Relationen mellan bi och människa är så pass gammal att man inte helt säkert kan säga när den uppkom, men man vet säkert att honungsbin varit tämjda av människan i minst 4000 år. Under hösten 2006 och våren 2007 skedde dramatiska förluster av honungsbin i USA och Kanada. Colony Collapse Disorder, (CCD) kallades syndromet och snart kom det även oroande rapporter från europeiska länder om ovanligt stora vinterförluster. Kontentan är att förlusten av biologisk mångfald är något som borde oroa hela samhället och när pollinerande insekter försvinner är det särskilt oroväckande, då detta i sin tur kan ha en negativ inverkan på växters reproduktion. Detta projekt utgår från frågeställningen: Hur kan jag som designer inbjuda till en kroppslig upplevelse av problematiken kring bidöden?  Projektets ledord är skörhet och ‘det stora i det lilla’ och artefaktens primära funktion är att synliggöra och undervisa i känslan av vad bidöden kan medföra, snarare än att vara kommersiellt gångbar eller förhålla sig till en tydlig målgrupp. Artefakten utgår inte heller från ett rum eller en från början bestämd kontext, utan konceptet har varit det styrande och form- och materialbeslut har fått växa fram genom att förhålla sig till konceptet. Resultatet är en möbel på vilken människan kan vila sin tyngd vars sittyta består av bomullstrådar som en metafor till ‘det stora i det lilla’.  “Genom att gå samman kan de enklaste varelser uppnå det omöjliga”