Tidigare forskning gällande boendestödjare är ett underforskat område varpå det resulterat i en ökad lust hos oss att undersöka fältet. Detta är en kvalitativ studie om boendestödjares upplevelser av socialt stöd, samt hindrande- och främjande aspekter gällande socialt stöd. Våra teoretiska begrepp är; socialt stöd och nätverk, bemötande samt empowerment och vi har använt oss av en abduktiv ansats. Vårt resultat påvisar ett tydligt samband mellan vikten av det bemötande boendestödjare ställs inför gällande både brukare och andra professioner i relation till den tidigare utbildning man har, eller inte har. Samtliga teman ovan verkar både hindrande och främjande, vilket skapar en komplexitet i boendestödjarnas roll, denna skall vi försöka guida er genom i denna studie.

<p>Vår uppsats handlar om att utvärdera, och nyttan med att utvärdera, socialt arbete. Nyttobegreppet definieras, både teoretiskt och utifrån en verksamhet och dess mål, och vi presenterar hur man i verksamheten gör för att utvärdera nyttan och målen i densamma. Uppsatsen är en så kallad intressentutvärdering och utifrån denna jämförs några av intressenternas definitioner av nytta med utilitarismens. Vi redogör också för några utvärderingsmodeller, nyttan med dessa, samt vilka modeller man använder i den aktuella verksamheten. Materialet har insamlats genom intervjuer och samtal med handläggare, personal och chef inom verksamheten och vi har utgått från våra frågeställningar i faktainsamlingen. Litteratur och tidigare forskning handlar främst om nyttobegreppet och om att utvärdera socialt arbete, men även några av de lagar och regler vilka boendestödet omfattas av presenteras. Vår uppsats visar värdet av tydliga mål i social verksamhet och vikten av att utvärdera dessa</p>

Vår uppsats handlar om att utvärdera, och nyttan med att utvärdera, socialt arbete. Nyttobegreppet definieras, både teoretiskt och utifrån en verksamhet och dess mål, och vi presenterar hur man i verksamheten gör för att utvärdera nyttan och målen i densamma. Uppsatsen är en så kallad intressentutvärdering och utifrån denna jämförs några av intressenternas definitioner av nytta med utilitarismens. Vi redogör också för några utvärderingsmodeller, nyttan med dessa, samt vilka modeller man använder i den aktuella verksamheten. Materialet har insamlats genom intervjuer och samtal med handläggare, personal och chef inom verksamheten och vi har utgått från våra frågeställningar i faktainsamlingen. Litteratur och tidigare forskning handlar främst om nyttobegreppet och om att utvärdera socialt arbete, men även några av de lagar och regler vilka boendestödet omfattas av presenteras. Vår uppsats visar värdet av tydliga mål i social verksamhet och vikten av att utvärdera dessa

I denna studie fokuseras boendestöd för personer med missbruksproblematik. Det vi är intresserade av är de professionellas uppfattningar och erfarenheter av vad boendestöd kan innebära. Frågeställningarna blir: Vilka uppfattningar och erfarenheter kan professionella ha med avseende på (1) insatsens utformning, (2) insatsens innehåll samt på (3) insatsens betydelse. Studien utgår från en kvalitativ forskningsstrategi med hermeneutiken som forskningstradition. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer där fem professionella inom tre former av boendestöd har blivit intervjuade. Oavsett boendestödets utformning är innehållet riktat till klientens behov, där relationsskapande och tillit är grundläggande faktorer. Boendestödet kombinerat med andra typer av insatser krävs för att klienten ska kunna nå förändring. I och med att innehållet är baserat på individens behov så vittnar flera av respondenterna om att boendestödet har positiv betydelse för klienterna. I många fall handlar det om att klienten ska få ett kvalitativt liv som inte alltid behöver innebära drogfrihet.

Denna studie syftar till att undersöka resultatet av hjälpmedelsprojektet i Skarpnäcks stadsdelsförvaltning, genom att beskriva hjälpmedelsgruppens arbete och analysera huruvida projektet uppfyller kraven för vedertagen projektform, samt genom att undersöka om arbetet med hjälpmedel haft betydelse för de inblandade. Detta realiseras med utgångspunkt i följande frågeställningar: hur har hjälpmedelsgruppen förberett sig inför projektet och hur har projektet organiserats, hur har hjälpmedlen introducerats för brukarna, vilka hinder och möjligheter har man sett, hur upplever boendestödjarna att deras arbetssituation förändrats genom projektet och slutligen vilken betydelse har hjälpmedlen haft för deltagande brukare i vardagen. Uppsatsen bygger på den kvalitativa forskningsintervjun och jag har funnit respondenter till studien ibland de brukare och den personal (boendestödjare, arbetsterapeuter och biståndsbedömare) som ingått i hjälpmedelsprojektet i Skarpnäcks stadsdelsförvaltning. Under rubriken tidigare forskning finns en översikt som belyser psykiatrireformen, samt en skildring av hur synen på funktionshinder och de funktionshindrades rättigheter har förändrats över tid. Kapitlet tidigare forskning innehåller även en beskrivning av tidigare hjälpmedelsprojekt som är av relevans för att sätta in denna studie i en kontext. Då projektformens hinder och möjligheter utreds i studien är det även relevant att redogöra för enligt vilka principer ett projekt bör utformas. I de teoretiska utgångspunkterna utredes olika teoretiska förklaringsmodeller som tangerar KBT och delaktighetsbegreppet. Dessa används i analysen för att förklara främjande faktorer vid rehabilitering av gruppen psykiskt funktionshindrade. Uppsatsens empiriska material är presenterat som en tematiserad beskrivning av mina respondenters syn på projektet, där jag söker ge en förståelse för vilken betydelse hjälpmedel har för brukares vardag. I analysen av materialet framkommer bland annat att hjälpmedel upplevs ha en positiv inverkan på rehabilitering av psykiskt funktionshindrade, samt att hjälpmedelsprojektet haft positiva resultat för brukare och personal. Avslutningsvis finns en diskussion i vilken huvudresultatet är att rättsäkerheten kring föreskriningen av hjälpmedel bör stärkas eftersom gruppen psykiskt funktionshindrade har svårigheter att göra sin röst hörd.

Syftet med studien var att undersöka hur brukare med psykiska funktionsnedsättningar och boendestödjare upplever brukarnas situation och insatsen boendestöd. Gemensamt för brukarna vi intervjuade var att de hade en psykisk funktionsnedsättning. Till vår hjälp för att undersöka detta använde vi oss av intervjuer med tre boendestödjare och tre brukare, sex informanter totalt. Intervjufrågorna utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar. En av studiens huvudsakliga resultat var att många av brukarna såg boendestödjarna som en form av social kontakt, som någon de kan sitta ned och prata med och även anförtro med privata känslor. Slutsatsen av detta var att boendestödet handlade om mycket mer än att skapa en självständig tillvaro för brukarna. Studien visade också på att boendestödjarnas arbete blivit mer krävande, som en följd av ständigt nytillkomna brukare med varierande grad av funktionsnedsättning och medföljande behov. Personalens upplevelser av sitt arbete som mer komplext såg vi som en indikation på att kompetensutvecklingen inte gått i samma takt.

Aim: The overall aim of this thesis was to explore and develop knowledge about the housing situation for people with psychiatric disabilities, based on the residents' perspectives. Methods: Three studies are based on a new Swedish questionnaire (SHPD) containing preconceived questions (Studies I-II) and two open-ended questions (Study III), while two studies are theory-generating (Studies IV-V). I - the psychometric properties of SHPD (ICC, descriptive statistics, factor analysis); II - the degree and predictors of housing satisfaction (descriptive statistics, logistical regression analysis); III - the best and worst in housing situation (qualitative content analysis); IV-V - Classic grounded theories about people with psychiatric disabilities, living in supported housing (IV) and in ordinary housing with housing support (V). Results: The results show good psychometric properties for SHPD, a generally high degree of housing satisfaction, and reveal security, privacy and choice as important predictors for satisfaction. Life in supported housing is shown to be characterized by constant togetherness, limited self-determination and violated integrity. Being deprived of self-determination emerged as the main concern for residents, who handle this through striving for meaning. Life in ordinary housing with housing support is shown to be characterized by independence, self-determination, loneliness, and sometimes lack of support. The impossible mission in everyday life emerged as the main concern for residents, who deal with this concern through mastering everyday life. The housing support staff are important facilitators in the process of mastering everyday life, and the continuity of housing support is a prerequisite for the process to succeed. Conclusions: The thesis contributes knowledge about the housing situation for people with psychiatric disabilities. The thesis raises awareness of a need for changes in housing support services towards housing forms and support that strengthen the residents' integrity and autonomy. The individuals' experiences need to be considered in planning and performance of housing support services, and security, privacy, choice, social support and continuity in housing support need to be prioritized.

Syftet med den här studien har varit att öka kunskapen om boendestöd i relation till vuxna personer med adhd, utifrån fyra boendestödjares perspektiv. Studien har sin utgångspunkt i en tillsynsrapport från Socialstyrelsen, där det framgår att boendestödjare saknar kunskaper om adhd och annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och att de även saknar kunskaper om metoder att använda i arbetet med denna målgrupp. Den forskningsansats som använts är kvalitativ metod och intervjuerna som genomförts har varit halvstrukturerade. Antalet genomförda intervjuer med yrkesverksamma boendestödjare är fyra till antalet, varav två av dessa boendestödjare var kvinnor och två var män. Intervjumaterialet strukturerades utifrån de tre frågeställningarna och därefter tematiserades signifikanta citat med hjälp av öppen kodning. Resultatet analyserades med hjälp av nyinstitutionell teori, teorier om handlingsutrymme och teorier om kunskapssyn, samt syn på metoder för det sociala arbetet. Slutsatser som dras är bland annat att boendestödjarnas kunskaper om adhd och om metoder för det sociala arbetet är mycket varierande. Även boeendestödjarnas förhållningssätt till adhd varierar. Vidare dras slutsaten att boendestödjarna upplever att samverkan mellan dem och biståndsbedömare, samt samverkan mellan dem och landstingspsykiatrin har brister. Studien visar även att boendestödjares handlingsutrymme har minskat sedan yrket uppkom.

Studien har sitt ursprung i ett intresse av boendestödjares efterfrågade kompetensbehov för att säkerställa utförandet av sitt arbete utifrån rådande lagstiftning och uppdragsgivares önskemål. Syftet var vidare att beskriva och förstå på vilket sätt brukarens rätt till självbestämmande och delaktighet påverkar boendestödjarens arbete och kompetensbehov, samt hur boendestödjare upplever att arbetsgivaren hanterar kompetenshöjande insatser. Frågeställningar som stod i fokus var vilka utmaningar och möjligheter som fanns i boendestödjarens dagliga arbete, med fokus på delaktighet och självbestämmande för brukaren? Vilka kompetenshöjande insatser som efterfrågas av boendestödjare för att hantera dessa möjligheter och utmaningar samt vilka upplevelser boendestödjare har om arbetsgivarens kompetenshöjande insatser. Genomförandet av studien har skett genom kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer. Sex boendestödjare med skiftande erfarenhet, utbildningsbakgrund och arbetsplatser har intervjuats. Sammanfattningsvis visade resultaten på utmaningar direkt kopplade till brukarnas diagnoser, utagerande beteende från brukare vilket medför risk för våld mot boendestödjaren samt frustration över svårigheter att bygga relationer till brukare som avstår från stöd. Bemanningsproblem, svag teamkänsla i arbetsgruppen liksom hantering av visuella kommunikationsmedel är andra utmaningar. Kompetenshöjande insatser som efterfrågas kan delvis kopplas till boendestödjarens erfarenhet. Förutom grundläggande utbildning om exempelvis autism och förhållningssätt visar studiens resultat på önskan om ökad kompetens inom tilläggsproblematik som självskadebeteende, OCD och psykisk ohälsa. Gemensamt för samtliga informanter var en stark efterfrågan av handledning, men som visat sig inte vara en självklar form av kompetensutveckling.

Undersökningen syftar till att undersöka boendestödjarens upplevelse av sin yrkeskompetens i arbetet med vuxna med psykiska funktionsnedsättningar samt hur yrkeskompetensen kan påverkas enligt boendestödjaren. Metodologisk utgångspunkt är hermeneutiskt tradition. För att besvara undersökningens frågeställningar genomfördes sju semistrukturerade intervjuer. Deltagarna är boendestödjare som arbetar på boende och inom boendestöd. Teoretiska utgångspunkter är Goffmans dramaturgiska perspektiv och symbolisk interaktionism. Resultatet visar olika betydelsefulla kompetenser i arbetet som boendestödjare. Särskilt märkbara relationskompetenser är vikten av att bemöta varje individ, kommunicera efter klientens behov, förmedla trygghet, tillit och förtroende. Resultatet visar även vikten av att lyssna, respektera och visa stöttning som professionell. Särskilt märkbara handlingskompetenser är att utföra handlingar efter klientens schema, hur man ska hantera svåra situationer, olika administrativa arbetsuppgifter och utföra handlingar tillsammans med klienten. Märkbart i resultatet är att flexibilitet och stresstålighet är betydelsefullt som boendestödjare. Resultatet visar att handledning och utbildning, kollegors inverkan på varandra, vikarier och själva mötet med klienten har en positiv påverkan på yrkeskompetensen. Resultatet visar även att brister i arbetet med kollegor, en frånvarande chef, stress och omotiverade klienter har en negativ påverkan som kan leda till stagnation enligt informanterna. Resultatet visar även betydelsen av att utvecklas som boendestödjare. Slutsatsen är att deltagarna är överens om att relationskompetens och relationsbyggande är av största vikt. Informanterna upplever kompetensutveckling som betydelsefullt för yrkesrollen. Deltagarna berättar att utveckling bör bibehållas för att hålla en god kvalitet inom professionen.