Syftet med denna studie är att analysera hur Orienten framställs i Disneys Aladdin. Syftet är att titta på både en konnotativ och denotativ analysnivå och på så sätt se både en övergripande icke-västerländsk stereotyp samt en mer nyanserad bild av olika sorters framställningar som förekommer. Huvudfrågeställningen i denna studie är: Hur porträtteras Mellanösterns kultur i Aladdin 1992 och Aladdin 2019? För att besvara frågeställningen används kvalitativ innehållsanalytisk metod samt semiotik. Tillsammans med detta används teori kring stereotyper både som begrepp och i samband med populärkultur samt orientalismteorin och representationsteorin samt teori kring fenomenet den andre. Det material som studien kretsar kring är Disneys Aladdin (1992) och Aladdin (2019) då dessa filmer utspelar sig i en icke västerländsk miljö. De slutsatser som kan dras av analysen är att den generella bilden av kulturen i filmen är generaliserande vilket stämmer överens med Saids (2002) orientalismen. I scener och sekvenser , framförallt där vakter, handelsmän eller Jafar är inblandad, bekräftas den negativa stereotyp som Väst ger Öst även de i enighet med den orientalistiska teorin. De flesta karaktärer i filmen har samma symboliska och faktiska tillhörighet, med undantag från Aladdin, Jasmine och sultanen som detta enligt Halls representationsteorin om den andre framkommer tydligt. Huruvida karaktärens roll påverkar framställandet av karaktärens etnicitet går inte att svara på vilket enligt orientalismen är en del av neutraliseringen av den orientaliska kulturen. däremot finns ett tydligt samband mellan de egenskaper som ges till österländska och onda karaktärer samt symboliskt vita och goda karaktärer. Detta stämmer överens med representationsteorins principer. Studien kommer fram till att exotifiering, våld och sexualisering är de övergripande teman som är problematiska i filmerna fast på olika sätt. Aladdin från 1992 överdriver sin tolkning av Orienten på ett generaliserande sätt med klassiska symboliska objekt som är kopplade till Orienten och dess folk. Detta kan vara turbaner, svärd, kläder och utseende. Aladdin från 2019 har reducerat den tolkningen men istället komprimerat orienten till en exotisk, magisk plats där alla ser likadana ut. Båda versionerna speglar en osann bild av orienten baserat på föreställningar om den, men på två skilda sätt. Detta indikerar att en rörelse i hur Orienten och stereotypa bilder rör sig framåt men att det inte behöver betyda att stereotypa föreställningar försvinner utan snarare att de förändras. / The purpose of this study is to analyze how the Orient is portrayed in Disney's Aladdin. The purpose is to look at both a connotative and denotative level of analysis and thus see both an overall non-Western stereotype and a more nuanced picture of different kinds of representations that occur. The main question in this study is: How is the culture of the Middle East portrayed in Aladdin 1992 and Aladdin 2019? To answer the question, a qualitative content analysis method and semiotics are used. Along with the theory about stereotypes is used both as a concept and in connection with popular culture as well as orientalism theory and representation theory as well as a theory about the phenomenon of the other. The material that the study revolves around is Disney's Aladdin (1992) and Aladdin (2019) as these films take place in a non-Western environment. The conclusions that can be drawn from the analysis are that the general picture of the culture in the film is generalizing, which is consistent with Said’s (2002) Orientalism. In scenes and sequences, especially where guards, merchants, or Jafar are involved, the negative stereotype that the West gives to the East is also confirmed in agreement with the Orientalist theory. Most of the characters in the film have the same symbolic and actual affiliation, with the exception of Aladdin, Jasmine, and the Sultan as this according to Hall's theory of representation about the other is clear. Whether the role of the character influences the presentation of the character's ethnicity cannot be answered, which according to Orientalism is part of the neutralization of the Oriental culture. On the other hand, there is a clear connection between the characteristics given to oriental and evil characters as well as symbolically white and good characters, this is in accordance with the principles of the theory of representation. The study concludes that exotification, violence, and sexualization are the overarching themes that are problematic in the films but in different ways. Aladdin from 1992 exaggerates his interpretation of the Orient in a generalizing way with classical symbolic objects connected to the Orient and its people. These can be turbans, swords, clothes, and looks. Aladdin from 2019 has reduced that interpretation but instead compressed the oriental into an exotic, magical place where everyone looks the same. Both versions reflect a false image of the Orient based on notions of it, but in two different ways. This indicates that a movement in how the oriental and stereotypical images move forward, but that it does not have to mean that stereotypical perceptions disappear but rather that they change.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-87958 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Dahlblom, Jasmine |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0028 seconds