Bakgrunden till uppsatsen är brukares upplevelse av myndighetskontakter och om det är förutsägbarheten eller flexibiliteten som är viktigast i beslutsfattandet för att få adekvat hjälp när man har ett funktionshinder. Vi har någon gång kommit i kontakt med myndigheter, kanske genom uttag av föräldraförsäkringen eller genom skolan, men det finns individer som har många olika möten med myndigheter och där kvaliteten i mötet kan vara avgörande för deras livskvalitet. Studiens utgångspunkter för den teoretiska referensramen är kommunikation mellan brukare och myndigheter och vad som vanligen orsakar en kommunikationssvårighet. Då kommunikationen inte fungerar kan det ofta leda till förlängda handläggningstider. Läkarintyg har varierande kvalitet som också kan vara en del i kommunikationssvårigheterna. Bristande samverkan är en annan. Ytterligare en svårighet utgörs av utebliven implementering av förändringsarbetet på lokalnivå. Den nivå där brukaren möter myndigheten. Relationen mellan stat och individ är också viktig ur ett kommunikationshänseende. I relationen mellan stat och individ finns ett maktperspektiv, moraliska perspektiv och hur stat och individ samverkar. Syftet med denna studie är att belysa hur myndighetskontakter kommer till uttryck och hur de upplevs av brukare, utifrån ett givet och enskilt ärende, och att analysera myndigheternas kommunikation, samordning och myndighetsutövning som ideal och verklighet med hjälp av några olika teoretiska perspektiv, såsom verksamhetsteorietiskt perspektiv, expanderat lärande samt kunskap och maktrelation. Studiens tillvägagångssätt har bestått av två delar: innehållsanalys av myndighetsdokument följt av djupintervjuer utifrån analyserade texter. Urvalet har varit kedjeurval. Resultatet beskriver sjukförsäkringens, Arbetsförmedlingens och LSS-lagens framväxt, funktion och syfte. Därefter redovisas informanternas upplevelse av myndighetskontakter. Ofta uttrycks det en upplevelse av utmattningsteknik och krångel i kommunikationssituationerna och att informanterna lotsas fram och tillbaka mellan olika lokalkontor. Resultatet visar att det i styrdokumenten framgår att myndigheterna har ett uppdrag att samverka kring en individ och att samordna kommunikationen. Informanterna upplever däremot en brist på samverkan mellan myndigheterna. Myndigheterna når, enligt resultatet, inte upp till sina satta verksamhetsmål beträffande samverkan med de arbetssätt de har i dag beträffande kommunikation och samordning. Diagnosen och läkarintyget spelar även de en viktig roll för efterföljande kommunikation med myndigheterna. Slutsatsen blir att en förändring i ansvarsfördelningen mellan Försäkringskassan och Socialtjänsten skulle förbättra kommunikationen mellan brukare och myndigheterna. Förändringen skulle troligen också leda till förbättringar på ett samhällsekonomiskt plan såväl som på ett psykosocialt plan för brukarna. Förändringen kan också leda fram till ett individinriktat arbetssätt inom Arbetsförmedlingen som kan leda till ökad trygghet och självständighet för brukaren.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-215719 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Wennerström, Katrin |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0106 seconds