Vattenståndet i Fyrisån mättes dagligen vid Uppsala vattenverk vid Islandsfallet under tiden 1876 till 1969. Ur dessa data kunde vattenföringen för samma period rekonstrueras. Ett problem vid rekonstruktionen var att tröskelhöjden i fallet tidvis under åren varit uppbyggt för att få ut större mängd kraft ur vattenverkets turbiner. Detta begränsade vattenföringsberäkningen till högvattenföringar. Vid högvattenföring var tröskeln oftast nedrasad och dagens avbördningskurva användbar. Avbördningskurvan baserades på vattenföringsmätningar som gjordes vårarna 1984, 1985, 1986 och 1990, perioder på året då vegetationsdämningen är försumbar. Högsta vattenföring inträffade 1888 med 106 m3/s, vilket motsvarar ett vattenstånd på 364 cm i Uppsala kommuns lokala höjdsystem. Medelhögvattenföringen i ån är 44 m3/s. Vattenföringen i Fyrisån har en stor årstidsvariation beroende på att avrinningsområdet är väldigt sjöfattigt, bara 2% av arealen är sjöartäckt. Detta leder till en större skillnad mellan hög- och lågvatten än normalt för en å i mellansvenska låglandet. / The water stage was measured once a day at the old municipal water works immediately upstream the last falls (Islandsfallet) in the River Fyris during the period 1876 to 1969. From these data it was possible to reconstruct a discharge series for the same period. One problem with the reconstruction was the temporary raising of the threshold of the falls in order to increase the capacity of the turbines in the water works. This limited the reconstruction to high water discharges. The temporary threshold was normally washed away during high discharge situations which allowed the use of the present day stage-discharge relation. This relation was based on discharge measurements made in the springtime of 1984, 1985, 1986, and 1990; periods of the year when the vegetation does not dam up the flow. The highest discharge occurred in May 1888. lt was 106 m3/s which corresponds to a water level of 364 cm in the Uppsala Local Municipal datum system. The average high discharge in the river was 44 m3/s. The discharge has a large seasonal variation, due to the fact that only 2 % of the contributing basin consists of lakes. This explains the bigger difference between flood discharge and low water discharge compared to what is normal for a river in the Central Swedish Lowlands.

Botanist Kjell-Arne Olsson inventoried the plant fen ragwort Senecio paludosus 1983 in Scania andfound a big number of locations within Biosphere Reserve Kristianstad Vattenrike. In 2012, a reinventoryof the 1983 survey was carried out to study whether there has been any change in the fenragwort population in Kristianstad Vattenrike since the last inventory. The results show that therehas been no overall change in the number of fen ragwort in Kristianstad Vattenrike, on certainpremises they have increased in number while in others they have fallen. However, the inventoryshows that almost half of the locations with fen ragwort have disappeared during the same period.The main reason for this is that fen ragwort did not manage to competitive with other vegetation,taking in consideration this has been smaller premises with young plants. In addition to competitionother factors such as prolonged high water, grazing and caterpillars from Tyria jacobaeaecontributed to the decrease. Despite this the future looks stable for fen ragwort in KristianstadVattenrike where several very strong premises exist in the region.

This thesis aimed to study how different actors perform hydrological observations in Sweden. Target groups for the study were institutions that regularly measure water stage and river discharge, including water councils, water- and wastewater departments in municipalities, water authorities and hydropower companies. After the identification of the different actors, the study investigated how, where and why they perform hydrological observations as well as the way actors perceive the accuracy of these measurements. Information was collected through interviews and the development of a number of questionnaires. A total of 447 actors were contacted and 260 replied. The majority of them, 209, answered that they do not perform any hydrological measurements while the remaining 51 answered that they measure water stage. One of the main reasons for measuring is that many actors are facing water-rights court ruling. There were also several actors that stated that they perform hydrological measurements to make sure that the water body where water from wastewater treatment plants and storm water is emitted has sufficient water stage for environmental concerns. The hydropower companies replied that they, in addition to maintaining a water-rights court ruling, used water stage data to control the functioning of the plant. They also calculate river discharge based on production, floodgate position and stage. There were also seven municipalities, which stated that they had implemented a flood-monitoring model and that water stage data were used as input to the model. These municipalities and two other actors stated that they measure discharge or use a stage-discharge relationship (rating curve) to derive discharge data. However, in some cases, control measurements were lacking. Most actors used pressure sensors to measure stage. Their perceived levels of accuracy varied from ± 1 mm to ± 5 cm. Only five actors stated that they level their instruments regularly, which is a precondition for maintaining a correct data series. The results are useful for SMHI’s continued review of their hydrological network, although continued attempts to receive answers from all contacted actors would provide a more complete overview of hydrological observations. A study that thoroughly investigates how actors perceive the accuracy of their measurements would also give further knowledge in this field. / Examensarbetet syftade till att undersöka hur olika aktörer genomför hydrologiska mätningar i Sverige. Målgrupper för studien var aktörer vars verksamhet innefattar mätningar av vattenföring och vattenstånd. De målgrupper som identifierades var vattenråd, kommunala VA-avdelningar, vattenmyndigheter och vattenkraftbolag. När aktörerna identifierats undersöktes hur, var och varför aktörerna mäter samt hur de uppfattar noggrannheter i sina mätningar. Informationen samlades in genom frågeformulär och intervjuer. Totalt kontaktades 447 aktörer varav 260 svarade på frågorna som ställdes. Majoriteten, 209 aktörer svarade att de inte utför några hydrologiska mätningar medan resterande svarande att de mäter vattenstånd. Den anledning som flest aktörer gav till att de mäter var att de har en vattendom. Det var även flera aktörer som mätte för att försäkra sig om att recipienter för dagvatten och avloppsreningsverk hade tillräckligt högt vattenstånd för utsläpp. Vattenkraftproducenterna svarade att de, utöver att de har vattendomar, använder vattenståndsdata för att reglera kraftverken. De beräknade också vattenföringen utifrån lucköppningsgrad, vattenstånd och producerad effekt. Det var även sju kommuner som svarade att de hade implementerat modeller för översvämningsövervakning och använde vattenståndsmätningar som indata i prognosmodellerna. Dessa kommuner och två ytterligare aktörer svarade att de mäter vattenföring eller använder avbördningskurvor men i flera fall är kontrollmätningar av vattenföringen bristande. De flesta aktörerna använde tryckgivare för att mäta vattenståndet och de gav noggrannhetsintervall mellan ± 1 mm och ± 5 cm. Endast fem aktörer uppgav att de avväger mätinstrumentet vilket är en förutsättning för att upprätthålla en korrekt mätserie. Resultaten är användbar information i SMHIs utvärdering av sitt nätverk av hydrologiska mätstationer, dock skulle fortsatta försök att få svar från samtliga kontaktade aktörer ge en mer heltäckande bild av hydrologiska mätningar utförda av de olika målgrupperna. Det vore även intressant med en studie som går djupare in på hur noggrannhet uppskattas och uppfattas av de olika aktörerna.