Analogiskt tänkande är en central kognitiv förmåga som vi använder i vardagslivet, såväl som i mer formella sammanhang, såsom i forskning och undervisning. Föreliggande avhandling behandlar hur analogier och analogiskt tänkande, uppmärksamhet på semantik och förståelse för vetenskaplig modellering kan användas för att hantera utmaningar i naturvetenskapsundervisningen, särskilt inom området termodynamik. Dessutom presenteras ett teoretiskt ramverk över hur analogiskt tänkande förhåller sig till semantik och vetenskaplig modellering, tre ämnesområden som alla utgår ifrån att finna motsvarigheter mellan två olika domäner. Mot denna bakgrund fokuserar avhandlingen på följande forskningsfrågor: I vilken utsträckning används analogier för att koppla olika representationer av ett fenomen till varandra och till det representerade fenomenet? Hur relaterar självgenerade analogier till vetenskaplig modellering? Avhandlingen består av fyra publicerade tidskriftsartiklar och en kappa. Den första artikeln är en semantisk utredning av ordet ’entropi’, den andra artikeln är en empirisk undersökning av synen på vetenskaplig modellering i olika kunskapstraditioner, och de tredje och fjärde artiklarna är empiriska undersökningar av fysiklärarstudenters respektive förstaklassares självgenererade analogier för termiska fenomen. Från ett metodperspektiv utfördes de empiriska studierna i en huvudsakligen kvalitativ tradition, där centrala resonemang exemplifieras genom analys av dialogutdrag. I de två studierna av självgenererade analogier fick deltagarna olika former av stöttning i form av social interaktion med varandra, gemensam erfarenhet av naturfenomen och diskussion kring deras representationer av fenomenen. I kappan utvecklas det teoretiska ramverket och mot den bakgrunden görs en omanalys av artiklarnas resultat. En central ståndpunkt i avhandlingen är att varje fenomen kan representeras på många olika sätt, som alla kan vara lämpliga och användbara i olika sammanhang med tyngdpunkt på olika aspekter av fenomenet. Rörande analogiskt tänkande anförs att elever och studenter kan skapa flera egna analogier för att få en rikare, kompletterande bild av ett fenomen, snarare än att undervisas utifrån en enda förment bästa analogi. Med utgångspunkt från vetenskaplig modellering kan olika representationer eller modeller lyfta fram olika aspekter av ett fenomen, med olika grad av idealisering och inom olika kunskapstraditioner. Slutligen, från ett semantiskt perspektiv kan ett ord svara mot flera, distinkta, men relaterade betydelser – fenomenet polysemi. Dessa tre perspektiv kan erbjuda konstruktivistiska ansatser till begreppsförståelse inom naturvetenskapsundervisningen, genom att elever och studenter uppmuntras att i dialog knyta till sin vardagsföreställning av de begrepp och fenomen de möts av, snarare än att byta ut den mot ett enda, förmodat korrekt vetenskapligt begrepp. Dessutom hävdas att den naturvetenskapsdidaktiska forskningen kan komma långt med ett strukturellt fokus på analogiskt tänkande och vetenskaplig modellering, där man försöker finna motsvarigheter mellan domäners beståndsdelar och deras relationer och helst isomorfism, en perfekt  överensstämmelse, men att beaktande av andra dimensioner, såsom en insikt i kognitionens förankring i kroppen och varseblivningen, de pragmatiska, kontextuella sammanhangen mot vilken bakgrund tänkande sker och språkets särskilda karaktär, krävs för en mer heltäckande bild. / Analogical reasoning is a central cognitive ability that is used in our everyday lives, as well as in formal settings, such as in research and teaching. This dissertation concerns how analogies and analogical reasoning, attention to semantics and insight into scientific modelling may be recruited in order to come to terms with challenges in science education, in particular within the field of thermodynamics. In addition, it provides a theoretical framework of how analogy relates to semantics and the practice of scientific modelling, three fields of study which all strive to map correspondences between two different domains. In particular, the dissertation addresses the following research questions: To what degree is analogy involved in connecting different representations of a phenomenon to each other and to the represented phenomenon? How do students’ selfgenerated analogies relate to the practice of scientific modelling? The dissertation comprises four published journal articles and a cover story. The first article is a semantic investigation of the word ‘entropy’, the second article is an empirical study of the view on scientific modelling in different traditions of knowledge, and the third and fourth articles are empirical studies of self-generated analogies for thermal phenomena among preservice physics teachers and first-graders, respectively. From a methodological point of view, the empirical studies were conducted in a primarily qualitative tradition, where central lines of reasoning are exemplified by analysis of dialogue excerpts. The two studies on self-generated analogies provided the participants with extensive scaffolding in the form of social interaction among peers, interaction with physical phenomena and discussion of their representations of the phenomena. The theoretical framework is developed in the cover story, which provides a background to the individual studies and reanalyses of the findings. A key claim of the dissertation is that any phenomenon can be represented in many different ways, all potentially adequate and useful in different contexts, emphasising different aspects of the phenomenon. Applied to the field of analogical reasoning, it is argued that students can generate several analogies themselves in order to get a richer, complementary view of a phenomenon, as opposed to be provided with a presumed best analogy. As for scientific models, many different representations or models may bring across different aspects of a phenomenon at varying degrees of idealisation and within different traditions of knowledge. Finally, in semantics, one word may correspond to several distinct, yet related, meanings: the phenomenon of polysemy. These three perspectives may provide constructivist approaches to conceptual development in science teaching, in which students are encouraged to connect to and enrich their everyday understanding of encountered concepts and phenomena in dialogue, rather than merely abandoning them for one single, supposedly correct, scientific concept. In addition, science education research can come quite far with structural approaches to analysing analogical reasoning and scientific modelling, establishing correspondences between entities in different domains, ultimately striving for isomorphism, perfect matches, but other dimensions, such as the perceptual, embodied nature of our cognition, the pragmatic, contextual circumstances in which any act of reasoning is performed, and the specificities of language, should also be taken into account for a fuller view.