I den här uppsatsen genomförs en multimodal textanalys av sju stycken valkampanjsfilmer till riksdagsvalet 2018 från sju stycken svenska politiska partier. Syftet är att undersöka hur dessa partier väljer att representera Sverige i sina valkampanjsfilmer. Med utgångspunkt i socialkonstruktivismen, Benedict Andersons teori om den föreställda gemenskapen samt   socialsemiotiken analyseras valkampanjsfilmerna. Resultatet visar att det finns stora skillnader på hur partierna väljer att representeras Sverige. Det finns exempel på när samma semiotiska resurs används för att representera Sverige men som får olika betydelser beroende på kontexten resursen befinner sig i. Att man går olika långt i sin kritik till hur Sverige har skött och vart Sverige befinner sig i beror på att partierna antingen sitter i regeringsställning eller är opposition.