Studier på barn med en dissociativ problematik utifrån ett familje- eller gruppterapeutiskt perspektiv är ovanliga. Enligt Waters (1998) bör familjeterapin fokusera på rak och tydlig kommunikation. Silberg (1997) anser att barngruppsterapin bör ha ett psykopedagogiskt förhållningssätt. Denna studie studerade behandlingseffekterna av familjeterapi, barngruppsterapi och ingen terapi alls för barn med en dissociativ problematik Studien gjordes på en barnpsykiatrisk mottagning och pågick under sex månader, behandling och uppföljning. Urvalet baserades på mottagningens population och egna kriterier. Arton barn, tio pojkar och åtta flickor, i åldern 10 – 14 delades upp i tre grupper. Utfallet av behandlingsmetoderna baserades på antalet återbesök gjorda under en tre månaders period efter avslutad behandling. En MANOVA visade inte på någon skillnad mellan familjeterapi, barngruppsterapi eller ingen terapi alls.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-880 |
| Date | January 2006 |
| Creators | Olsson, Robert |
| Publisher | Stockholms universitet, Psykologiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds