Karpaltunnelsyndrom är den vanligaste formen av nervkompression. Vid förträngning av kanalen kan nervus medianus komprimeras vilket ger symptom i handen som domningar, känselbortfall, smärtor och atrofier pga. demyelinisering och axonal förlust i nerven. En vanlig behandlingsform är kirurgisk dekompression. Elektrofysiologisk mätning (neurografi) används för att bekräfta diagnosen karpaltunnelsyndrom och för att gradera svårighetsgraden av nervskadan. Syftet med studien är att med neurografi över karpaltunneln, följa läkningsförloppet av nervus medianus efter karpaltunneloperation och att utvärdera den kliniska användbarheten av en neurografisk metod, 7-14 metoden. Vid uppföljning två månader efter karpaltunneloperation har patienternas neurografiresultat, latenser, hastigheter och amplituder, förbättrats signifikant på gruppnivå. På individnivå visar resultaten att de patienter som hade en kraftig påverkan av n medianus pre-operativt förbättrades i högre grad i förhållande till dem som hade en lindrigare påverkan. Flera fördelar ses med 7-14 metoden vilket gör den till en kliniskt användbar neurofysiologisk metod som bör användas vid utredning av karpaltunnelsyndrom.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:oru-38990 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Fernberg, Ulrika |
| Publisher | Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskap och medicin |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds