Att ett barn uppvisar ett utagerande beteende, svårigheter att reglera känslor, impulsivitet och hyperaktivitet kan bero på olika saker. Bland annat kan det vara en indikation på att ett barn har ADHD, en diagnos som blir allt vanligare, men det kan också vara ett uttryck för att ett barn upplevt våld eller utvecklat PTSD till följd av det. Syftet med studien var att undersöka hur yrkesverksamma inom socialt arbete tolkar och förstår barns beteende som tecken på ADHD eller våldsutsatthet samt hur dessa tolkningar påverkar arbetet. Detta då tidigare forskning visat stora kunskapsluckor gällande likheten mellan dessa och en risk för felbehandling. För att undersöka detta har sju intervjuer genomförts med yrkesverksamma inom socialt arbete som träffar barn i sitt dagliga arbete. Studiens teoretiska ramverk bestod av socialkonstruktivism, stämplingsteori och systemteori. Resultatet av studien visade att de yrkesverksamma har ett accepterande synsätt vad gäller barns beteende. De yrkesverksamma såg barnets beteende som en konsekvens av omgivningen snarare än barnets egen personlighet. Till följd av detta synsätt arbetade de yrkesverksamma främst med den relationella aspekten och samspel oavsett vilken problematik som orsakade beteendet. Det framgick delade meningar om vad som ligger till grund för den ökande diagnostiseringen, främst ADHD, men gemensamt var att de inte skiljde på sitt bemötande och arbete avsevärt utifrån en diagnos. Studien problematiserade vidare detta genom att det är av betydelse att barn med ADHD eller PTSD får olika behandling specialiserat utifrån problematiken men att många barn kan gynnas av att få ett stärkt samspel med sina föräldrar, positiv uppmuntran och annat stöd som de yrkesverksamma arbetade med oavsett orsaksförklaring.