Städer är präglade av värderingar och politiska ideal, och genom sin utformning bidrar de till befästande och upprätthållande av normer. Offentliga miljöer uppmuntrar, likt staden som helhet, till ett för samhället önskvärt beteende hos stadens användare. Men där finns också grupper som har andra förutsättningar än vad normen förutsätter och som då får det svårare att tillfredsställa sina preferenser. Bland dessa grupper finns personer som identifierar sig som queer, det vill säga att inte vara heterosexuell och/eller ej tillhöra den binära könsuppdelningen. För personer inom denna minoritet, så som andra minoriteter, upplevs stadens gemensamma rum inte alltid som lika välkomnande. Detta då de i högre grad än personer som identifierar sig inom stadens normer, såsom Heteronormen, utsätts för trakasserier och våld i dessa rum. Men eftersom stadens form sätter ramarna för och påverkar användarnas beteenden kan det också vara ett redskap för att skapa förändring. Rapporten syftar till att undersöka vad en mer queer stad och stadsplanering kan innebära. Detta genom att granska rumspraktik med uttalat queert perspektiv i sökandet på insikter om strategier, vilka skulle kunna inspirera och informera stadsplanering som önskar skapa mer inkluderande offentliga rum. I kandidatarbetet har ett queerteoretiskt perspektiv använts vid analysen av konst- och arkitektkollektivet MYCKET:s rumsliga praktik inom fallet Clubscenen, ett projekt inom vilket deras uttalade mål var att utforska möjligheter att skapa mer inkluderande rum. Den övergripande strategin som användes var att synliggöra samtida och dåtida queera personer och deras perspektiv. Mer specifikt använde sig MYCKET av strategierna återberättande av queer aktivism och livsstil, iscensättande av queera miljöer och fysisk manifestation av queera uttryck. Dessa tre strategier används både separat, tillsammans och överlappande. Avslutningsvis diskuteras hur de strategier som MYCKET använde sig av skulle kunna inspirera och informera stadsplaneringen. Rapporten föreslår att stadsplaneringen arbetar med riktade medborgardialoger vilka etablerar trygga rum för minoriteter, såsom personer som definierar sig som queer, för att säkerställa att även deras perspektiv inkluderas i och tas hänsyn till vid stadsutveckling. Vidare bör ett mer normkritiskt perspektiv utvecklas och implementeras i stadsplaneringspraktiken, ett perspektiv som granskar och vid behov ifrågasätter underliggande värderingar som influerar stadsplaneringen. Rapporten föreslår också att införa minnesmonument till minne av queer aktivism i de redan byggda delarna av staden, samt att enstaka offentliga rum tillskapas utifrån den queera minoritetens önskemål och preferenser vid den fortsatta utvecklingen av staden. / Cities are characterized by values and political ideals, and by their design they contribute to the consolidation and maintenance of norms. Public spaces, like the city, encourage a behaviour that society deem desirable among its users. But in the city, there are groups that have needs different from the norm, and because of that have a much harder time satisfying their preferences. Among these groups are persons who identify themselves as queer, that is not being heterosexual and/or not belonging to the binary gender norms. People within this minority, like many other minorities, may find the city’s public space not as welcoming as the majority might find it. This is because of the harassment and violence they might be subject to in these places, to a greater extent than people who identify with the norms of the cities, like heteronormativity. But since the shape of the city sets the framework for the user’s behaviour as well as affect if, it can also be a tool for creating change. This report aims to investigate what a queerer city and queerer urban planning can be. This by examining spatial practice with a pronounced queer perspective, in search of insights on strategies that could inspire and inform urban planning that aims to create more inclusive public spaces. In this report, a queer theoretical perspective has been used in the analysis of MYCKET’s, an art and architectural collective, spatial practice in their project ”The Club Scene”, a project in which their stated goal was to explore means to create more inclusive spaces. The overall strategy used was to put queer people and their perspective in the spotlight. For that, MYCKET used the strategies of retelling queer activism and lifestyle, staging queer spaces, and physical manifestation of queer expressions. These three strategies are used both separately, together and overlap each other. In the final part of the report, the strategies that MYCKET used are discussed for how they could inspire and inform the urban planning. The report proposes that urban planning should work with directed citizen dialogues, which establish secure rooms for minorities, such as people who define themselves as queer, to ensure that their perspectives are included and taken into account in urban development. Furthermore, a more norm-critical perspective should be developed and implemented in urban planning practice, a perspective that examines and, if necessary, questions underlying values that influence urban planning. The report also suggests introducing memorials in memory of queer activism in the already built parts of the city, and that some public spaces are created in favour of the queer minority and their preferences when developing the city.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-254541 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Näsman, Rasmun |
| Publisher | KTH, Urbana och regionala studier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 19450 |
Page generated in 0.0027 seconds