4. Sammanfattning Mitt syfte med den här uppsatsen har varit att undersöka förutsättningarna för en nutidsteologi utifrån frågeställningen: Vad utmärker en teologi som har ett öppet förhållningssätt dels mot andra religioner dels mot naturvetenskapens beskrivning av verkligheten? Jag har utgått från att en sådan ska kunna ge tillfredsställande förklaringar på förhållandet mellan tro och vetande, naturvetenskap och religion, och också på det faktum att det finns många religioner med delvis motsägande sanningsanspråk. Jag valde att utgå från Nathan Söderbloms beskrivning av ”Religionsproblemet”, och fann att hans lösning var att betrakta vetenskap och religion som två helt skilda företeelser med olika funktion. Naturvetenskap borde användas i utforskningen av den ”döda materien” och samhälls- och humanvetenskapen för att beskriva nutida och historiska företeelser och skeden. Religionen däremot hade till uppgift att visa människorna på en högre ”Verklighet” som inte var tillgänglig för vetenskapen och att hjälpa människorna nå frälsning och evigt liv. I fråga om religionernas förhållande till varandra, menade han att de alla utgick från någon form av Gudsuppenbarelse, men att denna kunde vara antingen ”naturlig” eller ”profetisk”. För att få ett exempel på en ”modern” teologi, valde jag att studera Paul Tillichs ontologiskt förankrade teologi, och fann att han tvärtemot Söderbloms uppdelning såg det som nödvändigt att en teologi är grundad just i den ”fysiska” verkligheten, i ”Varat”. Detta motiverar han med att uppgiften för en teologi är att beskriva vad människor ser som sin yttersta angelägenhet, ens Ultimate Concern. Han menar att det som inte grundar sig i verkligheten aldrig kan utgöra vår ”Yttersta Angelägenhet”, och han säger att ”Varats eviga grund” uttrycker sig själv genom ”Varats” struktur, och att vi genom den kan möta och lära känna det. Teologi förutsätter ”Varats” struktur, dess kategorier, lagar och begrepp. För att få exempel på en lösning av problemet med att det finns flera religioner med olika sanningsanspråk, har jag studerat religionsteologen Raimon Panikkars pluralistiska religionssyn. Hans svar på frågeställningen är att ”Verkligheten” är en helhet som vi bara kan erfara i mindre bitar och dessutom alltid själva är en del av, därför kan vi aldrig vara en neutral utomstående betraktare och två människor kan aldrig ha exakt samma upplevelse. Det är helt enkelt omöjligt att alla ser och beskriver ”Varat” på samma sätt. Olika teologier är bara grupperingar av olika sätt att beskriva samma ”Verklighet”. Att de olika beskrivningarna ibland är motsägande ser han som en brist i teorierna som kan avhjälpas med en fortlöpande, djupgående religionsdialog. Detta skulle leda till en vidareutveckling av teorierna och minska motsättningarna. Slutligen har jag granskat problemet med konflikten mellan naturvetenskapens och religionens beskrivning av verkligheten, som Söderblom ansåg var oundviklig, utifrån de lösningar som Ian Barbour m.fl. presenterar. Där har jag funnit att det med nyare tiders vetenskapsteori blir helt andra förutsättningar för dialog. Barbour har lämnat den positivistiska fenomenologin och istället infört begreppet kritisk realism, för att ange att man kan se på både de olika naturvetenskapliga beskrivningarna och de teologiska utsagorna som modeller av verkligheten. Detta har gjort att teologin och naturvetenskapen får en epistemologisk paritet med varandra. Grunden för detta synsätt är framför allt de kvantmekaniska teorierna som visat på att ”materien” är ett mycket relativt begrepp och att det inte finns någon väsensskillnad mellan materia och energi och alltså inte längre någon nödvändig uppdelning mellan tankar (tro) och materia utan att det snarare är en sorts glidande skala dem emellan. De problem som jag har kunnat konstatera ligger främst i alla de utmaningar som fortfarande finns när det gäller att få en överrensstämmelse mellan naturvetenskapens beskrivning av verkligheten och de olika religionernas. Jag tycker dock att de teologer jag har studerat visar på många framkomliga vägar. Dialog mellan olika ämnesområden är enligt min åsikt A och O i detta arbete.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:vxu-663 |
| Date | January 2006 |
| Creators | Björkman-Sjögren, Ursula |
| Publisher | Växjö universitet, Institutionen för humaniora |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds