Eurokoderna som tillsammans med EKS (Boverkets konstruktionsregler), utgör svenska normer för verifiering av bärförmåga, stadga och beständighet kan ibland vara svåra och tidsödande att tolka och tillämpa i konstruktionsarbetet. I bruksgränstillstånd finns oftast inte krav kvantifierade i eurokoden utan det är byggherrens eller konstruktörens ansvar att formulera dimensioneringskriterier för till exempel deformationer. Denna brist på tydliga krav och definitioner gör det svårt att få en samlad bild och tolkningar och kriterier tenderar till att bli individuella. Hur deformationsgränser och lastfall tolkas och tillämpas påverkar hur byggnadsdelar dimensioneras och utformas och därmed även materialåtgång, kostnad och miljö.   Den här studien är gjord för att effektivisera hur AFRY arbetar med eurokoderna med avseende på bruksgränstillstånd och framför allt vertikala stomdeformationer. Studien visar även hur materialanvändningen påverkas av olika deformationskriterier och lastfall. För att kunna visa detta har några vanligt förekommande konstruktionslösningar studerats.   Det som framkommit är att frånvarandet av deformationsgränser i de svenska eurokoderna är en brist som borde åtgärdas och kanske borde vi göra som andra länder som har med deformationsgränser i den generella delen av eurokoden. Eurokoderna kan även vara krångliga att läsa, och det är lätt att tappa helhetsbilden när informationen som eftersöks finns i olika stycken och eurokoder.   Det har även framkommit att materialåtgången kan vara så stor som 66 procent beroende av hur eurokoderna tolkas och vilka deformationskrav som används. Det är dock en siffra som kan ha stora variationer beroende på konstruktionslösning och material, men resultatet ger dock en fingervisning på hur det kan se ut.