<p>Abstract</p><p>Titel: Konsten att fördela bistånd – En kvalitativ studie om biståndshandläggare inom äldreomsorgen och deras syn på sin arbetssituation</p><p>Författare: Emelie Andersson och Frida Olsson</p><p>Handledare: Magnus Ring</p><p>Nyckelord: Biståndshandläggning, myndighetsutövning, makt, byråkrati</p><p>Studiens syfte är att undersöka biståndshandläggares syn på sin arbetssituation och hur de hanterar press från olika aktörer i samhället samtidigt som de ska följa lagen. För att nå uppsatsens syfte har vi utgått från tre teman; myndighetsutövning, lagstiftning/riktlinjer och organisationen.</p><p>Metoden för studien utgår från en kvalitativ ansats där ett hermeneutiskt angreppssätt har tillämpats för att tolka resultatet. Vi intervjuade sju biståndshandläggare från samma arbetsplats i Halmstads kommun. Syftet med intervjuerna var att gå på djupet och få en inblick i biståndshandläggarnas personliga uppfattningar och tankesätt och utifrån detta hitta och förstå mönster i handläggarnas tankeverksamhet. Vi har analyserat vårt intervjumaterial utifrån Foucaults maktbegrepp, Webers idealtyper och Lipskys teori om street-level bureucrats samt Johanssons försvenskade teori om gräsrotsbyråkrater. </p><p>Resultatet påvisar att det inte finns ett rätt sätt eller en bestämd lösning för att göra en rättvis bedömning. En kombination mellan att följa lagen samt bedöma efter brukarens behov är något som biståndshandläggarna lär sig efter tid då erfarenhet gör det lättare att hantera kraven. Erfarenheten är av stor betydelse för att biståndshandläggarna ska kunna hantera och känna sig bekväma i olika beslut de måste ta ställning till. Informanterna säger att det är viktigt att som biståndshandläggare ha vissa egenskaper för att kunna hantera press och bemöta brukarna på ett bra sätt. För att hantera olika problem behövs en arbetsgrupp där komplexa ärenden kan tas upp och diskuteras kring. Slutsats blir att erfarenhet är viktigt eftersom osäkerheten inför detta ansvarsfulla och komplexa arbete blir mindre med tiden och det stärker biståndshandläggaren i sin yrkesroll.</p>

Abstract Titel: Konsten att fördela bistånd – En kvalitativ studie om biståndshandläggare inom äldreomsorgen och deras syn på sin arbetssituation Författare: Emelie Andersson och Frida Olsson Handledare: Magnus Ring Nyckelord: Biståndshandläggning, myndighetsutövning, makt, byråkrati Studiens syfte är att undersöka biståndshandläggares syn på sin arbetssituation och hur de hanterar press från olika aktörer i samhället samtidigt som de ska följa lagen. För att nå uppsatsens syfte har vi utgått från tre teman; myndighetsutövning, lagstiftning/riktlinjer och organisationen. Metoden för studien utgår från en kvalitativ ansats där ett hermeneutiskt angreppssätt har tillämpats för att tolka resultatet. Vi intervjuade sju biståndshandläggare från samma arbetsplats i Halmstads kommun. Syftet med intervjuerna var att gå på djupet och få en inblick i biståndshandläggarnas personliga uppfattningar och tankesätt och utifrån detta hitta och förstå mönster i handläggarnas tankeverksamhet. Vi har analyserat vårt intervjumaterial utifrån Foucaults maktbegrepp, Webers idealtyper och Lipskys teori om street-level bureucrats samt Johanssons försvenskade teori om gräsrotsbyråkrater. Resultatet påvisar att det inte finns ett rätt sätt eller en bestämd lösning för att göra en rättvis bedömning. En kombination mellan att följa lagen samt bedöma efter brukarens behov är något som biståndshandläggarna lär sig efter tid då erfarenhet gör det lättare att hantera kraven. Erfarenheten är av stor betydelse för att biståndshandläggarna ska kunna hantera och känna sig bekväma i olika beslut de måste ta ställning till. Informanterna säger att det är viktigt att som biståndshandläggare ha vissa egenskaper för att kunna hantera press och bemöta brukarna på ett bra sätt. För att hantera olika problem behövs en arbetsgrupp där komplexa ärenden kan tas upp och diskuteras kring. Slutsats blir att erfarenhet är viktigt eftersom osäkerheten inför detta ansvarsfulla och komplexa arbete blir mindre med tiden och det stärker biståndshandläggaren i sin yrkesroll.

No description available.

<p>Syftet med studien var att undersöka hur handläggare på försäkringskassan ser på den utsatthet som de själva utsätts för i sin yrkesroll i form av myndighetsutövning kontra hot. För att uppnå syftet har jag använt mig av en kvalitativ metod där jag med hjälp av en hermeneutisk ansats har tolkat resultatet. Totalt genomförde jag fyra stycken intervjuer med handläggare på försäkringskassan, där syftet var att få ta del av deras egen syn på sin arbetssituation. Resultaten visar att handläggarna generellt känner sig trygga i sin roll och att myndighetsutövningen eller rädsla för hot inte är någonting som påverkar deras dagliga arbete. De säger sig ha en distans mellan arbetet och det personliga, och uppger sig inte ha några svårigheter att kombinera dessa två. De två faktorer handläggarna främst upplever som svårigheter i sin yrkesroll är att de ibland känner det svårt att leva upp till rollen som personlig handläggare när arbetsbelastningen är så hög som den är idag samtidigt som de är så starkt begränsade av de tidsregler som satts upp för varje ärende. Den andra faktorn som nämns är att det kan vara påfrestande att lämna negativa besked till klienter. För att få ytterligare förståelse för de resultat som framkom genom intervjuerna, har jag i analysen tagit hjälp av Lipsky och Johanssons teorier om gräsrotsbyråkrati, Hasenfelds människobehandlande organisationer, Foucaults maktbegrepp, samt Webers byråkratibegrepp och idealtyper för handling. De slutsatser jag tillslut drog av studien var att även om handläggarna är väl medvetna om de svåra aspekterna av sitt arbete och att de kan känna att de har en för hög arbetsbelastning och att arbetet ibland kan vara väldigt påfrestande, så verkar det inte vara någonting som påverkar deras dagliga arbete i särskilt hög grad, utan generellt så upplever jag att de har en positiv syn på sitt arbete och att de trivs bra på sina respektive arbetsplatser.</p>

Syftet med studien var att undersöka hur handläggare på försäkringskassan ser på den utsatthet som de själva utsätts för i sin yrkesroll i form av myndighetsutövning kontra hot. För att uppnå syftet har jag använt mig av en kvalitativ metod där jag med hjälp av en hermeneutisk ansats har tolkat resultatet. Totalt genomförde jag fyra stycken intervjuer med handläggare på försäkringskassan, där syftet var att få ta del av deras egen syn på sin arbetssituation. Resultaten visar att handläggarna generellt känner sig trygga i sin roll och att myndighetsutövningen eller rädsla för hot inte är någonting som påverkar deras dagliga arbete. De säger sig ha en distans mellan arbetet och det personliga, och uppger sig inte ha några svårigheter att kombinera dessa två. De två faktorer handläggarna främst upplever som svårigheter i sin yrkesroll är att de ibland känner det svårt att leva upp till rollen som personlig handläggare när arbetsbelastningen är så hög som den är idag samtidigt som de är så starkt begränsade av de tidsregler som satts upp för varje ärende. Den andra faktorn som nämns är att det kan vara påfrestande att lämna negativa besked till klienter. För att få ytterligare förståelse för de resultat som framkom genom intervjuerna, har jag i analysen tagit hjälp av Lipsky och Johanssons teorier om gräsrotsbyråkrati, Hasenfelds människobehandlande organisationer, Foucaults maktbegrepp, samt Webers byråkratibegrepp och idealtyper för handling. De slutsatser jag tillslut drog av studien var att även om handläggarna är väl medvetna om de svåra aspekterna av sitt arbete och att de kan känna att de har en för hög arbetsbelastning och att arbetet ibland kan vara väldigt påfrestande, så verkar det inte vara någonting som påverkar deras dagliga arbete i särskilt hög grad, utan generellt så upplever jag att de har en positiv syn på sitt arbete och att de trivs bra på sina respektive arbetsplatser.

I den svenska gymnasieskolan domineras matematikundervisningen av en undervisnings­modell där lektionerna vanligtvis inleds med att läraren håller genomgång för hela klassen, och eleverna får sedan räkna enskilt i läroboken (Skolinspektionen, 2010; Skolverket, 2003; Skolverket, 2004). Denna undervisning benämns i denna studie för den dominerande undervisningsmodellen i svensk matematikundervisning. Undervisningsmodellen kritiseras av bland andra Skolverket (2003) och Skolinspektionen (2010), och regeringen har pekat ut undervisningsmodellen som en del av problemet med svenska elevers sjunkande matematikresultat (Regeringskansliet, 2011). Trots detta finns den kvar och upprätthålls i matematikundervisningen, vilket väcker frågan vad orsakerna till detta kan vara. Eftersom det är lärarna som utifrån tolkning av styrdokumenten planerar och genomför undervisningen, så är det lämpligt att vända sig till dem för att förstå varför undervisningen ser ut som den gör. Utifrån detta syftar denna studie till att öka förståelsen för några matematiklärares förhållningssätt till den dominerande undervisningsmodellen i matematik. För att ta reda på lärarnas förhållningssätt har kvalitativa intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Analysmetoden utgörs av en kategorisering som utgår från Fredrikssons (2007, 2010) forskning om lärarens olika förhållningssätt. Fredriksson menar att lärarnas handlingsutrymme gör det möjligt för dem att anta fyra olika förhållningssätt; det professionella förhållningssättet, det byråkratiska förhållningssättet, det brukarorienterade förhållningssättet och det marknadsorienterade förhållningssättet. Dessa olika förhållningssätt påverkar lärarens offentliga myndighetsutövning; deras attityder, handlingar och beslut. Studiens huvudsakliga resultat är att lärarnas professionella förhållningssätt är vanligast när de talar om den dominerande undervisningsmodellen. Detta visar sig genom att många av de fördelar och motiv som beskrivs berör elevernas lärande, och grundar sig i lärarnas erfarenhet och kunskap. Det byråkratiska förhållningssättet antas av några lärare, vilka menar att undervisningsmodellen gör det enklare att följa styrdokumentens riktlinjer. Några av lärarna antar också ett brukarorienterat förhållningssätt. Enligt dessa lärare vill eleverna att matematikundervisningen ska utformas enligt den dominerande undervisningsmodellen. Det marknadsorienterade förhållningssättet antas endast av en informant. Denna lärare beskriver att skolans profil har lett till att denne måste hålla ett extremt högt tempo, vilket omöjliggör annan typ av undervisning.

I uppsatsen analyseras tjänstefelsbestämmelsen i brottsbalken 20 kap. 1 §. Samtliga rekvisit i bestämmelsen diskuteras, men särskilt rekvisitet "vid myndighetsutövning". Tjänstefelsbestämmelsen är en straffrättslig bestämmelse som styrs av den offentliga rätten i och med att rekvisten "vid myndighetsutövning" och "åsidosätta vad som gäller för uppgiften" fylls ut av den offentliga rätten. Tjänstefelsbestämmelsen kompletteras av arbetsrättsliga bestämmelser om disciplinpåföljder, avskedande och uppsägning. Det gör att tjänstefelsbestämmelsen har offentligrättslig, straffrättslig och arbetsrättslig karaktär. Det vållar till viss del problem, inte minst i förhållande till straffrättsliga principer om legalitet och förutsebarhet. I uppsatsen framkommer att det inte är klarlagt vad som är myndighetsutövning. Inte sällan underlåter domstolarna att definiera vad som utgör myndighetutövning och varför, vilket kritiseras i uppsatsen. Den praxis som finns är inte heller entydig, vilket bidrar till svårigheter vid tolkningen av vad som är myndighetsutövning. Något som även uppmärksammas är att bestämmelsen har fått en relativt snäv tillämpning i praxis. Det är problematiskt mot bakgrund av att tjänstefelsbestämmelsen fyller en viktig funktion i att upprätthålla den enskildes förtroende för staten. I uppsatsen placeras tjänstefelsbestämmelsen in i såväl den straffrättsliga som offentligrättsliga kontexten och förhållandet till arbetsrätt behandlas. Därefter analyseras bestämmelsens rekvisit var för sig för att sedan utmynna i en bredare diskussion om tjänstefelsbestämmelsen som helhet.

<p>Den här uppsatsen belyser implementeringen av den svenska integrationspolitiken utifrån ett nerifrån-och-upp-perspektiv med avstamp i frontlinjebyråkratiteorin. Uppsatsen syftar till att jämföra och beskriva frontlinjebyråkraters myndighetsutövning, med ett särskilt fokus på deras arbete med invandrarklienter. Frågan är i vad mån detta skiljer sig mellan de frontlinjebyråkrater som arbetar med invandrarklienter under deras första tid i samhället och de som inte gör det. Och vilken betydelse kan detta antas ha för det integrationspolitiska utfallet? Det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med frontlinjebyråkrater inom två kommunala förvaltningsmyndigheter i Örebro. Resultaten visar att samtliga frontlinjebyråkrater till stor del uppfattar myndighetsutövningen på samma sätt. Frontlinjebyråkraterna uppfattar dock invandrarklienterna utifrån kulturella faktorer. Dessa uppfattningar kan riskera att slå igenom i myndighetsutövningen eftersom frontlinjebyråkraterna samtidigt uppfattar att myndighetsutövningen möjliggör en flexibel tillämpning av regelverket och en möjlighet att orientera sig mot den enskilda klientens behov och önskemål. För det integrationspolitiska utfallet är således detta negativt, då uppfattningar om invandrarklienterna som bärare av kulturella attribut snarare går i en assimilationspolitisk än integrationspolitisk linje.</p>

Den här uppsatsen belyser implementeringen av den svenska integrationspolitiken utifrån ett nerifrån-och-upp-perspektiv med avstamp i frontlinjebyråkratiteorin. Uppsatsen syftar till att jämföra och beskriva frontlinjebyråkraters myndighetsutövning, med ett särskilt fokus på deras arbete med invandrarklienter. Frågan är i vad mån detta skiljer sig mellan de frontlinjebyråkrater som arbetar med invandrarklienter under deras första tid i samhället och de som inte gör det. Och vilken betydelse kan detta antas ha för det integrationspolitiska utfallet? Det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med frontlinjebyråkrater inom två kommunala förvaltningsmyndigheter i Örebro. Resultaten visar att samtliga frontlinjebyråkrater till stor del uppfattar myndighetsutövningen på samma sätt. Frontlinjebyråkraterna uppfattar dock invandrarklienterna utifrån kulturella faktorer. Dessa uppfattningar kan riskera att slå igenom i myndighetsutövningen eftersom frontlinjebyråkraterna samtidigt uppfattar att myndighetsutövningen möjliggör en flexibel tillämpning av regelverket och en möjlighet att orientera sig mot den enskilda klientens behov och önskemål. För det integrationspolitiska utfallet är således detta negativt, då uppfattningar om invandrarklienterna som bärare av kulturella attribut snarare går i en assimilationspolitisk än integrationspolitisk linje.

Syftet med denna studie var att genom en kvantitativ ansats med enkäter som datainsamlings metod ta reda vad socialsekreterare har för upplevelser i frågor som rör ansvarsfördelning när privata utförare används vid placeringar av barn. Vi har tittat på vad socialsekreterare har för upplevelser och erfarenheter av möjlighet till insyn, kontroll och uppföljning samt hur de upplever kvalitén på insatser påverkas när privata utförare används vid dessa placeringar. Vi har prövat två hypoteser som formulerats utifrån valda teorier om organisation som byråkratisk och hierarkisk, samt som målstyrd och rationell, och därefter samlat in empiri och sammanställt vår data och resultat. 
 Utifrån resultatet har vi kunnat konstatera att det finns en stor variation i hur socialsekreterare upplever sina möjligheter till makt och myndighetsutövning i konsulentstödda placeringar av barn samt insatsernas kvalité. Analysen av upplevelserna visar en komplexitet och stora skillnader i hur maktförhållandet kan utspela sig i ansvarsfrågor, ansvarsfördelning och metoder beroende på både kommun och socialsekreterare i fråga.
 Baserat på resultatet som analyserats och diskuterats gentemot teorier om kunskapens makt, inflytandet av organisationens regler och rationella mål, legal kontroll och en tydlig struktur har studiens resultat visat att de två utgångshypoteserna endast till viss del kunnat bekräftats.