Bakgrund: Postpartum depression (PPD) är ett växande folkhälsoproblem, vilken drabbar mellan 10 – 20 % av barnafödande kvinnor globalt. PPD kan negativt påverka moderns funktion, social anpassning och ökar risken för självmord. Därtill kan det störa föräldrarnas välbefinnande och moderns interaktion med barnet, vilket kan medföra negativa effekter på barnets kognitiva och känslomässiga utveckling. Våld, tidigare depression och brist på socialt stöd är starka riskfaktorer för PPD. De exakta orsakerna till PPD är fortfarande oklara, vissa hormonella förändringar såväl som störningar i neurotransmission anses vara möjliga orsaker. För behandling av mild PPD är psykoterapi det första alternativet, därefter rekommenderas selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) vid måttlig till svår PPD, där sertralin och paroxetin är säkraste vid amning. Nyligen utvecklades nya läkemedel som innehåller progesteronmetaboliten allopregnanolon, såsom brexanolon och zuranolon för behandling av PPD. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att utvärdera effekten av brexanolon, zuranolon, sertralin och paroxetin för behandling av post partum depression. Metod: Denna litteraturstudie baserades på sex randomiserande, dubbelblinda och placebokontrollerade studier framsökta via den vetenskapliga databasen PubMed. Två separata sökningar gjordes för att hitta relevanta artiklar. I den första artikelsökningen användes sökorden " neuroactive steroids in postpartum depression" medan i den andra användes sökorden " antidepressants in post partum depression". Resultat: Brexanolon och zuranolon gav upphov till statistiskt signifikant förbättring av PPD svårghetsgrad samt högre remission- och till viss del responsfrekvens jämfört med placebo efter 60 timmar respektive 15 dagar. Intag av sertralin visade blandat resultat. I en studie gav sertralin signifikant högre remission- och responsfrekven jämfört med placebo, efter sex veckors behandling. Men i den andra studien gav sertralin endast en signifikant förbättring av PPD svårghetsgrad jämfört med placebo och ingen skillnad i remission- och responsfrekvens efter 12 veckors behandling. Paroxetin gav en statistiskt signifikant högre remissionfrekvens jämfört med placebo efter åtta veckors behandling. Slutsats: Resultaten tyder på att brexanolon, zuranolon, sertraline och paroxetin har god effekt mot PPD, med en fördel för brexanolon och zuranolon över sertralin och paroxetin gällande bättre och snabbare effekt. Brexanolon ger en snabbt effekt (efter 60 timmar), men kan orsaka plötslig medvetslöshet och överdriven sedering. Det kan därför vara ett lämpligt val för kvinnor med mycket svår PPD, vilken kräver sjukhusvård. Zuranolondatan är lovande och verkar vara ett bättre val än de andra läkemedlen, men underlaget är begränsat av endast en studie med svår PPD. Framtida större studier med samma skattningskalor, samma utfallsmått och samma baslinjeegenskaper skulle vara användbara för att med säkerhet kunna fastslå vilken av de  läkemedlen som är det bättre valet. / Background: Postpartum depression (PPD) is a growing public health problem, affecting between 10-20% of women giving birth globally. PPD can negatively affect the mothers' function social adjustment and increases the risk of suicide. In addition, it may disturb the parents' well-being and interaction with the child, which can have adverse effects on the child's cognitive and emotional development. Violence, previous depression, and lack of social support are strong risk factors for PPD. The exact causes of PPD remain unclear. Some hormonal changes, as well as disturbances in neurotransmission, are considered possible causes. For the treatment of mild PPD, psychotherapy is used as the first alternative. Selective serotonin reuptake inhibitors (SSRIs) are often recommended at moderate to severe PPD, where sertraline and paroxetine are safest at breastfeeding. Recently, new drugs containing the progesterone metabolite allopregnanolone such as brexanolone and zuranolone were developed to treat PPD. Aim: This study aimed to evaluate the effect of brexanolone, zuranolone, sertraline, and paroxetine in treating postpartum depression. Methods: This study was based on six randomized, double-blind, placebo-controlled studies conducted through the PubMed database. Two separate searches were made to find relevant articles. The keywords "neuroactive steroids in postpartum depression" were used in the first search, while in the second search, "antidepressants in postpartum depression" were used. Results: Brexanolone and zuranolone gave statistically significant better improvement in PPD severity, remission, and partially higher response rates compared to placebo after 60 hours and 15 days, respectively. Intake of sertraline showed mixed results. In one study, sertraline gave significantly higher remission and response rates after six weeks of treatment compared with placebo. However, in the second study, sertralin gave only a significant improvement in PPD severity compared to placebo and no differences in remission and response rates after 12 weeks of treatment. Paroxetine gave a statistically significantly higher remission rate compared to placebo after eight weeks of treatment. Conclusion: The results indicate that brexanolone, zuranolone, sertraline, and paroxetine have effects against PPD, with an advantage for brexanolone and zuranolone over sertraline and paroxetine in terms of impact and onset of action. Brexanolone provides an immediate effect (after 60 hours) but can cause syncope and excessive sedation. Therefore, it may be a suitable choice for women with severe PPD, which requires hospital care. The data of zuranolon is promising and seems to be a better choice than the other drugs, but the evidence is limited by only one study in severe PPD. Future studies using similar scales, outcomes, and baseline characteristics would be helpful to determine which of the drugs is the better choice.

Postpartum depression is a condition that displays symptoms such as insomnia, anxiety, and difficulties with feeling happiness. This affects approximately 10–17 % of pregnant women and new mothers around the world. The hypothalamic-pituitary-adrenal axis (HPA-axis) and the downregulation of gamma-aminobutyric acid (GABA) signaling are believed to be a part of the pathology behind postpartum depression, although it is currently not known in detail what causes the condition to develop. Women with postpartum depression are believed to have a hyperactive HPA-axis due to an increased sensitivity to estrogen and progesterone. If postpartum depression is left untreated, there could be severe consequences. For example, women who have had postpartum depression have a three times higher risk of death than those who have not encountered the condition. There could also be consequences for the newborn since there is for instance a risk of impaired cognitive ability among children whose mother has had postpartum depression. Psychological treatment consists of cognitive behavior therapy and interpersonal therapy among others. Today there is no approved medication in Sweden for the indication postpartum depression but there is two in the US, brexanolone and zuranolone. Brexanolone is administered by intravenous infusion, which limits the patient to hospital treatment. Zuranolone is a synthetic molecule that is designed to imitate the neurosteroid allopregnanolone as an agonist for the GABAa-receptor. It is the first medication for the indication that is administered orally. The mechanism of action is not fully elucidated but zuranolone binds to GABAa-receptors, upregulates the expression of GABA-receptors and increases GABA-signaling.  The purpose of this literature study was to evaluate the safety and efficacy of zuranolone for the treatment of postpartum depression. Five relevant clinical studies were collected from the database PubMed. The results show a statistically significant difference compared to placebo that zuranolone seems to be effective for postpartum depression using several self-assessment scales, e.g. the Hamilton Rating Scale for Depression (HRSD-17), the Hamilton Rating Scale for Anxiety (HRSA) and the Montgomery-Åsberg Depression Rating Scale (MADRS). Zuranolone was also shown to be effective in treatment of insomnia as shown by an increase of objective sleep efficacy. The most common side effect was somnolence and beside that there were not many severe side effects throughout the studies. Since self-assessment scales were used, the results can vary due to how different people proceed their emotions and thoughts. Even though it is currently unknown if zuranolone is safe for breastfeeding women, the medication gives mothers a chance to feel better without having to undergo hospital treatment, which is the case with brexanolone. More studies are needed, for instance to investigate if zuranolone is safe to use for adolescents or breastfeeding women. It is also necessary to do a follow-up on how the treated patients´ mental health displays months, or years, after treatment. / Förlossningsdepression är ett tillstånd som ger symtom som sömnsvårigheter, ångest och att känna sig nedstämd. Detta beräknas drabba ca 10–17% av alla gravida eller nyblivna mammor världen över. Det är inte helt klarlagt vad tillståndet beror på men det tros ha en koppling till bl.a. hypotalamus-hypofysbinjure-axeln (HPA-axeln) och en nedreglering av gamma-amino-smörsyra(GABA)-signalering. HPAaxeln tros vara överaktiv på grund av ökad känslighet för hormonerna östrogen och progesteron hos patienter med förlossningsdepression. Sjukdomen kan ge negativa effekter för både kvinnan och barnet, till exempel ses en tre gånger högre dödsrisk hos mammor som haft förlossningsdepression och en risk för nedsatt kognitiv förmåga hos barnet vars mamma haft förlossningsdepression. Förlossningsdepression kan ibland behandlas psykologiskt med exempelvis kognitiv beteendeterapi (KBT) eller interpersonell terapi (IPT) men ibland också med läkemedel. I Sverige finns ännu inget godkänt läkemedel med indikationen men i USA finns det två, brexanolon samt zuranolon. Brexanolon ges som intravenös infusion vilket begränsar patienten till sjukhusinläggning. Zuranolon är en syntetisk molekyl som efterliknar neurosteroiden allopregnanolon och är det första läkemedlet med indikationen förlossningsdepression som ges peroralt. Dess verkningsmekanism är delvis okänd men zuranolon binder in till GABAa-receptorer och uppreglerar uttrycket av GABA-receptorer samt ökar GABAsignalering.   Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om zuranolon är en säker och effektiv behandling vid förlossningsdepression. Detta gjordes genom en artikelsökning via databasen PubMed där fem relevanta kliniska studier valdes ut. Studierna visade att zuranolon är en effektiv behandling då preparatet visade en statistiskt signifikant skillnad jämfört med placebo på flera självskattningsskalor, som Hamilton Rating Scale for Depression (HRSD-17), Hamilton Rating Scale for Anxiety (HRSA) och MontgomeryÅsberg Depression Rating Scale (MADRS). Zuranolon visade sig också vara effektiv vid behandling av sömnsvårigheter då objektiv sömneffektivitet ökade. Den vanligaste biverkningen var trötthet och det förekom inte många allvarliga biverkningar. Eftersom resultaten främst mättes med självskattningsskalor kan variation uppstå då olika individer tolkar och känner känslor och tankar på olika sätt. Även om det ännu är oklart om zuranolon är säkert för ammande kvinnor och deras nyfödda barn, ger läkemedlet möjligheten för nyblivna mammor att må bättre utan att behöva behandlas på sjukhus, till skillnad från brexanolon. Fler studier behöver utföras för att ta reda på långtidseffekter, studier inkluderande fler olika typer av grupper samt undersökningar om zuranolon passerar över i bröstmjölk och påverkar det nyfödda barnet.