Narratives in the forms of music or literature have traditionally been highlightedfor their ability to evoke empathy; however, the specific features of the narrativethat serve as the underlying mechanisms responsible for this effect remain unclear.The aim of the present study was to examine the impact of a narrative’s style onempathy. An experimental repeated measures research design was used with 41participants (31 female, 10 male; age range 20-63 yrs, M=30.2 yrs) that underwentthree conditions each comprised of a different stimulus (i.e., a song, a piece ofprose and a poem), with the same narrative content but differing in style. The orderof the stimuli was randomized across participants. After each stimulus, empatheticresponses were captured via self reports, measuring valence and arousal of theparticipant, as well as their perceived valence and arousal of the main character ofthe narrative. The song had a strong correlation between participant-rating andcharacter-rating on valence and arousal, thus evoking a stronger (affective)empathetic response than the other two styles of stimuli, having moderatecorrelations. The character-rating barely differed between the style of stimuli, andthe narrative first presented lowered the participants’ valence regardless of style.These findings could possibly be explained by cognitive empathy responding to thenarrative, evoking the same understanding of another person, whereas affectiveempathy seem more prone to respond to stylistic features. Future research andpossible therapeutic implications are discussed. / Narrativ i form av musik och litteratur är kända för att kunna framkalla empati hos mottagaren; däremot är det fortfarande oklart vilka specifika aspekter av ett narrativ som ligger bakom denna effekt. Syftet med föreliggande studie var att undersöka effekten av narrativ stil på empati. En experimentell studie med inomgruppsdesign användes med 41 deltagare (31 kvinnor, 10 män, åldersintervall 20-63 år, M = 30.2 år) vilka exponerades för tre olika stimuli; en sång, en prosatext och en dikt. Varje stimuli hade samma narrativa innehåll men skilde sig åt beträffande narrativ stil. Presentationsordningen för stimulina randomiserades för deltagarna. Efter varje stimuli mättes empatisk reaktion via självskattningar av valens och arousal hos deltagarna, liksom hur de skattade valens och arousal för berättelsens huvudkaraktär. Sången visade en stark korrelation mellan deltagarnas självskattningar och skattningar av huvudkaraktären på både valens och arousal, vilket innebär att sången skapade ett starkare (affektivt) empatiskt gensvar än övriga två stimuli, vilka hade måttliga korrelationer. Skattningar av huvudkaraktärens valens och arousal påverkades ytterst lite av narrativ stil. Presentationsordningen påverkade deltagarnas skattningar då första stimulit sänkte deltagarnas valens oavsett narrativ stil. Dessa resultat kan eventuellt förklaras genom att kognitiv empati svarar på narrativets innehåll, att oavsett narrativ stil framkallas samma förståelse för en annan person, medan affektiv empati verkar påverkas utav den narrativa stilen. Framtida forskning och terapeutiska implikationer diskuteras.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-135629 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Öhberg, Anders, Paul, Karin |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för psykologi, Umeå universitet, Institutionen för psykologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds