Vowel hyperarticulation and hyper affect are two characteristics of infant-directed speech (IDS), reported in several studies. Vowel hyperarticulation has been suggested to be a way in which adults subconsciously facilitate infants’ language acquisition, but it has also been argued to be the acoustic by-product of an affective speaking style. The present thesis describes the expression of vocal affect in Swedish IDS at 12 months and investigates the relationship between vocal affect and vowel hypo-/hyperarticulation (VHH) on a speaker level. Naïve listeners (n = 23) rated affect valence in filtered samples of parents’ IDS and adult-directed speech (ADS). VHH was quantified by vowelspace area (VSA) for the same parents. In line with previous studies, IDS contained significantly more positive affect than ADS, illustrating that heightened positive affect is a distinct feature of Swedish IDS. Furthermore, no relationship was found between vocal affect and degree of VHH. However, a significant negative relationship was found between parents’ difference in VSA for IDS and ADS, and the difference in vocal affect for IDS and ADS. The results show that hyper affect was not associated with hyperarticulation of vowels. In general, parents that made affective adjustments in their IDS made smaller adjustments regarding VHH. The results support previous research suggesting that vowel hyperarticulation in IDS is not simply the result of an affective speaking style. / Vokalhyperartikulation och förhöjd positiv röstkänsla är två kännetecken för barnriktat tal (BRT) som har rapporterats i flera studier. Vokalhyperartikulation har föreslagits vara ett sätt vuxna omedvetet underlättar barns språkinlärning. Andra menar att det är en akustisk sidoeffekt av den positiva röstkänslan som används i interaktion med små barn. Den aktuella uppsatsen beskriver uttrycket av röstkänsla i svenskt BRT vid 12 månader och undersöker sambandet mellan röstkänsla och vokalhypo-/hyperartikulation (VHH) på talarnivå. Röstkänslan i föräldrars BRT och vuxenriktade tal (VRT) skattades av vuxna lyssnare (n = 23) och samma föräldrars vokalarea användes som mått på VHH. I linje med tidigare studier innehöll BRT signifikant mer positiv röstkänsla än VRT, vilket illustrerar att förhöjd positiv röstkänsla är ett utmärkande drag för svenskt BRT. Vidare fanns inget samband mellan röstkänsla och grad av VHH. Däremot fanns ett signifikant negativt samband mellan föräldrarnas skillnad i vokalarea för BRT och VRT, och föräldrars skillnad i röstkänsla för BRT och VRT. Resultaten visar att förhöjd positiv röstkänsla inte var associerad med hyperartikulation av vokaler. Generellt gjorde föräldrar som anpassade röstkänsla i hög grad mindre anpassningar gällande VHH. Resultaten stödjer tidigare studier som har visat att vokalhyperartikulation i BRT inte enbart är en effekt av ett positivt uttryckssätt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-210078 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Sand Aronsson, Bente |
| Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för lingvistik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds