Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även. Vad gäller uppsatsens metod utgörs den av en kombination av olika metoder då det inte finns någon enskild metod som är ultimat för uppsatsens syfte. De metoder som använts är delar av Maria Karlberg & Brigitte Mrals analysmodell från Heder och påverkan, nämligen kontext-, stil- och dispositionsanalys, ordvalsanalys enligt Roderick P. Hart samt en narrativ analysmetod utifrån Sonja K. Foss bok Rhetorical Criticism – Exploration and Practice. Vad gäller de slutsatser som kan dras är två tydliga retoriska grepp som Obama använder sig av de värdeladdade orden och kodorden. Det finns ett överskott av positiva termer i de analyserade delarna av talen och det är knappast konstigt med tanke på att han pratar om saker som betyder mycket för honom. Familj är något som många kan relatera till, och därför kan man skapa gemenskap genom att prata om familjen och familjerelaterade frågor. Han beskriver hela tiden sin familj och släkt mycket kärleksfullt, och sanningen i det hela kan sägas bekräftas till exempel när Michelle Obama i slutet av The Keynote Speech kommer upp på scenen och omfamnar sin make. Vad gäller kodorden i sin tur är det ett effektivt sätt att göra USA:s befolkning till en grupp. Han använder begrepp som förmodligen är självklara för de flesta amerikaner och får dem därigenom att känna sig insatta och på samma nivå som talaren. På samma sätt finns även många stilfigurer som syftar till att måla upp positiva och vackra bilder av både familjen och landet USA. Genom att använda sig av berättelserna om sin familj och bakgrund blir han personlig med publiken vilket gör att det är lättare att ta till sig vad han säger, och även lättare att få förtroende för honom.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:oru-15717 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Kvarnbrant, Alexandra |
| Publisher | Örebro universitet, Akademin för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds