Neurografi är en grundläggande metod för att diagnosticera perifera nervsjukdomar, metoden reflekterar det funktionella tillståndet av myeliniserade axon. Neurografi är uppdelat i två delar, motorisk och sensorisk neurografi. Vid undersökningen erhålls va-riabler så som amplitud, latenstid och nervledningshastighet, samtliga variabler är på-verkade av vävnadstemperatur. Vid kalla temperaturer sjunker nervledningshastigheten, amplituden förändras och latenstiden förlängs. Syftet med studien är att kartlägga till vilken grad temperaturen påverkar sensorisk neurografi och om motorisk neurografi på-verkas av temperatur. I studien undersöktes den sensoriska och motoriska grenen på n. tibialis vid hudtempe-raturerna > 30° C, mellan 25 – 28° C samt < 24° C. Huden kyldes med vatten och hud-temperaturen mättes med en örontermometer. Sensorisk nervledningshastighet och amplitud visade en signifikant skillnad mellan de tre temperaturintervallerna medan motorisk nervledningshastighet och amplitud inte vi-sade någon signifikant skillnad. / Electroneurography is a fundamental method for diagnosing peripheral nerve disorder, the method reflects the functional condition of the myelin coated axons. Electroneurog-raphy is divided into two parts, sensory and motor neurography. During the examination are variables as amplitude, latency and conduction velocity acquired, all those variables are affected by temperature. At cold temperature conduction velocity declines, ampli-tude changes and latency extend. The purpose of the study is to map out to what degree the temperature is affecting sensory neurography and if motor neurography is affected by temperature. The study examined the sensory and motor branch of n. tibialis at the skin temperature > 30° C, between 25 – 28° C and < 24° C. The skin was cooled by water and the skin temperature was measured by an ear-thermometer. Sensory conduction velocity and amplitude had a significantly difference at the three temperature intervals meanwhile motor conduction velocity and amplitude did not.

No description available.

No description available.

No description available.

Karpaltunnelsyndrom är den vanligaste formen av nervkompression. Vid förträngning av kanalen kan nervus medianus komprimeras vilket ger symptom i handen som domningar, känselbortfall, smärtor och atrofier pga. demyelinisering och axonal förlust i nerven. En vanlig behandlingsform är kirurgisk dekompression. Elektrofysiologisk mätning (neurografi) används för att bekräfta diagnosen karpaltunnelsyndrom och för att gradera svårighetsgraden av nervskadan. Syftet med studien är att med neurografi över karpaltunneln, följa läkningsförloppet av nervus medianus efter karpaltunneloperation och att utvärdera den kliniska användbarheten av en neurografisk metod, 7-14 metoden. Vid uppföljning två månader efter karpaltunneloperation har patienternas neurografiresultat, latenser, hastigheter och amplituder, förbättrats signifikant på gruppnivå. På individnivå visar resultaten att de patienter som hade en kraftig påverkan av n medianus pre-operativt förbättrades i högre grad i förhållande till dem som hade en lindrigare påverkan. Flera fördelar ses med 7-14 metoden vilket gör den till en kliniskt användbar neurofysiologisk metod som bör användas vid utredning av karpaltunnelsyndrom.

Bakgrund: Nervus medianus är armens mittersta nerv med både efferenta och afferenta nervfibrer. För att undersöka perifera nerver används neurografi. N. medianus sensorik går att undersöka både ortodromt och antidromt där den antidroma metoden framförallt används vid karpaltunnelsyndromfrågeställning. Vanligtvis stimuleras nerven då 7 respektive 14 cm från registreringspunkten på digitorum III, men det finns fördelar med att istället för 7 cm-punkten använda sig av proximal stimulering ovanför armvecket. För denna metod finns dock ont om referensvärden. Syftet med denna studie var därför att samla in referensvärden för latenstider och amplituder.  Metod: Försökspersonerna bestod av 34 personer mellan 22 och 65 år. N. medianus undersöktes sensoriskt med proximal stimulering och registrering på dig III med både 0,1 och 0,2 ms impulsduration.  Resultat: Peaklatenstider varierade mellan 5,94 och 8,7 ms (x̄=7,00 ms) och amplituder varierade mellan 7,2 𝜇V och 72,6 𝜇V (x̄=35,6) vid 0,1 ms impulsduration. Det fanns ett signifikant bidrag av både längd och ålder på både latenstider och amplituder och en signifikant könsskillnad mellan män och kvinnor kunde uppmätas. Det fanns en signifikant, men mycket liten, skillnad i latenstid för impulsduration, men inga skillnader i amplituder. Variationskoefficienten för tre upprepade mätningar varierade mellan 0,9 och 5,3 % för peaklatens och 1,0 och 15,6 % för amplitud.  Slutsats: Hos friska försökspersoner ses en viss variation för amplituder medan latenstider ligger mer samlat. Ålder och längd bör tas med i beräkning av individuella normalvärden och en könsaspekt kan inte heller uteslutas. Impulsduration bör inte ha någon klinisk relevans. Reliabiliteten är bättre för latenstider än amplituder. / Background:. Sensory nerves can be examined both orthodromic and antidromic with nerve conduction studies. In the mixed median nerve is the antidromic method mainly used for evaluation of carpal tunnel syndrome. Usually the nerve is stimulated 7 and 14 cm from the recording at digitorum III, but there are some advantages in changing the 7 cm stimulation point to a more proximal one. The purpose of this study was to collect reference values for peak latency times and amplitudes with a proximal stimulation.  Methods: 34 test subjects in the age of 22-65 years were recruited for the study. Sensory nerve conduction studies of the median nerve with proximal stimulation and recording at digitorum III were performed with both 0,1 and 0,2 ms stimulus duration.  Results: Latency times varied between 5,94 and 8,7 ms (x̄=7,00 ms) and amplitudes varied between 7,2 𝜇V and 72,6 𝜇V (x̄=35,6) when 0,1 ms stimulus duration was used. There was a significant contribution by both length and age on latency times and amplitudes and a significant sex difference. There was a small difference in latency times by stimulus duration, but not in amplitudes. The coefficient of variation varied between 0,9 and 5,3 % for peak latency time and 1,0 and 15,6 % for amplitude.  Conclusion: There was some variation in amplitudes, but the latency times were more gathered together. Age and length have to be taken in consideration while individually reference values are calculated and a sex difference cannot be ruled out. Stimulus duration probably does not have a clinically relevant impact. The reliability is better for latency times than for amplitudes.

Karpaltunnelsyndrom är den vanligaste formen av infångningsneuropati hos den vuxna befolkningen. Kända riskfaktorer för karpaltunnelsyndrom inkluderar arbetsskador som upprepad och repetitiv användning av handen och handleden, men även andra orsaker som graviditet, kön, eventuella frakturer med mera. Elektroneurografi (neurografi) är en klinisk undersökningsmetod som används för att diagnostisera och gradera nervskadan av karpaltunnelsyndrom. Syftet med studien var att jämföra motorisk och sensorisk nervledningshastighet och amplitud mellan arbetsrelaterade skador och andra orsaker vid bekräftad karpaltunnelsyndrom. Patienter rekryterades från avledningen för klinisk neurofysiologi på Gävle sjukhus som var kallade för en neurografiundersökning med frågeställning karpaltunnelsyndrom. Inklusionskriterier i studien var patienter, kvinnor och män i åldern 18–65 år med bekräftad karpaltunnelsyndrom. Neurografi utfördes motorisk och sensoriskt på n. medianus och n. ulnaris bilateralt. Vidare undersöktes n. medianus bilateralt med 14–7 metoden. Ingen signifikant skillnad hittades mellan arbetsskador och andra orsaker för karpaltunnelsyndrom vid jämförelse mellan motorisk och sensorisk nervledningshastighet samt amplitud. Ingen skillnad hittades i 14–7 metoden vid registrering av n. medianus mellan grupperna. Inget samband hittades mellan kroppslängd och motorisk nervledningshastighet. / Carpal tunnel syndrome is the most common form of entrapment neuropathy in the adult population. Known risk factors for carpal tunnel syndrome include work related injuries such as repeated and repetitive use of hand and wrist, but also other causes such as pregnancy, gender, possible fractures and more. Electroneurography (neurography) is a clinical examination method used to diagnose and grade the nerve damage of carpal tunnel syndrome. The purpose of this study is to compare motor and sensory nerve conduction velocity and amplitude between work related injuries and other causes when confirmed carpal tunnel syndrome. Patients were recruited from the neurophysiology department at Gävle hospital who were called for a neurography examination with a question of carpal tunnel syndrome. Inclusion criteria in the study were patients, women, and men between the age 18-65 years with confirmed carpal tunnel syndrome. Neurography were performed bilaterally for both motor and sensory function of the median and ulnar nerve. The median nerve was also examined bilaterally with the 14-7 method. No difference was found between work related injuries and other causes in carpal tunnel syndrome when comparing motor and sensory nerve conduction velocity and amplitude. No difference was found in the 14-7 method when registering the n. medianus between the groups. No correlation was found between body height and motor nerve conduction velocity.