The aim of this study was to investigate different standards of bidirectional bike lanes and investigate if they provide enough space for the needs of cyclists. A method was developed for evaluating cyclists’ behaviour using the theory of risk homeostasis and two risk-factors; speed and sideways position. An experimental design was also constructed and the results from the subsequent experiment implies that the two chosen risk markers could be useful in future studies relating to the design of bicycle infrastructure. A significant difference in the positioning of cyclists was found on different bike lane widths. The risk markers for sideways position show significant results at bidirectional bike lane widths below 2.4 meters. At such widths, cyclists seem to actively position themselves closer to the curb in the presence of oncoming cyclists. This is interpreted as a risk compensation which indicates that cyclists are not completely comfortable on that standard of bike lane. A conclusion would be to view bidirectional bike lanes at 2.4 meters width on flat surfaces, with adequate safety-zones beside the bike lanes, as a good standard for regular cyclists in many situations. More widening is not believed to provide major additional experienced safety or passability until the width allow for safe overtaking in the presence of oncoming cyclists. / Syftet med denna studie var att undersöka olika standarder av cykelbanor och se om de tillgodoser cyklisternas utrymmesbehov. En metod utvecklades för att utvärdera cyklisters beteende på olika standarder av dubbelriktade cykelbanor med hjälp av riskhomeostasteorin och två riskmarkörer; sidledsposition och hastighet. En experimentdesign utvecklades och experimentet genomfördes. Resultaten tyder på att metoden fungerar och kan vara till nytta i framtida studier gällande cyklisters behov, relaterat till designen av cykelinfrastruktur. Resultaten visar att cyklisterna placerar sig längre från kanten på cykelbanan ju bredare den är. En statistiskt signifikant skillnad i sidledsposition uppmättes också vid möten av andra cyklister när bredden på cykelbanan sjönk till under 2,4 meter. Vid dessa bredder placerade sig cyklisterna aktivt närmare kanten vid möten. Resultatet tolkas som en form av riskkompensation och indikerar att cyklisterna inte är helt trygga på cykelbanor av den bredden. Slutsatsen blir att vi kan betrakta 2,4 meter breda, dubbelriktade cykelbanor på horisontella ytor med tillräckliga säkerhetsavstånd till hinder vid sidan av cykelbanan som en god standard för många förhållanden. Ytterligare breddning tordes inte ge några större upplevda säkerhets- eller framkomlighetsfördelar förrän bredden tillåter säkra omkörningar även vid möten.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-243842 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Egeskog, Johan |
| Publisher | KTH, Urbana och regionala studier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 1916 |
Page generated in 0.0018 seconds