Från 1600 – talet har glasbruken i Kalmar/Kronobergsregionen tillverkat glas. I tillverkningen användes bland annat arsenik för att hindra blåsbildning i glaset, och bly gav kristallglas dess karakteristiska egenskaper. Kadmium användes i färger och även antimon motverkade blåsor. Deponier anlades bland annat i sankmark intill vattendrag, och lade på det sättet grunden för en föroreningsspridning vilken kommer fortsätta långt in i framtiden. Det länsövergripande samarbetet Glasbruksprojektet (2006 – 2007) utredde föroreningsgraden på glasbruken, men ingen hänsyn till säsongsvariationer eller klimatförändringar togs. Temperatur- och nederbördsökningar i framtiden kommer troligen ge en kraftigare variation i grundvattennivåer. Forskare har sett vissa samband mellan grundvattennivåer och grundvattenkemi och även variationen mellan årstiderna. I denna undersökning studerades nutida variationer i grundvattenflöde/nivåer och grundvattenkemi för att sedan dra slutsatser om det framtida läckaget från deponier. Undersökningen har gjorts med fältarbeten, kolonnförsök på laboratorium samt analyser av provresultat under Glasbruksprojektet. Åfors glasbruk i Åfors samhälle, Emmaboda kommun, Kalmar län var studieobjekt. Produktionen startade år 1876, och bruket finns kvar än idag i Orrefors Kosta Boda AB koncernen. Den nedlagda deponin som ligger i direkt anslutning till Lyckebyån innehåller stora mängder föroreningar. Fältmätningarna visade på relativt stabila metallhalter i vattenprover tagna i Åfors glasbruksdeponi oberoende av variationer i grundvattennivå. Resultatet från det befintliga datamaterialet från Glasbruksprojektet, visade att ett högt flöde inte gav högre halter urlakade metaller. Kolonnförsöket visade på den stora trögheten för glaset att urlaka metaller. Den övergripande slutsatsen av de olika undersökningsmetodernas resultat blir då att halten metall som lakas ur glasdeponin inte kommer att förändras nämnvärt vid högre flöden, men att individuella variationer finns. Mängden metall som lakas ur kan öka vid högre flöden. Komplexiteten i spridningsprocesserna är stor, och den verkliga effekten av klimatförändringarna är mindre lätt att undersöka. Spridningen av metaller kan dramatiskt öka när grundvattnet stiger till områden som inte tidigare varit i kontakt med vatten, eller om ytvatten översvämmas. Den stora mängd lagrad metall i vattendragens sediment kan även lösas upp. Den stora risken kommer i framtiden att finnas under de torra somrarna när dricksvatten tvingas tas från större, potentiellt förorenade områden. Troligt är då att spridningen av glasbruksrelaterade föroreningar, kommer att ha ökat efter en tid med stora klimatförändringar.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-8371 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Eriksson, Kristina |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för naturvetenskap, NV |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds