Depåfynd och anledningarna bakom deras nedläggelser har länge varit forskningsfrågor. Begreppet har definierats olika utav diverse författare. Flera forskare har utvecklat kriterier för vad som utgör ett depåfynd, samt om det har nedlagts i sakralt eller profant syfte. Gemensamt för en rituell tolkning är att depåplatsen har extraordinära naturliga egenskaper, något vattenmiljöer uppfattas besitta. Med området Östra Ljungby i Trolle-Ljungby socken, Skåne som undersökningsområde kommer uppsatsen ställa fyndmaterialet mot dessa kriterier. Fyndmaterialet har påträffats i både fast- och våtmark samt består till stor del av olika typer av yxor, verktyg och dolkar som typologiskt dateras till tidsperioder från mesolitikum till äldre bronsålder. Utifrån en hypotes om vattens personskap utforskas även en möjlig koppling mellan vattendepåfynden och folktrossägen. Tidsmässiga likheter och skillnader analyseras samt diskuteras i syfte att förstå deponeringsplatsernas kontinuitet. Det kan slutledas att flera sakrala depåer har nedlagts i Östra Ljungby, där vissa har gjorts på samma plats över långa tidsspann. Alltså finns det tecken som hänvisar till att undersökningsområdet haft en kontinuerlig deponeringstradition. Vidare finns en koppling till seder som gjorts för att skydda sig mot näcken. Däremot bör det belysas att en sådan koppling är svår att fastställa på grund av svårigheterna att rekonstruera forntida ritualer och ideologier. / Hoards and the reason behind their depositions have long been research questions. The term has been defined differently by various authors. Several researchers have developed criteria for what constitutes a hoard, as well as whether it has been deposited for a sacred or profane purpose. Common for a ritual interpretation is that the deposition place has natural properties that are extraordinary, something watery environments are believed to possess. With the area of Östra Ljungby in the parish of Trolle-Ljungby, Skåne as the research area, the essay will compare the finds against these criteria. The material found have been discovered in both solid ground and wetlands, and consists largely of various types of axes, tools and daggers that are typologically dated to time periods from the Mesolithic to the Early Bronze Age. Based on a hypothesis concerning the personhood of water, a possible connection between the wetland hoards and folklore is explored. Temporal similarities and differences are analysed and discussed in order to further understand the continuity of the deposition sites. It can be concluded that several sacral depositions have been made in Östra Ljungby, where some have been made in the same place over long periods of time. Thus, there are signs that point to the study area having a continuous depositional tradition. Furthermore, there is a connection to customs made in order to protect oneself against näcken. However, such a connection is difficult to establish due to the difficulties in reconstructing prehistoric rituals and ideologies.