Genom art. 7 i databasdirektivet, 96/9/EG, introducerades det så kallade sui generis-skyddet för icke-originella databaser. Skyddet infördes i syfte att skapa incitament till investeringar i databaser genom att erbjuda ensamrätt för sådana databaser vilka på grund av sin icke-originella karaktär inte kunde skyddas av upphovsrätt. Enligt Direktivets art. 7 (1) ska medlemsstaterna tillerkänna databaser vilka är resultatet av väsentliga investeringar i anskaffning granskning och presentation visst skydd. Denna uppsats utreder vad rekvisitet "väsentlig investering" enligt art. 7 (1) Direktivet innebär. I uppsatsen utreds vilka sammanställningar som omfattas av Direktivets definition av databas, vem ensamrätten tillfaller, vilka investeringar som är hänförliga till anskaffning, granskning och presentation samt vilka investeringar som ska anses vara väsentliga.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-273536 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Hartman, Simon |
| Publisher | Uppsala universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds