Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att använda sig av CI-terapi som intervention för barn med hemiplegisk cerebral pares. Metod: En kvalitativ ansats valdes för att beskriva arbetsterapeuternas subjektiva upplevelser. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med arbetsterapeuter som arbetade på barn- och ungdomshabiliteringar i landet och analyserades därefter utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den insamlade datan resulterade i fyra kategorier: Arbetsterapeutens stöd; Nätverkets betydelse; Anpassning av interventionen samt Organisatoriska strukturer. Resultatet visade att interventionen bör utgå från barnets motivation och lek i samverkan med barnets nätverk samt att interventionen mestadels bidrog till att barnet fick en utökad aktivitetsrepertoar. Vidare beskrevs att interventionen utfördes endast av några arbetsterapeuter runt om i landet då den är tidskrävande, kräver resurser och en tydlig struktur. Det framkom även att kollegialt stöd bland arbetsterapeuterna främjar genomförandet av CI-terapi. Slutsats: I studien framkommer att barnets aktivitetsrepertoar mestadels förbättrades med CI-terapi men kunde inte påvisas med nuvarande bedömningsinstrument. / Purpose: The aim of this study was to describe occupational therapists’ experience of using Constraint Induced Movement Therapy for children with hemiplegic cerebral palsy. Methods: A qualitative method was chosen to describe the subjective experiences of the occupational therapists. Eight semi structured interviews were conducted with occupational therapists that were working at different centres for child and adolescent rehabilitation in this country, thereafter the collected data was analysed using qualitative content analysis. Result: The results were divided into four categories: The occupational therapist’s support, The importance of the network, Adaptation of the intervention and The organisational structures. The result indicate that the intervention should be centred on the child’s motivation and play in collaboration with the child’s social network and the intervention usually leads to an extended activity repertoire for the child. Furthermore, the result indicates the intervention to be time consuming, demanding extensive structure and resources, which led to the intervention was performed by only a few occupational therapists. It also appeared that collegial support among occupational therapists promotes the implementation of Constraint Induced Movement Therapy. Conclusion: The study show that the child’s range of activities often were improved when using Constraint Induced Movement Therapy, but this could not be proven with today’s assessment instrument.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-79042 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Andersson, Amanda, Kalliomäki, Linnea |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds