Ölandsbron är en pelarbro som förbinder Öland med fastlandet. Denna bro är av undermålig kvalitet tack vare dåliga förutsättningar vid byggnationen och i och med detta är underhållsbehovet mycket stort. Kantbalkarna är en av de hårdast utsatta delarna på en bor och ersätts nästan alltid under en bros livstid och samma sak gäller på Ölandsbron. Dock så ville vägverket se vilka alternativ som fanns tillgängliga vid reparation och upptäckte därmed möjligheten att installera katodiskt skydd som en reparationsåtgärd. Katodiskt skydd innebär att man med ström skyddar armeringen genom att göra densamme negativt laddad med hjälp av en positiv laddad anod. Anoden kan fungera på olika sätt men i fallet med Ölandsbron så blir anoden positivt laddad med hjälp av en extern strömkälla. Denna reparationsmetod är förhållandevis ovanlig i Sverige vilket innebär att kunskapen om den är relativt begränsad. En av faktorerna som behöver uppdagas är livslängden på de olika komponenterna i systemet. Katodiskt skydd är inte underhållsfritt och skyddssystemet behöver nya komponenter med jämna mellanrum. För att kunna byta ut de olika komponenterna i rätt tid behöver man veta deras livslängd då ett utbyte inte sker för sent eller för tidigt sparar in stora kostnader. Livslängdsanalys av komponenter i katodiskt skydd är därför vad examensarbetet handlat om och själva analysen har skett med en metod som kallas för faktormetoden. Faktormetoden bestämmer inte livslängder utan justerar befintliga livslängder med hänsyn till det specifika objektet med hjälp av referenslivslängder. Dock visade det sig vara svårt att få tag i referenslivslängder vilket medförde att resultatet i arbetet kan skilja sig något från verkligheten. För att bättre livslängdsanalyser ska kunna utföras krävs det att beställare av byggnadstekniska komponenter börjar kräva referenslivslängder av tillverkare. En väldefinierad livslängd är någonting som beställaren tjänar på i underhållskostnader samtidigt som det kan stärka tillverkarnas varumärke. Underhållsmässigt visade det sig att de ingjutna komponenterna var underhållsfria i hänsyn till brons livslängd. De komponenter som visade sig ha kortast livslängd var de elektriska komponenterna samt referenselektroderna i systemet och utbytesintervallet skiljer sig mellan 5 och 20 år. Dock är de elektroniska komponenterna enkla att byta ut och kräver inga kostsamma insatser. Kablarna som finns i systemet är de näst med underhållskrävande komponenterna och kräver ett utbytesintervall på 25 år. Själva utbytet av kablarna är även det en mer arbetskrävande insats. Då det katodiska skyddet beräknas behöva en livslängd på ca. 60 år är just kablarnas livslängd ett problem då man helst skulle sett att utbyte av dessa endast skulle behöva skett en gång under brons livslängd.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-62536 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Svensson, Ted |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för teknik och naturvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds