Uppsatsen handlar om den sociala dokumentationen inom vård- och omsorgsverksamheter som bedriver vård utifrån socialtjänstlagen. Syftet med uppsatsen är att synliggöra omsorgspersonalens uppfattning om och syn på social dokumentation. Utifrån syftet utgår uppsatsen från följande frågeställningar: - Vad, varför och hur ska man, enligt omsorgspersonalen, dokumentera? - Vem har, enligt omsorgspersonalen, ansvar för att social dokumentation ska utföras? - Hur uppfattar omsorgspersonalen att dokumentationen påverkar kommunikationen på arbetsplatsen, den muntliga respektive den skrivna kommunikationen? För att uppnå vårt syfte och besvara frågeställningarna valdes ett kvalitativt tillvägagångssätt, där vi genomförde tre gruppintervjuer med omsorgspersonal och tre enskilda intervjuer med enhetschefer. Informanterna som deltog i vår studie var omsorgspersonal och enhetschefer som arbetar inom äldreomsorgen. Intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplats, dels för att det var en ekonomisk och praktisk fråga, dels för att informanterna skulle befinna sig på hemmaplan. Valet av plats gjordes av enhetscheferna och godkändes av omsorgspersonalen. Analysen av vårt empiriska material och diskussion utgår från informanternas syn på och uppfattning om den sociala dokumentationen. Meningskoncentrering är den analysmetod som har använts i uppsatsen, där intervjuinnehållet har koncentrerats och kodats in i olika kategorier. Kategorier som framkommit utifrån meningskoncentreringen är social dokumentation som arbetsverktyg, utbildning och kunskap, språk - det skriftliga och det muntliga, tillsyn och ansvar, tid för dokumentation och informationsöverföring samt former för dokumentation. Resultatet av vår studie visar att såväl omsorgspersonal som enhetschefer anser att omsorgspersonalen har ett huvudansvar för att social dokumentation utförs. Detta för att omsorgspersonalen arbetar för och med omsorgstagare och att man även är kontaktman till en eller fler omsorgstagare. Vidare anses att sjuksköterskorna har ansvaret att se till att det dokumenteras, eftersom de, enligt denna studie, arbetar i närkontakt med omsorgstagarna och omsorgspersonalen. Både muntlig och skriftlig rapport tycks vara nödvändig. Den muntliga för att ha en möjlighet att reflektera, samtala och utbyta tankar. Den skriftliga för att säkerställa att omsorgstagaren får den hjälp som han/hon är beviljad och i behov av. Resultatet av vår studie visar att omsorgspersonal uppfattar den sociala dokumentationen som något komplext, att den är svår men nödvändig.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-4818 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Gustafsson, Magnus, Yousef, Dahlia |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Institutionen för vårdvetenskap och sociologi, Högskolan i Gävle, Institutionen för vårdvetenskap och sociologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds