Bakgrund: Allt fler blir äldre och vårdbehovet ökar. Med åldrandet förloras roller i snabbare takt än nya fås. Att förlora en partner och nedsatt förmåga till fysisk aktivitet är riskfaktorer för ensamhet. Forskning visar på hur ensamhet ger ökad risk för både fysisk och psykisk ohälsa. Två av tre inom äldreomsorgen upplever ensamhet.Syfte: Att beskriva hur äldre personer upplever och hanterar ensamhet.Metod: Litteraturstudie med tematisk analys av tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Ensamhet upplevdes av äldre personer som ett lidande som var svårt att prata om, som frånvaro av andra, som passiviserande men också som en känsla av frihet. Ensamheten hanterades genom att umgås med sig själv, ha positiv inställning och tro, anpassade förväntningar på sin omgivning, känna samhörighet med sin omgivning, underhålla gamla relationer, använda strategier för att komma i kontakt med andra samt hitta situationer där personen var behövd. Konklusion: Ensamhet var primärt en negativ upplevelse men kunde även ha positiva sidor. Ensamheten var stigmatiserad och detta innebar att äldre personer var mindre villiga att prata om den och ensamheten blev då svårare att hantera. Som sjuksköterska är det viktigt att vara medveten om detta och lyfta frågan i vårdmötet. / Background: More and more are getting older and the need for care increases. With aging, roles are lost faster than the new ones are gained. Losing a partner and a reduced capacity for physical activity are risk factors for loneliness. Research shows how loneliness increases the risk of both physical and mental illness. Two out of three elderly in geriatric care experience loneliness.Aim: To describe how older people experience and manage loneliness.Method: Literature study with thematic analysis of twelve scientific articles with qualitative approach.Results: Loneliness was experienced by older people as a suffering that was difficult to talk about, as the absence of others, as passivity but also a sense of freedom. Loneliness was managed by spending time with yourself, having positive attitudes and faith, adapted expectations, feeling connected to their surroundings, maintain old friendships, using strategies to get in touch with others and find situations where they felt needed.Conclusion: Loneliness was primarily a negative experience but may also have positive sides. Loneliness was stigmatized and this means that older people were less willing to talk about it and loneliness became more difficult to manage. As a nurse, it is important to be aware of this and to raise the issue when meeting the elderly patient.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-25049 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Wernberg, Malin, Österlund, Åsa |
| Publisher | Malmö högskola, Fakulteten för hälsa och samhälle (HS), Malmö högskola/Hälsa och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0084 seconds