Samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och ett missbruk har blivit allt mer uppmärksammat och vanligt förekommande, något som ställer högre krav än någonsin på en fungerande samverkan mellan psykatrisk- och beroendevård inom öppenvården. Syftet med denna studie är, utöver att belysa den uppfattade omfattningen av samsjuklighet, att genom kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma från två aktörer inom de båda vårdområdena identifiera befintlig samverkan och förbättringsområden. Utöver detta är syftet även att se hur personal inom de båda verksamheterna förhåller sig till vad det innebär hos klienter och patienter att vara diagnostiserad med två stigmatiserade diagnoser. Den teoretiska referensramen denna studie använder sig av är teorin om samverkan och Goffmans teori om stigma, samt tidigare forskning som berör samverkan och samsjuklighet. Empirin består av fyra semi-strukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom de båda vårdområdena. Resultaten visar på att samtliga respondenter uppfattar samsjukligheten som utbredd och omfattande, samt att samverkan är uppskattat och eftersträvansvärt – men kräver både motivation och vilja av personalen för att fungera effektivt. Vidare visar resultaten att det främst inom beroendevården arbetas aktivt och uttalat för att avstigmatisera den enskilde och befria denna från skam och skuld, även om psykiatrin också anser sig vara relativt avstigmatiserad. / Co-morbidity in the form of mental health problems and an addiction has become increasingly noticeable and commonplace, which places higher demands than ever on a functioning collaboration or integration between psychiatric- and addiction care amongst open care. The purpose of this study, in addition to highlighting the perceived scope of co-morbidity, is to identify existing collaboration and improvement areas through qualitative interviews with professionals from two different organizations within the two care areas. In addition, the purpose is also to see how staff within the two activities relate to what it means for clients and patients to be diagnosed with two stigmatized diagnoses. The theoretical frame of reference this study uses is the theory of collaboration and Goffman's theory of stigma, as well as previous research that concerns collaboration and co-morbidity. The data consists of four semi-structured interviews with professionals in the two care areas in a selected municipality. The result shows that all respondents perceive co-morbidity as widespread and extensive, and that the collaboration is appreciated and desirable - but requires both the motivation and the will of the staff to function effectively. Furthermore, the results show that it is primarily in addiction care to work actively and explicitly to de-stigmatize the individual and liberate it from shame and guilt, even if the actor within psychiatric care also considers itself to be relatively de-stigmatized.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:sh-37498 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Carlsson, Robert |
| Publisher | Södertörns högskola, Socialt arbete |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds