Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2006. / Härtill 6 uppsatser.

I denna studie undersöks hur intresseorganisationer och en myndighetsorganisation idag förhåller sig till 50-tals iden om att för funktionsnedsatta normalisera livet och göra det likt ett normalt liv. Svenska Socialstyrelsen (då medicinalstyrelsen) och de ideella intresseorganisationerna, var de dri-vande parter som gick i bräschen för och gjorde en stor omvandling av vården möjlig i och med nor-malisering. Skandinavien i allmänhet och Sverige i synnerhet var den plats i världen som genom nor-malisering banade väg för stora förändringar i hela västvärlden och även andra icke-västländer för vården/omsorgen om funktionsnedsatta. I studien undersöks hur dessa båda organisationstyper idag förhåller sig till och arbetar med den hi-storiska innebörden av normaliseringen, d.v.s. förbättringar av levnadsförhållanden, vanliga bostäder istället för institution och medborgerliga rättigheter. Syftet med studien är dels att få en uppfattning om hur organisationerna idag resonerar, arbetar och förhåller sig till normalisering men också om det kan finnas frön eller tecken på någon social förändring inom dessa organisationer. Det analyserade materialet består av elektroniska dokument hämtade från Socialstyrelsens, och in-tresseorganisationerna FUBs (riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna) samt Autism- och Aspergerförbundet´s hemsidor. Som teoretisk utgångspunkt i uppsatsen används socialkonstruktivism och som metod i analysar-betet används Laclau & Moeffe´s variant av diskursanalys. Dessa utgångspunkter används dels för att kunna uttala sig vilka diskurser som råder i varje organisation idag, dels för att kunna diskutera, pro-blematisera och ge perspektiv på den kunskap och den expertis som vid en första anblick kan se själv-klar och objektiv ut. I resultatdelen, delas materialet in i tre nivåer av normalisering: politisk, kollektiv och individuell. Resultatet visar bl.a. att vissa delar av den normalisering inom området som tog fart på 1950- och 1960-talet fortfarande idag utgör själva grundfundamentet i handikappolitiken. Detta gäller exempel-vis arbetet runt levnadsförhållanden som pågår idag. Resultatet visar också på att de olika organisat-ionerna är ense om mycket, men att de ser på normalisering från olika utgångspunkter. Intresseorgani-sationerna argumenterar ensidigt till förbättringar för funktionsnedsatta genom att utgå från individen och lagen. Myndigheten utgår från politiska målsättningar och kollektivet. I analysen/diskussionen diskuteras bland annat om vad diskurserna kan ha för påverkan för den sociala praktiken samt om det finns frön till social förändring som kan utläses i materialet. Resultatet skall tolkas med försiktighet, då de undersökta diskurserna inte nödvändigtvis represen-terar en fullständig bild av vad organisationerna anser, eller hur de bedriver sitt arbete, men de doku-ment som analyserats är ändå ett slags "ansikte utåt", en genomgång av vad organisationernas offici-ella hemsidor förmedlar.

Bakgrund: Individer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en relativt ny målgrupp, vilket gör det angeläget att undersöka hur de bäst får stöd. Gruppboende och boendestöd är två vanliga stödformer för denna målgrupp. I de lagstiftningar vilka stödformerna befinner sig, kan delaktighet skönjas som ett betydelsefullt begrepp. Att påbörja någon form av stöd kan innebära en stor förändring, det är därför viktigt att uppmärksamma hur detta kan göras på ett bra sätt. Syfte: Studiens syfte har varit att med utgångspunkt hos personal, undersöka och analysera hur insatsen planeras och genomförs i praktiken när en individ med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning flyttar till gruppboende eller påbörjar boendestöd. Vidare att undersöka och analysera personals medvetenhet om att skapa förutsättningar för dessa individers delaktighet i insatsens inledande skede, samt vilka utmaningar som finns i det arbetet. Metod: Studien har haft en kvalitativ ansats. Datainsamlingen har skett genom fokusgruppsintervjuer, med tre personalgrupper som arbetar med boendestöd eller på gruppboende. Materialet har analyserats dels genom en empirikopplad analys. Dels genom en teorikopplad analys, där en teori om begreppet delaktighet har använts. Resultat: Resultatet visar att processen när målgruppen flyttar till gruppboende eller påbörjar boendestöd i de flesta fall utgår ifrån en planering. Där den relation som byggs upp mellan individen och personalen är avgörande för hur stödet ska bli. Resultatet visar också att begreppet delaktighet är en betydande del i personalgruppernas arbete med målgruppen. Delaktighet framträder genom analysen på flera olika sätt, men främst genom att individernas självbestämmande betonas. Det är av stor vikt att starten och planeringen av insatsen utgår ifrån vad individen själv vill. Vidare syns också att personalen genom sitt agerande kan ge olika förutsättningar för delaktighet. Utmaningar i det delaktighetsfrämjande arbetet i insatsernas inledande skede kan skönjas främst genom hinder omgivningen skapar för delaktighet men också genom hinder i organisationen.

<p>Uppsatsens syfte var att få en fördjupad kunskap och förståelse om psykiskt funktionshindrades boendesituation. Syftet var även att belysa deras boendesituation utifrån psykiatrireformens intentioner om normalisering och integrering. Uppsatsen hade en kvalitativ design och utgick från två gruppintervjuer med personal på två särskilda boenden för psykiskt funktionshindrade. Resultatet presenteras under teman: boendesituation, stöd och hjälp, sysselsättning, delaktighet i samhället och socialtnätverk. Dessa teman framträdde under databearbetningen av gruppintervjuerna. Uppsatsen hade sin grund i hermeneutiken och analysen utgick från två teoretiska perspektiv: Berglinds handlingsteori och stämplingsteorin. Resultaten visade att klienterna levde i en hemlikmiljö och hade tillgång till stöd och hjälp vid behov. Det fanns få regler och krav som var förbundna med de särskilda boendena och detta bidrog till klienternas självbestämmande. Färre än hälften av klienterna deltog i någon daglig sysselsättning. Deltagandet i samhällets gemenskap bestod främst av att klienterna gick ut och handlade och besökte restauranger. Det framgick dock att psykiskt funktionshindrade inte kunde uppfattas som accepterade i samhället. De sociala kontakterna är få, men det finns en gemenskap på boendet med möjlighet att umgås med personal och andra boenden.</p>

<p>The aim of our study has been to investigate what kind of space there is to exert influence for adult persons with mild intellectual disabilities who live on group housing. We wanted to investigate what kind of hindrance and possibilities there were to exert influence for people on group housing. Our study has been built on qualitative group discussions with 9 persons with mild intellectual disabilities and 6 care-keepers. We have analysed our discussions on the basis of the theory of empowerment. Our result indicates that there is different kind of factors that affect the possibilities for people with mild intellectual disabilities to increase their influence, and it does not always have to do with the disability how the persons can make their voices heard. Economy was one of the facts that were common for our informers own statements. The support from the care-keepers also seemed to have a big importance to enable possibilities for the persons with intellectual disabilities to exert influence.</p>

<p><em><p>I Sverige finns minst 150 000 personer med demens och cirka 20 000 personer insjuknar årligen. Bemötandet av en demenssjuk person har visat sig vara helt avgörande för hur mycket den demenssjuke klarar av och en nära positiv relation mellan demenssjuka och vårdare kan få den sjuke att fungera bättre. Syftet med studien var att belysa vad omvårdnadspersonal på kommunala gruppboenden upplevde som förutsättningar och hinder för att skapa bra bemötande av demenssjuka. Data samlades in via intervjuer och bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. De kategorier som framkom var: <em>Medvetenhet</em> <em>om kroppsspråkets betydelse</em> <em>för</em> k<em>ommunikation, Viljan till gott samarbete och flexibelt arbetssätt, Stabil personalgrupp, Inställd på den andres behov, Känsla av otillräcklighet </em>och <em>Resursbrist. </em>Resultatet visade att det som verkade underlättande för bemötandet var framförallt personalens egenskaper såsom att använda sitt kroppsspråk, vara klar och tydlig vid kommunikation. Ett bra samarbete i personalgruppen och liten personalomsättning, att personalen försökte finna den röda tråden och leva sig in i den sjukes verklighet. Faktorer som verkade hindrande var framförallt organisatoriska, såsom att personaltätheten minskade och att ett mindre antal personal skulle vårda allt sjukare människor men även att personalen inte alltid kunde hjälpa den sjuke ur oro och ångest.</p></em></p><p> </p><p> </p>

<p>Syftet med studien är att studera vilka processer som sker hos människor när de ska integreras med varandra. Det handlar om psykiskt funktionshindrade människor i gruppbostäder och deras grannkontakter. Första frågeställningen är: Hur ser det ut med grannkontakterna till gruppboenden för psykiskt sjuka människor? Andra frågeställning är: Hur är upplevelsen för de psykiskt sjuka när det gäller dessa grannkontakter? Denna studie är kvalitativ. Det empiriska materialet består av litteraturstudier, deltagande observation och tematiska intervjuer med "experter" och brukare. Bearbetningen av det empiriska materialet består av ordagranna intervjuutskrifter som jag sedan tolkat och återgett i studien tillsammans med litteratur. Resultatet visar att det ofta förekommer protester vid etablerandet, men att de med tiden klingar av och de psykiskt funktionshindrade upplever sina grannar bra, men känner ett utanförskap i samhället.</p>

Uppsatsens syfte var att få en fördjupad kunskap och förståelse om psykiskt funktionshindrades boendesituation. Syftet var även att belysa deras boendesituation utifrån psykiatrireformens intentioner om normalisering och integrering. Uppsatsen hade en kvalitativ design och utgick från två gruppintervjuer med personal på två särskilda boenden för psykiskt funktionshindrade. Resultatet presenteras under teman: boendesituation, stöd och hjälp, sysselsättning, delaktighet i samhället och socialtnätverk. Dessa teman framträdde under databearbetningen av gruppintervjuerna. Uppsatsen hade sin grund i hermeneutiken och analysen utgick från två teoretiska perspektiv: Berglinds handlingsteori och stämplingsteorin. Resultaten visade att klienterna levde i en hemlikmiljö och hade tillgång till stöd och hjälp vid behov. Det fanns få regler och krav som var förbundna med de särskilda boendena och detta bidrog till klienternas självbestämmande. Färre än hälften av klienterna deltog i någon daglig sysselsättning. Deltagandet i samhällets gemenskap bestod främst av att klienterna gick ut och handlade och besökte restauranger. Det framgick dock att psykiskt funktionshindrade inte kunde uppfattas som accepterade i samhället. De sociala kontakterna är få, men det finns en gemenskap på boendet med möjlighet att umgås med personal och andra boenden.

The aim of our study has been to investigate what kind of space there is to exert influence for adult persons with mild intellectual disabilities who live on group housing. We wanted to investigate what kind of hindrance and possibilities there were to exert influence for people on group housing. Our study has been built on qualitative group discussions with 9 persons with mild intellectual disabilities and 6 care-keepers. We have analysed our discussions on the basis of the theory of empowerment. Our result indicates that there is different kind of factors that affect the possibilities for people with mild intellectual disabilities to increase their influence, and it does not always have to do with the disability how the persons can make their voices heard. Economy was one of the facts that were common for our informers own statements. The support from the care-keepers also seemed to have a big importance to enable possibilities for the persons with intellectual disabilities to exert influence.

I Sverige finns minst 150 000 personer med demens och cirka 20 000 personer insjuknar årligen. Bemötandet av en demenssjuk person har visat sig vara helt avgörande för hur mycket den demenssjuke klarar av och en nära positiv relation mellan demenssjuka och vårdare kan få den sjuke att fungera bättre. Syftet med studien var att belysa vad omvårdnadspersonal på kommunala gruppboenden upplevde som förutsättningar och hinder för att skapa bra bemötande av demenssjuka. Data samlades in via intervjuer och bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. De kategorier som framkom var: Medvetenhet om kroppsspråkets betydelse för kommunikation, Viljan till gott samarbete och flexibelt arbetssätt, Stabil personalgrupp, Inställd på den andres behov, Känsla av otillräcklighet och Resursbrist. Resultatet visade att det som verkade underlättande för bemötandet var framförallt personalens egenskaper såsom att använda sitt kroppsspråk, vara klar och tydlig vid kommunikation. Ett bra samarbete i personalgruppen och liten personalomsättning, att personalen försökte finna den röda tråden och leva sig in i den sjukes verklighet. Faktorer som verkade hindrande var framförallt organisatoriska, såsom att personaltätheten minskade och att ett mindre antal personal skulle vårda allt sjukare människor men även att personalen inte alltid kunde hjälpa den sjuke ur oro och ångest.