Inledning: Julia Kristeva har utvecklat det teoretiska begreppet abjektet. Syftet med studien var att förstå mer av abjektet och vilken betydelse det kan ha för den psykodynamiska praktiken. Frågeställningar: Hur upplever terapeuter förtrogna med begreppet abjekt dess kliniska relevans och användbarhet? Vilka implikationer för, och vilka specifika intrapsykiska och/eller intersubjektiva kännetecken i, terapin beskrivs? Metod: Genom intervjuer med sex terapeuter förtrogna med Kristeva söktes abjektets relevans och användbarhet samt specifika intrapsykiska och intersubjektiva kännetecken i relation till det kliniska arbetet. Intervjuerna analyserades med hjälp av deduktiv tematisk analys. Resultat: Abjektet som fenomen beskrevs visa sig som affektiva och kroppsliga symptom, där patienten visar föga förankring i språket, och där sammanblandade och gränslösa relationer framträder. Det präglas av att patienten agerar ut med syftet att fortsatt symbiotiskt sammanblandas eller i försök att differentiera och separera. Arbetet med det abjekta visade sig kliniskt innebära att en tillitsfull relation behöver upprättas; ett terapeutiskt sammanhang markerat av gränser, möjliggörande rörelse och benämning av tidigare osymboliserat material. Patienten kan i det ideala fallet upprättas som subjekt, sörja över separationen och bristen, ges tillträde till en plats i sin historia och förmå stå ensam och separat i relation till andra. Diskussion: Av analysen framkommer att de intervjuade terapeuterna antog positioner i olika grad längst en å ena sidan ickespråklig nivå av närvaro i terapirummet och en å andra sidan språkligt avgränsad nivå. I analysen visar sig arbetet med det abjekta syfta till separation och subjektets tillblivelse. Ett arbete som i sin tur ses vara avgörande för att individen ska kunna ingå i relationer med andra. / Introduction: The aim of the study was to investigate the term Abject as developed by Julia Kristeva. Research questions: How do therapists familiar with the term Abject perceive its clinical relevance and usefulness? Which are the implications described concerning intrapsychic and/or intersubjective characteristics in therapy? Method: Interviewing six therapists, all familiar with Kristeva, the study sought to find how the Abject is relevant in psychodynamic therapy in Sweden today, as to understand its intrapsychic and intersubjective implications. The interviews were analysed using deductive thematic analysis. Results: The phenomenology of the Abject was described as presenting itself through affective and somatic symptoms, devoid of symbolic representation and relational boundaries. It was further described as characterized by patients acting out, seeking to symbiotically merge or to differentiate themselves as separate. The study showed that working clinically with the Abject requires the therapist to construct a relation based on trust, define borders and to help the patient to express formerly unspeakable experiences, thus enabling the patient, ideally, to establish themselves as subject, mourn the separation and develop the capacity to stand alone. Discussion: In working with the abject, the interviewed therapists appear to assume positions of varying degree along, on the one hand a non-verbal level of presence in the therapeutic room and on the other hand a verbally demarcated level. In every case the work with the Abject appear to aim for separation and the formation of the subject. This work appears to be crucial for the individual as to be able to relate to others.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:esh-7895 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Liljeäng, Svante |
| Publisher | Ersta Sköndal Bräcke högskola, S:t Lukas utbildningsinstitut |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds