This report on the subject of Systems Science for Defence and Security, aims to study the possibility for electronic warfare (EW) against the radar in active protection system (APS) on ground combat vehicles. The goal of the EW is to ensure effect of current anti-tank systems against an enemy equipped with APS. Given that the radar is susceptible to jamming, (1) Which opportunities would an EW-system used in conjunction with an anti-tank system, bestow on a successful engagement? (2) Which effect could jamming of an APS result in, and what type of jamming would yield this desired effect?  The result concludes that an APS would increase the statistical number of needed anti-tank projectiles in a given engagement with a combat vehicle by 700 %, from a stated number of five to six to 35–43. This increase shows how the efficiency of an APS is linked to needed anti-tank systems for the same effect, but also the potential gain from employing an EW-system. Studying the use of stand-off jamming, where the jamming is produced in a separate system, there’s no need for new development of weapons systems or munitions. The jamming should employ a technique of combined range and velocity deception (CRV) or noise to successfully lower the efficiency of the APS. Angle deception have arisen as a desirable technique, with promise of an increase of survivability of EW- and anti-tank units, and further studies are therefore interest. / Detta självständiga arbete på grundnivå inom ämnet försvarssystem behandlar möjligheter till aktiv radarstörning av varnar- och motverkanssystem (VMS), i syfte att erhålla verkan med befintliga burna pansarvärnssystem mot stridsfordon. Givet att aktiv radarstörning kan användas mot ett varnar- och motverkanssystem med förstörande motmedel; (1)Vilka möjligheter till verkan ger ett telekrigsystem med aktiv radarstörning i kombination med ett pansarvärnssystem?(2)Vilken typ av aktiv radarstörning är lämplig och vilken effekt på det störda systemet kan förväntas?  Arbetet visar på effekten VMS statistiskt har på duellen mellan stridsfordon och pansarvärnssystem. Beräkningarna utgår ifrån påståendet att det krävs fem till sex pansarvärnprojektiler för nedkämpning av ett stridsfordon, vilket ökar till 35-43st då fordonet utrustas med VMS. Ökningen på cirka 700% visar dels på hur effektiviteten hos VMS höjer antalet erfordrade pansarvärnsvapen för att nå samma effekt, men även den potentiella vinningen att sänka effektiviteten genom telekrig. Arbetet studerade nyttjandet av bakgrundsstörning, då genereringen av störsignalen sker i ett separat telekrigsystem, vilket inte kräver utveckling av nya vapensystem eller ammunition. För utformning av störningen faller en kombinerad hastighet och avstånds vilseledning (CRV) eller brus lämplig och anses sänka effektiviteten hos VMS. Vinkelavhakning har i arbetet visat sig medföra stora förtjänster för ökad överlevnad hos telekrig/pansarvärnsenheter och vidare forskning är därför intressant.