar i svårigheter att energieffektivisera q-märkt byggnader, eftersom traditionella energieffektiviseringsmetoder inte kan användas utan att förändra byggnadens egenskaper. I denna rapport undersöks lönsamheten att energieffektivisera en q-märkt byggnad med en värmeisolerande puts baserad på Quartzene av typen Z1 och kalkcementputs. Genom att endast förändra putsens termiska egenskaper förändras inte byggnaden karaktärsdrag eller kulturhistoriska värde. I rapporten fastställs ett generellt ramverk som beskriver den maximala merkostnaden för en värmeisolerande puts i jämförelse med en traditionell puts vid fyra olika värmegenomgångskoefficienter; 0,2, 0,4, 0,6 och 0,8 W/m2×K. Ramverket kan användas som en mall som visar vad en värmeisolerande puts vid varierande värmekonduktiviteter maximalt får kosta för att produkten ska vara ekonomisk lönsam i jämförelse med kalkcementputs. I en fallstudie används en livscykelkostnadsanalys (LCC) för att bedöma om det är lönsamt att energieffektivisera en q-märkt byggnad beläggen i Gävle med en värmeisolerande puts, baserat på Z1 och kalkcementputs. Fem modellerade blandningar med olika andelar Z1 och kalkcementputs analyseras för att bedöma lönsamheten vid olika värmekonduktivitet. Fallstudiens resultat visar att samtliga värmeisolerande puts är ekonomiskt lönsamma, där den mest lönsamma värmeisolerande putsen är den med högsta andel Z1 (80%). Att den mest lönsamma blandningen är den med högst andel Z1 kan förklaras av att energibesparingen ökar i snabbare takt än merkostnaden för den värmeisolerande putsen. Fallstudiens beräknade merkostnad prövas i kostnadstaket för att identifiera lönsamheten vid olika värmegenomgångskoefficienter. Resultatet visar att väggar med en sämre värmegenomgångskoefficient (ett högt U-värde) har störst lönsamhet medan väggar med en bättre värmegenomgångskoefficient (ett lågt U-värde) har minst lönsamhet. Detta beror på att väggar med en sämre värmegenomgångskoefficient har större energibesparingspotential än byggnader med en god värmegenomgångskoefficient.