Syftet med den här studien handlar om att undersöka och analysera hur aktörer inom det brottsförebyggande samverkansprojektet SSPF, som är en förkortning för Socialtjänst, Skola, Polis och Fritid, ser på och pratar om barn och ungdomar i riskzon för att begå brott, samt hur de erfar en samverkansprocess kring målgruppen. Vi har sett att det existerar två parallella synsätt på barn och ungdomars brott som vi har valt att benämna som; barn som lever farligt och farliga barn. Dessa sätt att se på och prata om barn och ungdomar i riskzon har varierat och uttalats sedan senare del av 1800-talet. Utifrån att SSPF består av aktörer med utgångspunkter i olika lagar och riktlinjer så förstår vi att samverkan är komplex och utmanande. Därav vårt intresse för att undersöka och analysera hur synsätten uttrycks i samverkan. Vi utgick från en kvalitativ forskningsansats där vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med aktörer inom SSPF i utvald kommun. Dessa aktörer utgörs av; områdespolis, samordnare för SSPF, ungdomssamordnare för ungdomsteam, teamledare på fritidsgård, socialsekreterare på barn- och familjeenheten, behandlare på MiniMaria samt två biträdande rektorer för årskurs 7-9 från olika skolor. Resultatet av studien visade att de båda synsätten tar plats i SSPF. Detta eftersom respondenterna uppgett att barn och ungdomar är skyddsvärda på olika sätt. Erfarenheterna utifrån synsätten är att barn och ungdomar i riskzon som lever farligt behöver skyddas, men även en omgivning behöver skyddas från farliga barn. När samhället behöver träda in och ge konsekvenser och påföljder kan det enligt respondenterna leda till stämpling. Det synsätt som getts mest utrymme i samverkansprocessen har av studiens resultat visat sig vara barn som lever farligt. Resultatet har även visat att samordnaren för SSPF har en betydelsefull inverkan på arbetsgruppens synsätt. I analysen utgick vi från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, stämplingsteorin, bakgrund samt tidigare forskning om samverkan för att förstå resultatet. I en avslutande diskussion lyfter vi ålderns betydelse för synsättens utrymme utifrån SSPF:s målgrupp, 13-16 år. Vi för även en diskussion kring vilka risker som finns i användningen av de olika synsätten. I diskussionen lyfter vi även vikten av att aktörerna i SSPF är medvetna om att det finns en risk för att barn och ungdomar i riskzon kan känna sig stämplade av att få SSPF som insats. Att synsättet barn som lever farligt ges mest utrymme i SSPF resonerade vi kring ligger i linje med vad som förespråkas i barnkonventionen. / The purpose of this study is to investigate and analyze how actors in the crime prevention collaborative project Social Services, School, Police and Leisure (SSPF), look at and talk about children and adolescents at risk of committing crimes, and how they experience a collaborative process around the target group. We have identified two parallel approaches to the crimes of children and adolescents that we call; children living dangerously and dangerous children. These approaches of looking at and talking about children and adolescents at risk have varied over time and have been acknowledged since the latter part of the 19th century. Based on the fact that SSPF consists of actors with their background from different laws and guidelines, we understand that collaboration is complex, hence our interest in investigating and analyzing how these approaches are expressed. We chose to take on a qualitative research approach where we conducted eight semi-structured interviews with actors within SSPF in a selected municipality. These actors consisted of; the police, the coordinator for SSPF, the youth coordinator for the youth team, the team leader at the community youth center, a social secretary at the children and family unit, a therapist at MiniMaria and two assistant principals for classes 7-9 from different schools in the district. The results of the study showed that both identified approaches are used by SSPF. This is because the respondents stated that children and young people need different types of protection. Their experience regarding the approaches is that children and adolescents at risk of living dangerously need protection, but also that a surrounding needs to be protected from dangerous children. According to the respondents, when society needs to provide consequences and sanctions, it can lead to a labeling process. The approach that has been utilized the most in the collaboration process was proven to be children living dangerously based on our studies. The result has also shown that the coordinator for SSPF has a significant impact on the approach of the working group. In the analysis we used a social constructivist perspective, labeling theory, background and previous research on collaboration to understand the result. In a concluding discussion, we highlight the importance of age for the scope of the approach based on the SSPFs target group, 13-16 years. We also discuss the risks involved in using the different approaches separately. In the discussion, we also highlight the importance of the actors within SSPF to be aware that there is a risk that children and adolescents at risk of committing crimes may feel stigmatized by having SSPF as an intervention. Furthermore we discussed the fact that the approach children living dangerously has been given the most room in SSPF and established that the result is according to what is advocated in the Children's Convention.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:esh-8217 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Holmberger, Maria, Nilsson, Hannah |
| Publisher | Ersta Sköndal Bräcke högskola, Institutionen för socialvetenskap, Ersta Sköndal Bräcke högskola, Institutionen för socialvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0045 seconds