Subsidiaritetsprincipen är ett verktyg för att kontrollera maktfördelningen i en konstruktion som innebär att det finns olika nivåer av beslutsfattande. Principen har i EU två huvudsakliga funktioner; att värna medlemsstaternas suveränintet samt, om nödvändigt, ge beslutsmakten till den nivå som på mest effektiva sätt kan genomföra en åtgärd. Subsidiaritetsprincipens utformning i fördragen har gett upphov till ett flertal diskussioner. Exempelvis om vilka åtgärder som faller inom EU:s exklusiva kompetens respektive vilka åtgärder som bör fallla under den konkurrerande kompetensen och därmed avgöras i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Mitt syfte med denna uppsats är att ge en utförlig beskrivning av, samt diskutera kring, subsidiaritetsprincipens innebörd och omfattning, både i sitt EU-sammanhang samt som ett teoretiskt naturrättsligt begrepp. Vidare diskuteras det i uppsatsen hur långt subsidiaritetsprincipen bör sträcka sig samt huruvida en kompetenskatalog bör skapas för att reglera förhållandet mellan EU och dess medlemsstater. Min slutsats är att subsidiaritetsprincipen endast bör reglera förhållandet mellan EU och medlemsstaterna, samt att en kompetenskatalog kan komma att innebära ett skapande av en europeisk konstitution.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-1527 |
| Date | January 2002 |
| Creators | Ekegren, Per |
| Publisher | Linköpings universitet, Ekonomiska institutionen, Ekonomiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Magisteruppsats från Affärsjuridiska programmet, ; 2002:21 |
Page generated in 0.0017 seconds