Denna kandidatuppsats analyserar hur den svenskkyrkliga självförståelsen ser ut inom Guds hus-projektet i Nacka församling utifrån ett religionsteologiskt perspektiv.   Användandet av en empirisk teoretisk modell nämligen ”4 voices of theology” framtagen av Action Research – Church & Society (ARCS) i Storbritannien har gjort det möjligt att beskriva hur den svenskkyrkliga självförståelsen ser ut inom Guds hus-projektet och hur denna självförståelse påverkar den religionsteologi som förmedlas ur ett svenskkyrkligt perspektiv.   Genom att använda den empirisk teoretiska modellen bestående av fyra olika aspekter av teologi; adopterad, normativ, formell och operativ teologi har bilden av den svenskkyrkliga självförståelsen blivit tydligare.   Den empiriska teorin har sedan ställts mot ett material från gruppintervjuer där företrädare för Nacka församling involverade i Guds hus-projektet; både anställda och förtroendevalda har blivit intervjuade utifrån frågeställningar som berör den svenskkyrkliga självförståelsen av Guds hus-projektet och religionsteologi.   Efter att ha analyserat materialet är slutsatsen att Guds hus-projektet religionsteologi i synnerhet är en kontextuell och erfarenhetsgrundad religionsteologi. Guds hus-projektet har lett fram mot Diapraxis, vilket innebär att religionsteologin har omvandlats och blivit praktik. Församlingens företrädare uttrycker själva att vad man gör inom Guds hus-projektet är att vilja ta ett steg bortom religionsteologin till vad man själva beskriver som en ”uppenbarelseteologi” eller ”kärleksbudets teologi”.   Begränsningarna i analysen är att den enbart baseras på företrädare från Svenska kyrkan, Nacka församling, vilket är ett av de tre samfund som Guds hus-projektet utgör. De övriga två är S:t Konrads katolska församling samt Muslimernas förening i Fisksätra. Detta medför att den bild som här presenteras inte kan anses vara en sammantagen analys av självförståelsen ur ett religionsteologiskt perspektiv inom Guds hus-projektet. Analysen har dessutom skett efter att projektet endast varit verksamt i fyra år. För att ännu tydligare kunna urskilja vilken (religions)teologi som Guds hus företräder krävs en liknande studie när projektet blivit en bestående del inom församlingsverksamheten i Nacka församling.

4. Sammanfattning Mitt syfte med den här uppsatsen har varit att undersöka förutsättningarna för en nutidsteologi utifrån frågeställningen: Vad utmärker en teologi som har ett öppet förhållningssätt dels mot andra religioner dels mot naturvetenskapens beskrivning av verkligheten? Jag har utgått från att en sådan ska kunna ge tillfredsställande förklaringar på förhållandet mellan tro och vetande, naturvetenskap och religion, och också på det faktum att det finns många religioner med delvis motsägande sanningsanspråk. Jag valde att utgå från Nathan Söderbloms beskrivning av ”Religionsproblemet”, och fann att hans lösning var att betrakta vetenskap och religion som två helt skilda företeelser med olika funktion. Naturvetenskap borde användas i utforskningen av den ”döda materien” och samhälls- och humanvetenskapen för att beskriva nutida och historiska företeelser och skeden. Religionen däremot hade till uppgift att visa människorna på en högre ”Verklighet” som inte var tillgänglig för vetenskapen och att hjälpa människorna nå frälsning och evigt liv. I fråga om religionernas förhållande till varandra, menade han att de alla utgick från någon form av Gudsuppenbarelse, men att denna kunde vara antingen ”naturlig” eller ”profetisk”. För att få ett exempel på en ”modern” teologi, valde jag att studera Paul Tillichs ontologiskt förankrade teologi, och fann att han tvärtemot Söderbloms uppdelning såg det som nödvändigt att en teologi är grundad just i den ”fysiska” verkligheten, i ”Varat”. Detta motiverar han med att uppgiften för en teologi är att beskriva vad människor ser som sin yttersta angelägenhet, ens Ultimate Concern. Han menar att det som inte grundar sig i verkligheten aldrig kan utgöra vår ”Yttersta Angelägenhet”, och han säger att ”Varats eviga grund” uttrycker sig själv genom ”Varats” struktur, och att vi genom den kan möta och lära känna det. Teologi förutsätter ”Varats” struktur, dess kategorier, lagar och begrepp. För att få exempel på en lösning av problemet med att det finns flera religioner med olika sanningsanspråk, har jag studerat religionsteologen Raimon Panikkars pluralistiska religionssyn. Hans svar på frågeställningen är att ”Verkligheten” är en helhet som vi bara kan erfara i mindre bitar och dessutom alltid själva är en del av, därför kan vi aldrig vara en neutral utomstående betraktare och två människor kan aldrig ha exakt samma upplevelse. Det är helt enkelt omöjligt att alla ser och beskriver ”Varat” på samma sätt. Olika teologier är bara grupperingar av olika sätt att beskriva samma ”Verklighet”. Att de olika beskrivningarna ibland är motsägande ser han som en brist i teorierna som kan avhjälpas med en fortlöpande, djupgående religionsdialog. Detta skulle leda till en vidareutveckling av teorierna och minska motsättningarna. Slutligen har jag granskat problemet med konflikten mellan naturvetenskapens och religionens beskrivning av verkligheten, som Söderblom ansåg var oundviklig, utifrån de lösningar som Ian Barbour m.fl. presenterar. Där har jag funnit att det med nyare tiders vetenskapsteori blir helt andra förutsättningar för dialog. Barbour har lämnat den positivistiska fenomenologin och istället infört begreppet kritisk realism, för att ange att man kan se på både de olika naturvetenskapliga beskrivningarna och de teologiska utsagorna som modeller av verkligheten. Detta har gjort att teologin och naturvetenskapen får en epistemologisk paritet med varandra. Grunden för detta synsätt är framför allt de kvantmekaniska teorierna som visat på att ”materien” är ett mycket relativt begrepp och att det inte finns någon väsensskillnad mellan materia och energi och alltså inte längre någon nödvändig uppdelning mellan tankar (tro) och materia utan att det snarare är en sorts glidande skala dem emellan. De problem som jag har kunnat konstatera ligger främst i alla de utmaningar som fortfarande finns när det gäller att få en överrensstämmelse mellan naturvetenskapens beskrivning av verkligheten och de olika religionernas. Jag tycker dock att de teologer jag har studerat visar på många framkomliga vägar. Dialog mellan olika ämnesområden är enligt min åsikt A och O i detta arbete.

<p>4. Sammanfattning</p><p>Mitt syfte med den här uppsatsen har varit att undersöka förutsättningarna för en nutidsteologi utifrån frågeställningen: Vad utmärker en teologi som har ett öppet förhållningssätt dels mot andra religioner dels mot naturvetenskapens beskrivning av verkligheten? Jag har utgått från att en sådan ska kunna ge tillfredsställande förklaringar på förhållandet mellan tro och vetande, naturvetenskap och religion, och också på det faktum att det finns många religioner med delvis motsägande sanningsanspråk.</p><p>Jag valde att utgå från Nathan Söderbloms beskrivning av ”Religionsproblemet”, och fann att hans lösning var att betrakta vetenskap och religion som två helt skilda företeelser med olika funktion. Naturvetenskap borde användas i utforskningen av den ”döda materien” och samhälls- och humanvetenskapen för att beskriva nutida och historiska företeelser och skeden. Religionen däremot hade till uppgift att visa människorna på en högre ”Verklighet” som inte var tillgänglig för vetenskapen och att hjälpa människorna nå frälsning och evigt liv. I fråga om religionernas förhållande till varandra, menade han att de alla utgick från någon form av Gudsuppenbarelse, men att denna kunde vara antingen ”naturlig” eller ”profetisk”.</p><p>För att få ett exempel på en ”modern” teologi, valde jag att studera Paul Tillichs ontologiskt förankrade teologi, och fann att han tvärtemot Söderbloms uppdelning såg det som nödvändigt att en teologi är grundad just i den ”fysiska” verkligheten, i ”Varat”. Detta motiverar han med att uppgiften för en teologi är att beskriva vad människor ser som sin yttersta angelägenhet, ens Ultimate Concern. Han menar att det som inte grundar sig i verkligheten aldrig kan utgöra vår ”Yttersta Angelägenhet”, och han säger att ”Varats eviga grund” uttrycker sig själv genom ”Varats” struktur, och att vi genom den kan möta och lära känna det. Teologi förutsätter ”Varats” struktur, dess kategorier, lagar och begrepp.</p><p>För att få exempel på en lösning av problemet med att det finns flera religioner med olika sanningsanspråk, har jag studerat religionsteologen Raimon Panikkars pluralistiska religionssyn. Hans svar på frågeställningen är att ”Verkligheten” är en helhet som vi bara kan erfara i mindre bitar och dessutom alltid själva är en del av, därför kan vi aldrig vara en neutral utomstående betraktare och två människor kan aldrig ha exakt samma upplevelse. Det är helt enkelt omöjligt att alla ser och beskriver ”Varat” på samma sätt. Olika teologier är bara grupperingar av olika sätt att beskriva samma ”Verklighet”. Att de olika beskrivningarna ibland är motsägande ser han som en brist i teorierna som kan avhjälpas med en fortlöpande, djupgående religionsdialog. Detta skulle leda till en vidareutveckling av teorierna och minska motsättningarna.</p><p>Slutligen har jag granskat problemet med konflikten mellan naturvetenskapens och religionens beskrivning av verkligheten, som Söderblom ansåg var oundviklig, utifrån de lösningar som Ian Barbour m.fl. presenterar. Där har jag funnit att det med nyare tiders vetenskapsteori blir helt andra förutsättningar för dialog. Barbour har lämnat den positivistiska fenomenologin och istället infört begreppet kritisk realism, för att ange att man kan se på både de olika naturvetenskapliga beskrivningarna och de teologiska utsagorna som modeller av verkligheten. Detta har gjort att teologin och naturvetenskapen får en epistemologisk paritet med varandra. Grunden för detta synsätt är framför allt de kvantmekaniska teorierna som visat på att ”materien” är ett mycket relativt begrepp och att det inte finns någon väsensskillnad mellan materia och energi och alltså inte längre någon nödvändig uppdelning mellan tankar (tro) och materia utan att det snarare är en sorts glidande skala dem emellan.</p><p>De problem som jag har kunnat konstatera ligger främst i alla de utmaningar som fortfarande finns när det gäller att få en överrensstämmelse mellan naturvetenskapens beskrivning av verkligheten och de olika religionernas. Jag tycker dock att de teologer jag har studerat visar på många framkomliga vägar. Dialog mellan olika ämnesområden är enligt min åsikt A och O i detta arbete.</p>

No description available.

The purpose of this essay is to analyze views on the relationship between other religions and the Christian notion of salvation as they are presented in works by theologians Gavin D ́Costa, Kajsa Ahlstrand and Karl Rahner. To interpret their views, I use the fourfold model for theology of religions as it its presented by theologian Jakob Wirén. Because the purpose of this essay is to analyze the relation between soteriology and other religions I use the fourfold model solely to analyze the soteriological implications of their respective theology.  I have restricted my analysis to the three works Vägar – En öppen religionsdialog by Ahlstrand, The Meeting of the Religions and the Trinity by D ́Costa and Religiös Inklusivism by Rahner. These works represent different ways of framing theological content where Ahlstrands work tends to be descriptive while Rahners and D ́Costas tends to be normative in their approach to the subject.  The results of my analysis follow along the line as I conclude that Ahlstrands position within the fourfold model cannot quite be determined. However, I conclude that her views are not to be placed within the exclusivism spectrum even though her position cannot be specified further with regards to her text.  My analysis places both Rahner and D ́Costa within inclusivism but also shows that they represent to very different forms of inclusivism. Rahner sees other religions as righteous traditions where the one God may lead people to salvation earning these people the title anonymous christians. He however stretches that this implies that this people need to be made fully aware that they are in fact christians. D ́Costa on the other hand points out that the spirit acts freely outside the church where it may lead non-christians to salvation. He however stretches that the church must not try to domesticate the work of the spirit outside the church as it has no knowledge a priori on the full implications on where the activity of the spirit within other religions may lead to.  Therefore D ́Costa and Rahner are inclusivists in different ways where Rahner presents a traditional form of christian inclusivism while D ́Costa presents a modern form of inclusivism.  Keywords: Gavin D ́Costa, Kajsa Ahlstrand, Karl Rahner, theology of religions, soteriology.

This essay is a try to present the Trikāya doctrine in Māhāyāna Buddhism as a model for a transcending theology that can help those who are living with a “dual Buddhist-Christian religious identity” to overcome conflicts between Buddhism and Christianity. By the Trikāya doctrine we can reach a deeper understanding of the mystical awakening to “Buddha beyond Buddha” (or “God beyond God” as some of the mystics tried to explain); i.e. the transpersonal Dharma and the transpersonal Logos beyond the limited individuals of Gautama and Jesus who both fully realized God as spiritual qualities in body, speech, actions and mind. The point is that we do not need to choose between the Buddha or Christ; instead we can look at them both as living examples of the realization of what Paul Tillich called the “Ultimate Concern” and “Being”.  And probably we can use this model for most religions.