Sammanfattning: Bakgrund: Patienter med karpaltunnelsyndrom (CTS) är vanligt förekommande inom vården. Prevalensen är 4 % av befolkningen. Många har haft sina besvär länge vilket påverkar aktivitetsutförandet och sömnen negativt. Anamnes och bedömnings-instrument ger arbetsterapeut underlag till diagnostisering och interventioner. Tidig diagnostisering och arbetsterapeutiska interventioner möjliggör för ett bättre resultat. Syfte: Syftet var att beskriva användandet av bedömningsinstrument för bedömning av patienter med misstanke om CTS samt undersöka om checklista för bedömningen utformats och om möjlighet till samarbete med sjukgymnast sker med CTS patienter. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkät valdes. Resultat: Sjuttiofyra arbetsterapeuter deltog i studien. Svarsfrekvensen var 76 %. Provokationstesterna Phalens test och Tinels tecken dominerade användandet och i klassen sensibilitet använde flest arbetsterapeuter Semmes-Weinstein Monofilament. Av självskattningsinstrumenten var det vanligast att använda VAS-smärtskattning. Drygt 1/3 hade skapat checklista på arbetsplatsen och 3/4 av arbetsterapeuterna hade möjlighet att samarbeta med sjukgymnast. Slutsats: Det fanns en stor spridning i användandet av instrument och test. Arbetsterapeuterna använde instrument/test för att kartlägga aktivitetsförmåga, diagnostisera, undersöka nervpåverkan, undersöka svårighetsgraden av symtomen, för val av intervention och utvärdering av behandling. Studien visade på att de provokativa testerna var vanligast. På vissa arbetsplatser fanns checklista utformad och många hade möjlighet till samarbete med sjukgymnast.

Die in Fehlstellung verheilte Radiusfraktur ist, unabhängig ob primär konservativ oder operativ behandelt, heutzutage immer noch eine häufige Komplikation. Unsere Studie zeigt, dass die Radiuskorrekturoperation, wie bereits beschrieben, zu einer deutlichen Besserung der Funktion und der Schmerzen am Handgelenk führt. Da die Ergebnisse bei den frühen und späten Korrekturen vergleichbar sind, sollte die Tendenz heutzutage eindeutig in Richtung der Frühkorrektur gehen, da dadurch zum einen einer langen Morbidität und zum anderen der Entwicklung oder Verschlechterung einer Algodystrophie vorgebeugt werden kann. Desweiteren weiß man heute welche Auswirkungen eine Fehlstellung am distalen Radius auf die Biomechanik am Handgelenk bzw. der Handwurzel hat. Über lange Zeit bestehende Fehlstellungen sind teilweise irreversibel und können zu einer Arthrose am Handgelenk führen. Dies sind ebenfalls Fakten die für eine Frühkorrektur am in Fehlstellung stehenden distalen Radius sprechen. Die neuen multidirektionalen, winkelstabilen und anatomisch geformtem Platten, die im Sinne eines Fixateur interne zu sehen sind, ermöglichen eine sehr stabile Osteosynthese und erlauben eine frühe Nachbehandlung. Dabei wurden in unserem Patientenkollektiv keine sekundären Dislokationen oder Pseudarthrosen gesehen. Es kam dabei nicht auf die Interposition eines kortikospongiösen Beckenkammspans an, denn bei allen Operationen kam es zum vollständigen Durchbau der Osteotomie. Die Ergebnisse in der Gruppe ohne Knochenspan waren sogar deutlich besser als die der mit Knochenspan. Heutzutage kann nach unserer Meinung bei kleinen Hebedefekten am Radius auf eine Spongiosaplastik aus dem Beckenkamm verzichtet werden. Desweiteren erlauben die stabilen Plattensysteme, dass ohne größere Risiken eine Frühkorrektur durchgeführt werden kann. Stabile Knochenverhältnisse müssen für die Gewährleistung einer sicheren Osteosynthese nicht mehr abgewartet werden. Unserer Meinung nach muss daher die Behandlungsstrategie bei bestehendem CRPS, bei in Fehlstellung stehender Radiusfraktur, neu bewertet werden. Insbesondere gilt es vor jeder Korrekturoperation am distalen Radius ein posttraumatisches Kompressionssyndrom oder eine Irritation des N. medianus auszuschließen. / The malunion of distal radius fractures is still one oft he most common complications. The corrective osteotomy of the distal radius improves the function and the pain at the wrist. Nowadays the early correction of the radius should be the trend. It makes the time of morbidity shorter and lowers the risk of developing a CRPS. The new anatomical, locking implants allow a very stable and sure osteosynthesis. They also improve the postoperative management and the early functional rehabilitation. Due to the new implants you dont have to wait for a stable bone situation to do the corrective osteotomy and an interposition of autogenous bone graft is often not needed. Also in cases with signs of a CRPS after radius fracture the early corrective osteotomy increases the outcome of the patients.

No description available.

No description available.

Karpaltunnelsyndrom är den vanligaste formen av nervkompression. Vid förträngning av kanalen kan nervus medianus komprimeras vilket ger symptom i handen som domningar, känselbortfall, smärtor och atrofier pga. demyelinisering och axonal förlust i nerven. En vanlig behandlingsform är kirurgisk dekompression. Elektrofysiologisk mätning (neurografi) används för att bekräfta diagnosen karpaltunnelsyndrom och för att gradera svårighetsgraden av nervskadan. Syftet med studien är att med neurografi över karpaltunneln, följa läkningsförloppet av nervus medianus efter karpaltunneloperation och att utvärdera den kliniska användbarheten av en neurografisk metod, 7-14 metoden. Vid uppföljning två månader efter karpaltunneloperation har patienternas neurografiresultat, latenser, hastigheter och amplituder, förbättrats signifikant på gruppnivå. På individnivå visar resultaten att de patienter som hade en kraftig påverkan av n medianus pre-operativt förbättrades i högre grad i förhållande till dem som hade en lindrigare påverkan. Flera fördelar ses med 7-14 metoden vilket gör den till en kliniskt användbar neurofysiologisk metod som bör användas vid utredning av karpaltunnelsyndrom.

Karpaltunnelsyndrom är den vanligaste formen av infångningsneuropati hos den vuxna befolkningen. Kända riskfaktorer för karpaltunnelsyndrom inkluderar arbetsskador som upprepad och repetitiv användning av handen och handleden, men även andra orsaker som graviditet, kön, eventuella frakturer med mera. Elektroneurografi (neurografi) är en klinisk undersökningsmetod som används för att diagnostisera och gradera nervskadan av karpaltunnelsyndrom. Syftet med studien var att jämföra motorisk och sensorisk nervledningshastighet och amplitud mellan arbetsrelaterade skador och andra orsaker vid bekräftad karpaltunnelsyndrom. Patienter rekryterades från avledningen för klinisk neurofysiologi på Gävle sjukhus som var kallade för en neurografiundersökning med frågeställning karpaltunnelsyndrom. Inklusionskriterier i studien var patienter, kvinnor och män i åldern 18–65 år med bekräftad karpaltunnelsyndrom. Neurografi utfördes motorisk och sensoriskt på n. medianus och n. ulnaris bilateralt. Vidare undersöktes n. medianus bilateralt med 14–7 metoden. Ingen signifikant skillnad hittades mellan arbetsskador och andra orsaker för karpaltunnelsyndrom vid jämförelse mellan motorisk och sensorisk nervledningshastighet samt amplitud. Ingen skillnad hittades i 14–7 metoden vid registrering av n. medianus mellan grupperna. Inget samband hittades mellan kroppslängd och motorisk nervledningshastighet. / Carpal tunnel syndrome is the most common form of entrapment neuropathy in the adult population. Known risk factors for carpal tunnel syndrome include work related injuries such as repeated and repetitive use of hand and wrist, but also other causes such as pregnancy, gender, possible fractures and more. Electroneurography (neurography) is a clinical examination method used to diagnose and grade the nerve damage of carpal tunnel syndrome. The purpose of this study is to compare motor and sensory nerve conduction velocity and amplitude between work related injuries and other causes when confirmed carpal tunnel syndrome. Patients were recruited from the neurophysiology department at Gävle hospital who were called for a neurography examination with a question of carpal tunnel syndrome. Inclusion criteria in the study were patients, women, and men between the age 18-65 years with confirmed carpal tunnel syndrome. Neurography were performed bilaterally for both motor and sensory function of the median and ulnar nerve. The median nerve was also examined bilaterally with the 14-7 method. No difference was found between work related injuries and other causes in carpal tunnel syndrome when comparing motor and sensory nerve conduction velocity and amplitude. No difference was found in the 14-7 method when registering the n. medianus between the groups. No correlation was found between body height and motor nerve conduction velocity.