Den här uppsatsen undersöker huruvida det går att finna ett samband mellan maskulinitetsskapande och djurblivande i två kortromaner från förra sekelskiftet, Selma Lagerlöfs En herrgårdssägenoch August Strindbergs Tschandala. I båda texterna förvandlas en man, mer eller mindre, till ett djur; hos Lagerlöf är det Gunnar Hede, som går under namnet Getabocken, och hos Strindberg är det Jensen, som av sin antagonist magister Törner förvandlas till en hund. Med hjälp av maskulinitetsteori och djurstudier analyseras hur de rådande manlighetsidealen tar sig uttryck i de båda romanerna, hur djur och djuriskhet framställs samt hur ett misslyckat maskulinitetsskapande kan resultera i en djurtransformation. Då den västerländske mannen länge har setts som normen för det neutralt mänskliga blir kvinnor, barn, djur och så vidare något avvikande. Detta, menar jag, gällerockså den omanlige mannen. Analysen visaratt såväl Hede som Jensen avviker från den hegemoniska maskuliniteten och därför kan liknas vid, eller förvandlas till, djur. De båda männen går dock synnerligen olika öden till mötes; där Hede slutligen räddas tillbaka till människorna, är drivkraften genom Tschandala att avmaskulinisera Jensen, förvandla honom till en hund och således göra honom möjlig att döda. Denna skillnad låter sig förklaras genom den homosociala aspekten av maskulinitetsskapandet. Mellan Törner och Jensen råder en ständig maktkamp och då inte heller Törner helt lyckas leva upp till manlighetsnormen finns där den ständiga rädslan för att bli dominerad, ett fenomen som mansforskaren Michael S. Kimmel beskriver i Manhood in America. För att själv inte bli en omanlig man, vilket kan likställas med att vara ett djur, måste Törner se till att Jensen blir det. Den här maktkampen är inte lika tongivande i En herrgårdssägen. De män som Hede speglas mot förekommer endast tidigt i romanen; på det stora hela är han mest omgiven av kvinnor. Då kvinnor inte ryms i den manliga/mänskliga hierarkin finns hos dem varken behov eller möjlighet att avmaskulinisera Hede. Det går även att ana ett försök till en så kallad positiv avmaskulinisering, ett ifrågasättande av normerna, som symboliseras av Hedes fiolspel. Detta försök lyckas inte fullt ut; slutligen är det den heterosexuella kärleken –en grundpelare i maskuliniteten –som gör Hede till en människa, och en man, igen. En väsentlig skillnad männen emellan ligger också i deras etnicitetstillhörigheter. Enligt den maskulinitetsmodell som sociologen Raewyn Connell en gång introducerat tillhör Jensen den marginaliserade maskuliniteten, varför han–i likhet med kvinnor –står utanför den manliga hierarkin och därför inte har möjlighet att bli en riktig man. Hede däremot har etniciteten på sin sida och således också chans att räknas som en man.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:sh-32336 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Holberg, Maria |
| Publisher | Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0034 seconds