Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av kommunikation med huvud-halscancerpatienter som har talsvårigheter. Metod: Forskningsdesignen var kvalitativ och metoden var att spela in semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor på en öron-, näs- och halsavdelning på ett universitetssjukhus i Sverige. Resultat: De mer erfarna sjuksköterskorna uttryckte inte några speciella känslor eller svårigheter att bedöma de omvårdnadsbehov som huvud-halscancerpatienter med talsvårigheter har, medan de mindre erfarna sjuksköterskorna uttryckte mer känsla av osäkerhet och frustration när de inte kunde förstå vad patienten försökte säga. Alla sjuksköterskorna uppgav att patienterna ofta uttryckte frustration när de inte blev förstådda. De strategierna sjuksköterskorna använde mest var att tolka kroppsspråket och att ställa ja och nej frågor. Det mest använda hjälpmedlet var papper och penna. Alla sjuksköterskorna uppgav att kommunikation med dessa patienter krävde mer tid och att tidsbrist var en stressfaktor. Trots att huvud-halscancerpatienter var en vanlig patientgrupp på avdelningen talades det sällan om dessa kommunikationssvårigheter. Slutsats: Det framträdde en motsägelsefull bild av kommunikationsmönstret på avdelningen / The purpose of this study was to explore nurses' experiences of communication with patients suffering from head& neck cancer, resulting in speech loss or impaired speech. The methodology was qualitative and the method used to collect data was audio-taped, semistructured interviews with eight nurses on an ear, nose and throat hospital ward in a university hospital in Sweden. Results: More experienced nurses did not express any special feelings or difficulties in assessing the head-neck cancer patients' needs, whereas less experienced nurses expressed more feelings of insecurity and frustration when they were not able to understand what the patients tried to say. All of the nurses stated that the patients often expressed frustration when they were not understood. The most usual strategy for communication was to interpret the patients' body language and ask yes or no questions. The most frequently used device was paper and pencil. All of the nurses stated that communication with these patients required more time and that lack of time was a stress factor. Despite the fact that these patients were a common group of patients, communication problems were not discussed in the department. Conclusion: There emerged a contradictory picture of the pattern of communication within the hospital ward.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-105988 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Nordblom, Eva, Hedlund, Lena |
| Publisher | Uppsala universitet, Vårdvetenskap, Uppsala universitet, Vårdvetenskap, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds