Introduktion Med ökande ålder ökar också antal personer med demens i befolkningen. Det gör att fler anhöriga får anta rollen som vårdare och ställs inför svåra beslut. När personen med demens flyttat till gruppboende är det viktigt att anhöriga också får stöd och hjälp då den nya situationen kan vara påfrestande för deras hälsa. Syftet var att belysa anhörigas upplevelse efter att en person med demenssjukdom flyttat till gruppboende.Metod Denna litteraturstudie utgick från Polit och Becks (2012) nio-stegsmodell. Artiklar söktes fram med hjälp av sökord i CINAHL och PubMed samt valda inklusions- och exklusionskriterier. Samtliga 13 artiklar kvalitetsgranskades enligt Forsberg och Wengströms (2013) granskningsmall. Databearbetning utgick från en tematisk analys för att bilda beskrivande teman.Resultat Fem teman sammanställdes som kopplades till anhörigas upplevelser: att våga släppa taget, att mista kontakten med personen med demens, att livet inte blir som planerat, att inte längre kunna vårda och att sakna stöd från andra.Slutsats Anhöriga känner ett behov av stöd och det är viktigt att sjuksköterskor uppmärksammar detta. Det är viktigt med förståelse från vårdpersonal för att anhöriga kan ha svårt att släppa sin roll som anhörigvårdare trots att personen med demens flyttat till gruppboende. Genom att delge kunskap om sjukdomen och flytten samt att finnas där som stöd till de anhöriga kan sjuksköterskan bidra till att förebygga ohälsa.

Under 1990-talet väcktes nya tankar kring hur samhället bäst hjälpte människor med långvariga psykiska funktionsnedsättningar. Nya kollektiva boendeformer skapades där kommunerna hade uppdraget att erbjuda bostad med särskild service eller boendestöd i den egna lägenheten. Personalens uppgifter var, och är, att skapa en fungerande vardagsstruktur, ge trygghet, stöd samt arbeta med socialiseringsprocesser. Avsikten var att erbjuda individanpassad vård och omsorg, minska isoleringen och öka självständigheten. Syftet med studien var att undersöka vilka strategier man använde sig av i arbetet med denna målgrupp för att uppfylla de uppsatta målen. Sex individuella intervjuer genomfördes med personal från fem olika boenden med särskild service. Intervjufrågorna fokuserade på hur personalen arbetade för att stärka individen, om det fanns några uttalade strategier och huruvida de reflekterade över varför de valde en viss strategi. I resultatet framträdde bland annat vikten av goda relationer för att möjliggöra förändring, värdet av att följa de gemensamma husreglerna och värdet av att göra brukarna delaktiga. Dock saknades en beskrivning av hur det mer långsiktiga målet, flytt till eget boende, skulle kunna uppfyllas. En farhåga är att bristen på tydliga mål och otydliga arbetsbeskrivningar kan påverka möjligheten för individen att bli självständig, trots att personalen strävar efter att åstadkomma just detta.

Bakgrund: Vård- och omsorgspersonal som arbetar på gruppbostäder utför en mängd sysslor bl.a. hushållssysslor som städ, tvätt och matlagning. Dessa kan vara belastande vid frekvent och ogynnsamt utförande om personalen exempelvis saknar tid eller kunskaper/färdigheter om skonsam arbetsteknik. Syftet med studien var att kartlägga vårdpersonalens (inom LSS) erfarenheter av städ, tvätt och matlagning i klientens bostad utifrån skonsam arbetsteknik. Syftet var även att kartlägga personalens uppfattningar kring utbildning i skonsam arbetsteknik gällande städ/tvätt/matlagning. Metod: En enkätstudie utförs för att ge svar på syfte och frågeställningar. Åtta gruppbostäder i Örebro kommun väljs att delta i studien där 46 av 58 personer besvarar enkäterna. Enkäten bearbetas och analyseras med hjälp av deskriptiv statistik. Huvudsakligt resultat: Städning uppfattas både som tyngst och mest fysiskt belastande. 23 personer uppfattar fysiska besvär i större utsträckning eller alltid i utförande av städ samt hela 59 % relaterar sina besvär till aktivitetsutförandet i samma utsträckning. Majoriteten anser att de är medvetna om sina arbetsrörelser och arbetsställningar, samt anser sig ha goda kunskaper/färdigheter i skonsam arbetsteknik vid utförande av städ, tvätt och matlagning. Skonsam arbetsteknik undviks framförallt p.g.a. tidsbrist. Hinder i miljön anser flera förekommer som påverkar arbetstekniken negativt, exempelvis trånga utrymmen. Psykisk belastning uppfattas överlag mest vid tidspress. Konklusion: Resultatet visar att de flesta personal har goda kunskaper/färdigheter i skonsam arbetsteknik, ändå uppfattar majoriteten fysiska besvär i samband med städ, samt kan relatera dem till utförandet.

Bakgrund: Förflyttning till en ny miljö kan ibland orsaka problem för personer med demenssjukdom. Beteendestörningar är vanliga hos personer med demenssjukdom. Dessa beteendestörningar kan vara svårtolkade för vårdpersonalen. Kommunikationsförmåga och empati är grundläggande hos vårdpersonalen i bemötandet av personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet med studien är att beskriva vad som främjar och vad som hindrar ett gott bemötande av personer med demenssjukdom på en akutvårdsavdelning på sjukhuset och på gruppboende för personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie med åtta stycken granskade artiklar. Resultat: På sjukhuset finns det brister i kunskapen om personer med demenssjukdom och detta resulterar många gånger i dåligt bemötande. Vårdpersonalen på sjukhuset anser ofta att det inte finns tillräckligt med tid för att ta hand om personer med demenssjukdom. På gruppboenden har vårdpersonalen kunskaper som är inriktade på personer med demenssjukdom och detta gör att vårdpersonalen har lättare för att hantera olika beteenden hos dessa personer. Slutsats: Sjukhusmiljön är inte lämplig för att kunna möta behoven hos personer med demenssjukdom. Vårdpersonalen på sjukhuset har inte alltid kunskap och positiv inställning till att vårda personer med demenssjukdom. Däremot har vårdpersonalen på gruppboende för personer med demenssjukdom oftast fått specialutbildning inom området. Miljön på ett gruppboende är bättre anpassad för personer med demenssjukdom.

I tidigare forskning finns studier gjorda om autism och även om kommunikation. Det finns även forskning som visar sambandet mellan dessa, däremot är perspektivet om socialt arbete något bristfällig. Det har legat till stor grund för denna studie och har därav i syfte att undersöka hur kommunikation med personer med diagnosen autism upplevs av personal på gruppboenden. Det är en kvalitativ studie där empirin samlats in genom intervjuer med personal på ett gruppboende som arbetar med personer med autism. Kommunikation i samband med autism har ett flertal påverkande faktorer som både kan hjälpa och stjälpa kommunikationen. Resultatet av denna studie visar att förtroende och förebyggande arbete är viktigt för att arbeta mot bättre kommunikation och undvika missförstånd. När utvecklingsnivån hos en person med autism är låg är det viktigt att se till alla olika faktorer som kan ligga till grund för exempelvis problemskapande beteende. För att kommunikationen mellan personal och brukare skall bli så ömsesidigt förstådd som möjligt behövs det förebyggande arbete. Att sänka samhällets krav på kommunikation samt att veta vad som påverkar en persons beteende underlättar kommunikationen och gör bandet mellan personal och brukare starkare. / In previous research studies have been done about autism and also about communication. There is also research that shows the relationship between the two, however, is the perspective of social work in connection to autism and communication somewhat inadequate. It has been a great basis for this study and has thereof the purpose to examine how communication with individuals with autism experienced by staff in group homes. It is a qualitative study of empirical data collected through interviews with staff at a group home working with people with autism. Communication in connection with autism have a number of influencing factors which can both help and hinder communication. The results of this study show that trust and preventive work is important to work towards better communication and avoid misunderstandings. When the level of development of a person with autism is low it is important to make sure all the different factors that can be the basis for example problem-creating behavior. For communication between staff and patients to be as mutually understood as possible we need to work preventatively. To reduce society's demands on communication and to know what affects a person's behavior facilitates communication and makes the bond between caregivers and patients stronger.

<p>The purpose was to describe the significance of participation concerning leisure time and household duties for persons with mild intellectual disability living in a group home with some support from caretakers. Interviews were performed with five persons, two men and three women, living in such a group home. The questions in the interview guide had an open character and were divided into four different areas, leisure time, economy, cooking, cleaning and laundry. The results indicate that all informants felt they participated in all four areas. Further on, the results show there was participation of three different kinds. Firstly, there was full participation concerning leisure time. Secondly, there was “participation with help”. The informants felt they had full participation, though they received support to manage dealing with their own money. Thirdly, there was less participation concerning cooking, cleaning and laundry. The informants did not have to do such things. The caretakers did it for them. The informants had the opportunity, they also had the capacity, but they seemed to be influenced by caretakers not to want, or need, to do it. It was a so-called constructed helplessness.</p>

The purpose was to describe the significance of participation concerning leisure time and household duties for persons with mild intellectual disability living in a group home with some support from caretakers. Interviews were performed with five persons, two men and three women, living in such a group home. The questions in the interview guide had an open character and were divided into four different areas, leisure time, economy, cooking, cleaning and laundry. The results indicate that all informants felt they participated in all four areas. Further on, the results show there was participation of three different kinds. Firstly, there was full participation concerning leisure time. Secondly, there was “participation with help”. The informants felt they had full participation, though they received support to manage dealing with their own money. Thirdly, there was less participation concerning cooking, cleaning and laundry. The informants did not have to do such things. The caretakers did it for them. The informants had the opportunity, they also had the capacity, but they seemed to be influenced by caretakers not to want, or need, to do it. It was a so-called constructed helplessness.

The purpose of this study is to investigate the unaccompanied children's experiences of the support offered at group homes intended for this group. The purpose is also to find out if they feel like the stay at the group home has prepared them for an independent life. The study has a qualitative approach and results collection occurred through semi-structured interviews. Seven young men aged 18-20 years were interviewed, all of them have lived for at least one year in a group home and are now living in their own apartment. The results have shown that the adolescents had both positive and negative experiences from their stay at the group home and that they have different views about whether they have received the support they need to cope independently. The adolescents expressed that they felt prepared in a few areas but that they lacked certain knowledge that would have benefited them in the establishment. The study's findings have shown that despite the difficulties the adolescents have gone through, the group has a relatively high sense of coherence (SOC) and access to useful coping strategies that enabled the adolescents to cope with this. The study also shows that the group home in many areas are preparing the adolescents for an independent life, but there are a number of areas in need of development. However, the adolescents have largely managed to deal with the lack of this knowledge through the support offered by Social services after they had moved out from the group home. In the discussion we have argued about the need for clear communication between the residents and the staff, especially when it comes to rules. Furthermore, we believe that there is need for development of the trustee assignment.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka hur boendestödjare kan uppleva sina förutsättningar att stödja brukare på LSS-boenden till delaktighet i samhällslivet och till ett liv som andra. Rapporter och tidigare forskning belyser svårigheter för insatser att nå upp till lagens ambitioner om detta.Personer som bor på gruppboenden befinner sig i en utsatt situation, vilket gör personalen helt avgörande för deras möjlighet att kunna leva som andra. Det saknas vidare forskning i en svenskkontext om boendestödjares förutsättningar att förverkliga lagens målsättning, vilket motiverar vår studie.Vi använde oss av förmedlingsmodellen där vi kontaktade enhetschefer för gruppboenden. Vi fick kontakt med en enhetschef som ordnade fyra intervjuer med personal som arbetade vid olika gruppboenden i en mindre kommun. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer och alla intervjuer spelades in på teams och transkriberades. I analysen använde vi oss av tematisk analys som resulterade i två övergripande teman: Brukarens rätt att leva som andra och Personalens handlingsutrymme och den ambivalenta makten. Resultatet visade att bristen på resurser på mångasätt påverkade intervjupersonerna och därigenom brukarnas möjligheter till delaktighet och ett liv som andra. Intervjupersonerna visade sig också ha en makt som var svårbalanserad, där nytta och risk alltid var en avvägning. Att som personal ha i uppgift att hjälpa brukarna att ta beslut, men samtidigt inte påverka dem för mycket var en utmaning för intervjupersonerna.Vår slutsats är att bristande resurser kan hämma boendestödjares förutsättningar att uppfylla ambitionerna i lagstiftningen. Därutöver menar vi att formuleringen i LSS (SFS 1993:387) är problematisk, då den utgår ifrån samhällsnormer fastän personerna som omfattas av lagen ofta saknar förutsättningar att bli fullt delaktiga i samhällslivet och kunna leva som andra.