Lantbruket har sedan länge haft stor betydelse för Sverige. För att kunna kontrollera vem som förvärvar mark taxerad som lantbruksegendom har lagar sedan 1900-talet satts i kraft. Lagen har sedan början vilat på ett syfte vilket består i att bevara ägarbalansen mellan olika ägarkategorier, speciellt juridiska och fysiska personer. Sedan första lagen stiftades har lagstiftningen har juridiska personers möjligheter till förvärv varit mycket begränsad. Syftet med denna uppsats är att redogöra under vilka förutsättningar och villkor juridiska personer kan lämnas förvärvstillstånd vid förvärv av lantbruksegendom. För att kunna genomföra arbetet har en rättsdogmatisk metod använts i kombination med en rättsanalytisk metod. Materialet som använts är gällande och tidigare lagstiftning, praxis från Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen, underrättspraxis från kammarrätten samt förarbeten tillhörande Jordförvärvslagen (SFS 1979:230). Uppsatsen kan konstatera att det i gällande lagstiftning föreligger fyra villkor då juridisk person kan lämnas förvärvstillstånd när lantbruksegendom förvärvats från fysisk person. Det sker under två förutsättningar, antingen lämnas kompensationsmark eller så sker förvärvet kompensationsfritt. Lämnas kompensationsmark till fysisk person eller staten för naturvårdsändamål inom fem år eller kan komma att lämnas inom fem år kan juridisk person lämnas förvärvstillstånd. Sker förvärvet kompensationsfritt kan tillstånd lämnas om den förvärvade egendomen skall ändra ändamål. Detta måste vara fastställt innan förvärvet sker genom t.ex detaljplan. Ett tredje fall där juridisk person kan lämnas förvärvstillstånd är om förvärvet avser skogsmark och förvärven bedriver sådan industriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs, som appliceras på mindre träförädlande företag med koppling till orten förvärvet sker från. Sista villkoret som förvärvstillstånd kan lämnas juridisk person är om det föreligger särskilda skäl. En bedömning görs i varje enskilt fall utifrån intresset att bevara ägarbalansen och de skäl som förvärvet innebär. Det allmänna intresset kan även komma att beaktas. I förarbeten tas som exempel att sådana skäl kan vara om den förvärvade egendomen är kapitalkrävande. Lagstiftningen gällande juridiska personers förvärv av lantbruksmark är fortsatt väldigt strikt men vissa undantag görs. Utgångspunkten är dock att förvärvstillstånd inte ska lämnas och bedömning blir därav väldigt restriktiv. / Agriculture has been of great importance to Sweden. To be able to control who acquires land taxed as agricultural property, laws have been enacted since the 20th century. From the beginning, the law has rested on one purpose, which is to preserve the balance of ownership between different categories of owners, especially legal and natural persons. Since the first law was enacted, legislation regarding the acquisition of legal entities has been very limited. The purpose of this thesis is to explain the conditions under which legal persons can be granted an acquisition permit when acquiring agricultural property. To be able to carry out the work, a legal dogmatic method has been used in combination with a legal analytical method. This essay is based on current and previous legislation, case law from the Supreme Administrative Court and the Supreme Court, lower court case law from the Court of Appeal and preparatory work and SOU belonging to the Land Acquisition Act (SFS 1979: 230). What can be stated with the thesis is that there are four conditions in current legislation when a legal person can be granted an acquisition permit when agricultural property has been acquired from a natural person. This takes place under two conditions, either compensation land is provided, or the acquisition takes place without compensation. If compensation land is provided to a natural person or the state for nature conservation purposes within five years or may be provided within five years, a legal person may be granted an acquisition permit. If the acquisition takes place without compensation, permission can be granted if the acquired property is to change purpose, this must be determined before the acquisition takes place through, for example, a detailed plan. A third case where a legal person can be granted an acquisition permit is if the acquisition relates to forest land and the acquisitions conduct such industrial activities in which the property's timber yield is needed, which is applied to smaller wood processing companies in connection with the locality from which the acquisition takes place. The last condition on which an acquisition permit can be granted to a legal entity is if there are special circumstances. An assessment is made in each individual case based on the interest in maintaining the ownership balance and the reasons that the acquisition entails. The public interest may also be considered. The legislation regarding legal persons acquisition of agricultural land remains very strict, but certain exceptions are made. The starting point, however, is that an acquisition permit should not be issued and that the assessment of this will be very restrictive.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-314807 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Henriksson, Beata |
| Publisher | KTH, Fastigheter och byggande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 22423 |
Page generated in 0.0027 seconds