Covid-19 innebar en hastig övergång från fysisk klassrumsundervisning till digitalt e-lärande på distans och det kunde innebära svårigheter för högskolestudenter med dyslexi. Uppsatsens syfte var att belysa situationen för dyslektiska studenter utifrån de upplevelser lärare, studiesamordnare och studenter med dyslexi haft med övergången från klassrumsundervisning till obligatoriskt e-lärande på distans i samband med Covid-19. Detta studerades utifrån arbetssystem samt dess tekniska infrastruktur, omgivning och digitala lässtrategier för kunskapsinhämtning. Utifrån semistrukturerade intervjuer med fem dyslektiska studenter, två lärare och en studiesamordnare vid Södertörns Högskola tematiserades resultatet i förhållande till DeLone och McLeans (2003) IS framgångsmodell samt Alters (2015) arbetssystemteori. Resultatet visade att de dyslektiska studenterna upplevde att arbetssystemet hade de funktioner som behövdes för att kunna genomföra sina distansstudier, men att lärarna kunde använt fler funktioner och haft högre digital kompetens. Vidare upplevdes övergången till e-lärande inledningsvis som oviss, omständig och rörig, men med tiden stabiliserades den genom fasta rutiner, struktur, väl fungerande studiemiljö med eget arbetsrum utanför hemmet. Resultatet visade även att lärarna inledningsvis erfor tekniska utmaningar och det medförde bristfällig nytta, effektivitet och tillfredsställelse genom e-läroplattformarna. Emellertid kom studenterna och lärarna att gradvis uppleva ökad nytta med e-lärandet. Studenternas studiesamordnare upplevde behovet av ökad koordination mellan studenter, lärare och externa specialister. Slutsatsen blev att deltagarna gradvis kunde tillmötesgå kunskapskraven via e-lärande genom att skapa fasta rutiner som möjliggjorde effektiv undervisning och återkoppling under fasta tider. En annan slutsats var att studenter med dyslexi kunde kompensera för sina läs- och skrivsvårigheter genom disciplin i vardagen och effektiva studierutiner. Avslutningsvis framgick att studiesamordnaren snabbt kunde informera studenter och lärare för ökad koordination mellan samtliga deltagare. / Covid-19 meant a rapid transition from physical classroom teaching to digital e-learning at a distance and this could meandifficulties for university students with dyslexia. The purpose of the essay was to therefore to shed light on the situation for dyslexic students based on the experiences teachers, students coordinators and students with dyslexia had with the transition from classroom teaching to compulsory e-learning at a distance in connection with Covid-19. This was done in terms of work systems and its technical infrastructure, surroundings and digital reading strategies for knowledge acquisition. Based on semi-structured interviews with five dyslexic students, two teachers and a study coordinator at Södertörn University, the results were thematized in relation to DeLone and McLean's (2003) IS success model and Alter's (2015) work system theory. The results showed that the dyslexic students felt that the work system had the functions needed to be able to complete their distance studies, but that the teachers could have used more functions and had higher digital competence.Furthermore, the transition to e-learning was initially experienced as uncertain, circumstantial and messy, but over time it was stabilized through fixed routines, structure, well-functioning study environment with own workspace outside the home. The result also showed that the teachers initially experienced technical challenges and this led to insufficient benefit, efficiency and satisfaction through the e-learning platforms. However, the students and teachers gradually came to experience increased benefits with e-learning. The students' coordinators felt the need for increased coordination between students, teachers and external specialists. The conclusion was that the participants could gradually meet the knowledge requirements via e-learning by creating fixed routines that enabled effective teaching and feedback during fixed times. Another conclusion was that students with dyslexiacould compensate for their reading and writing difficulties through discipline in everyday life and effective study routines. In conclusion, it appeared that the study coordinator was able to quickly inform students and teachers for increased coordination between all participants.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:sh-50652 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Awet, Rahwa |
| Publisher | Södertörns högskola, Institutionen för naturvetenskap, miljö och teknik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0029 seconds