Under 1990-talet väcktes nya tankar kring hur samhället bäst hjälpte människor med långvariga psykiska funktionsnedsättningar. Nya kollektiva boendeformer skapades där kommunerna hade uppdraget att erbjuda bostad med särskild service eller boendestöd i den egna lägenheten. Personalens uppgifter var, och är, att skapa en fungerande vardagsstruktur, ge trygghet, stöd samt arbeta med socialiseringsprocesser. Avsikten var att erbjuda individanpassad vård och omsorg, minska isoleringen och öka självständigheten. Syftet med studien var att undersöka vilka strategier man använde sig av i arbetet med denna målgrupp för att uppfylla de uppsatta målen. Sex individuella intervjuer genomfördes med personal från fem olika boenden med särskild service. Intervjufrågorna fokuserade på hur personalen arbetade för att stärka individen, om det fanns några uttalade strategier och huruvida de reflekterade över varför de valde en viss strategi. I resultatet framträdde bland annat vikten av goda relationer för att möjliggöra förändring, värdet av att följa de gemensamma husreglerna och värdet av att göra brukarna delaktiga. Dock saknades en beskrivning av hur det mer långsiktiga målet, flytt till eget boende, skulle kunna uppfyllas. En farhåga är att bristen på tydliga mål och otydliga arbetsbeskrivningar kan påverka möjligheten för individen att bli självständig, trots att personalen strävar efter att åstadkomma just detta.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-63914 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Hedlund, Cecilia, Edlund, Eleonor |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds