In this report listed buildings, according to the Swedish Heritage Conservation Act, have been studied with a focus on cases where economical compensation has been given to the owner of the building and cases where the listing of the building has been appealed by the owner. In order for a building to become listed it needs to be particularly valuable from a cultural and historical standpoint. The listed buildings are protected through a list of regulations that determines which parts of the building can or cannot be changed, what methods and materials should be used for changes and repairs, and how the building should be maintained. These regulations should as far as possible be formulated in agreement with the owner, but a building can become listed against the owners will. To decrease the damage this causes the owner he can in some cases have the right to economical compensation. There is also a possibility for the owner to appeal the listing of the building. From the report, however, it is clear that it is very rare that compensation is given to the owner or that the owner appeals the listing. This is probably due to the fact that the list of regulations is formulated in agreement with the owner and the fact that there is a possibility to apply for, and receive, a contribution from the government to cover the increased maintenance cost that a listing of a building can cause. The cases where compensation has been given to the owner that has been studied in the report have in common that the owner is not a private person and that the buildings are not normal houses, but facilities. The investigated cases where the listings were appealed also had other owners than private persons. / I den här rapporten har byggnadsminnesförklaringar enligt kulturminneslagen studerats och fokus har främst legat på att undersöka fall där ersättning utgått till fastighetsägaren och fall där byggnadsminnesförklaringen har överklagats av fastighetsägaren. För att en byggnad eller anläggning ska förklaras för byggnadsminne måste den vara synnerligen märklig och ha ett stort kulturhistoriskt värde. Byggnadsminnet och dess kulturhistoriska värde bevaras genom ett antal skyddsbestämmelser som bland annat reglerar vilka delar av byggnadsminnet som får eller inte får ändras, vilka metoder och material som ska användas vid ändring eller reparation av byggnadsminnet, samt hur byggnadsminnet skall vårdas och underhållas. Skyddsbestämmelserna ska så långt möjligt utformas i samförstånd med fastighetsägaren, men en byggnad kan förklaras för byggnadsminne mot ägarens vilja. För att minska skadan som detta kan orsaka fastighetsägaren kan han i vissa fall ha rätt till ersättning. Det finns även möjlighet för fastighetsägaren att överklaga beslutet om byggnadsminnesförklaring. Av rapporten framgår emellertid att det är mycket ovanligt att ersättning betalas ut till fastighetsägaren eller att byggnadsminnesförklaringsbeslutet överklagas. Detta beror troligtvis på att skyddsbestämmelserna utformas i samförstånd med fastighetsägaren samt att det finns möjlighet att söka bidrag för att täcka kulturhistoriskt motiverade överkostnader som en byggnadsminnesförklaring kan medföra. De ersättningsfall som studerats i rapporten har gemensamt att de inte ägs av privatpersoner och att de är anläggningar. Inte heller de studerade överklagade fallen ägs av privatpersoner.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-96354 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Sterud, Anna |
| Publisher | KTH, Fastigheter och byggande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0129 seconds