The general aim of this thesis was to study symptoms, prehospital delay and time trends in long-term survival in men and women with myocardial infarction (MI). The study was based on quantitative and qualitative data collections. Study I was based on The Northern Sweden MONICA Myocardial Infarction Registry, 1989-2003, including 5072 men and 1470 women with a confirmed MI. Symptoms and prehospital delay were described and trends over time according to sex and age were studied. Typical pain was present in 86% of the men and 81% of the women and typical symptoms were more common among younger persons than older persons. Up to the age of 65 no gender differences were seen in the prehospital delay. In the oldest age group (65–74 years) time to hospital was longer than among the younger group, especially among women. Study II was based on individual interviews with 20 men with a first confirmed MI, representing the age range 65-80 years, about their experiences during the prehospital phase. The interviews were analyzed using qualitative content analysis. The interviewed older men described how the symptoms developed from diffuse ill-being, to a cluster of severe symptoms. The men had difficulties to relate to the experienced symptoms, which did not correspond to their expectations about an MI, and about whether they should seek medical care. By using different strategies the participants initially tried to understand, reduce, or treat the symptoms by themselves, with a desire to maintain an ordinary life. As the symptoms evolved to a persistent and alarming chest pain, the men realized the seriousness in the perceived symptoms, that all strategies were inefficacious and they came to the decision to seek medical care. Study III was based on individual interviews with 20 women with a first confirmed MI, representing the age range 65-80 years, about their experiences during the prehospital phase. The interviews were analyzed using qualitative content analysis. The interviewed older women described how the symptoms were perceived as a stepwise evolvement from intangible and bodily sensations to a more distinct, persistent and finally overwhelming chest pain. The women struggled against the symptoms and used different strategies, by downplaying and neglecting the symptoms in order to maintain control over their ordinary lives and maintain the social responsibilities. As the symptoms evolved to a persistent and overwhelming chest pain the women realized the seriousness in the perceived symptoms, they were not able to struggle against them anymore and they came to the decision to seek medical care. Study IV was based on The Northern Sweden MONICA Myocardial Infarction Registry which was linked to The Swedish National Cause of Death Registry for 6762 men and 1868 women, 25 to 64 years of age, with a first MI during 1985-2006. Also deaths before admission to hospital were included. Follow-up ended on August 30, 2008. Between 1985 and 2006 long-term survival after a first MI increased in both men and women. Over the whole 23-year period women showed a 9 percent higher survival then men. This slight difference was due to lower risk for women to die before reaching hospital, and during the last period similar rates of long time survival were noted in men and women. In conclusion there were no major differences between men and women in symptoms, prehospital delay or long-term survival. However, older patients had fewer typical symptoms and longer prehospital delay, especially among women. The prehospital phase was found to be multifaceted with experiences difficult to interpret in both men and women, with a dynamic development of symptoms, conceptions and expectations while the participants strove to maintain the ordinary and familiar life. The symptoms experienced presented a more heterogeneous and complex picture in both men and women than is usually described in the literature. Women under the age of 65 have a slightly higher age-adjusted long-term survival than men. Over a 23-year period long-term survival has improved similarly in both men and women. / Det övergripande syftet med avhandlingen var att beskriva symtom, prehospital fördröjning och långtidsöverlevnad hos män och kvinnor med hjärtinfarkt. Studien baserades på kvantitativa och kvalitativa datainsamlingar. Delstudie I baserades på data från hjärtinfarktregistret vid The Northern Sweden MONICA Study under åren 1989-2003, inkluderande 5072 män och 1470 kvinnor, med fastställd hjärtinfarkt. Symtom och tid från symtomstart till medicinsk vård beskrevs och tidstrender relaterades till kön och ålder. Resultatet visade att typisk smärta förelåg hos 86% av männen och 81% av kvinnorna och att typiska symtom var mer förekommande hos de yngre. Upp till 65 års ålder fanns inga könsskillnader mellan symtomstart och tid till medicinsk vård. I den äldsta åldersgruppen (65-74 år) var tiden till sjukvård längre, främst hos kvinnor. Delstudie II baserades på individuella intervjuer med 20 män, mellan 65 och 80 år som drabbats av sin första hjärtinfarkt, om hur de upplevde den prehospitala fasen. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Männen beskrev hur symtomen utvecklades från ett diffust illabefinnande, till ett kluster av svåra symtom. De hade svårt att relatera till de upplevda symtomen som inte motsvarade deras föreställningar om hur symtom på hjärtinfarkt tar sig uttryck, och hade svårt att veta om de skulle söka vård. Deltagarna vidtog olika strategier för att försöka förstå, minska eller behandla symtomen på egen hand, i en strävan att få livet att fortgå som vanligt. När symtomen utvecklats till en alarmerande och ihållande bröstsmärta insåg männen allvarlighetsgraden i symtombilden och att strategierna för att hantera symtomen var verkningslösa och beslutade att söka vård. Delstudie III baserades på individuella intervjuer med 20 kvinnor, med sin första hjärtinfarkt i åldern 65-80 år, för att få en djupare förståelse för hur de upplevde den prehospitala fasen. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. De äldre kvinnorna beskrev hur symtomen stegvis utvecklades från ogripbara och kroppsliga förnimmelser, mot en mer distinkt, ihållande och slutligen överväldigande bröstsmärta. Kvinnorna kämpade mot symtomen och använde olika strategier, som att tona ner och negligera symtomen för att behålla kontrollen över livssituationen och upprätthålla det sociala ansvarstagandet. När symtomen utvecklades till en ihållande och överväldigande bröstsmärta insåg kvinnorna allvarlighetsgraden i symtombilden, att de inte kunde kämpa mot symtomen längre och beslutade att söka vård. Delstudie IV inkluderade patienter med en första hjärtinfarkt mellan åren 1985 och 2006 validerade i hjärtinfarktregistret vid The Northern Sweden MONICA Study i Norr- och Västerbotten som följdes upp i dödsorsaksregistret tom 30 augusti, 2008. Totalt 6762 män och 1868 kvinnor i åldern 25-64 studerades. Även patienter som avled före sjukhusvård inkluderades. Resultatet visade att mellan 1985 och 2006 förbättrades långtidsöverlevnaden efter en första hjärtinfarkt hos både män och kvinnor. Över hela 23-års perioden hade kvinnor 9 procents högre åldersjusterad överlevnad jämfört med män. Denna skillnad berodde på lägre risk för kvinnor att avlida innan de nådde sjukhuset. Under den sista tidsperioden var långtidsöverlevnad lika hos både män och kvinnor. Sammanfattningsvis visar denna studie inga stora skillnader mellan män och kvinnors symtom, prehospitala fördröjning eller långtidsöverlevnad. Dock hade äldre patienter färre typiska symtom och längre prehospital fördröjning, särskilt hos kvinnor. Den prehospitala fasen var en mångfasetterad och svårtolkad upplevelse hos både män och kvinnor, med en dynamisk utveckling av symtom, föreställningar och förväntningar, samtidigt som deltagarna strävade efter att upprätthålla det vardagliga och välbekanta livet. Symtomen vid hjärtinfarkten var en mer heterogen och komplex upplevelse hos både män och kvinnor än vad som vanligtvis beskrivs i litteraturen. Över en 23-års period har långtidsöverlevnaden efter en första hjärtinfarkt förbättrats hos både män och kvinnor. Kvinnor under 65 år har en något högre långtidsöverlevnad jämfört med män.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-41191 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Isaksson, Rose-Marie |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå : Umeå universitet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Doctoral thesis, comprehensive summary, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Umeå University medical dissertations, 0346-6612 ; 1404 |
Page generated in 0.0028 seconds