Radikalisering och våldsbejakande extremism har på senare tid blivit ett allt större problem i samhället1 och den lokala nivåns betydelse understryks allt tydligare av såväl svenska forskare som internationella nätverk. Forskningen visar att kommunerna bär det största ansvaret avseende det förebyggande arbetet.2 I Sverige tillsattes den nationella samordnaren 2014 som satte allt större press på kommunerna att införa åtgärder mot den våldsbejakande extremismen. Denna uppgift hamnade på aktörer med varierande kunskap i ämnet och resulterade i handlingsplaner som skiljde sig åt i stor utsträckning. Syftet med denna uppsats är att förklara variationer i kommunernas arbete och varför implementeringen kom att se så olika ut. För att göra detta analyseras intervjuer och handlingsplaner från fyra olika kommuner i Sverige. Analysen tar en ansats utifrån tesen om att den enskilde individens vilja, kunskap och förståelse påverkar implementeringens utfall. Resultatet visar att förekomsten av dessa tre erbjuder högre måluppfyllnad i implementeringsprocessen. Detta resultat betonar individens påverkan på implementeringen och att dess förutsättningar bör tas i beaktning såväl inom forskningen som inom det faktiska arbetet hos kommunerna.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-162539 |
Date | January 2019 |
Creators | Rebucas Olsson, Marco |
Publisher | Umeå universitet, Statsvetenskapliga institutionen |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0015 seconds